unik på så sätt att den endast
har ett övergångsställe
å det ett långt, som om
alla övergångsställen var ihopsatta
bara fanns en väg fram
invånarna är väldigt osäkra
har inte någon som
helst tillit till någon alls, byter
hela tiden sidor, men
läser aldrig klart boken de
började läsa först
går bakom rygg samtidigt som de
tittar över axeln, de slavar med arbete
nerverna sätter till med spratt -
känner hur svag individen är och gör det
till deras fördelar - skrattar, gör så
att personernas hårstrån ställer sig, men
frusna fiskpinnar är inga glassar att avnjuta
någon håller dem framför medan de
sitter på knä och ber, trycker i bakhuvudet -
tvingas att äta upp - "kan inte vara gud"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar