bara hav så långt ögat når
bakom spegeln, på fönstrets
sida mot det stängda rummet
himlen är grå - varken kall eller
varm, släpper inte ut någonting
önskar att jag kunde känna
vill kunna låta tårar rulla
bara för att bränna och lätta
få bort det gamla, istället
gå fullt ut mot en ny tid - omvänd
det som är vänster bli
höger - en ny början, din hand
genom dimman, bevisa
att det går att fälla väggar byggt av
dammråttor som annars
kväva anda å bromsa in plågsam tid
kan du göra det? vart du
än är, så är du den
enda jag minns - du borde
väl finnas kvar då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar