3.10.10

vinterns andedräkt (skridsko hyvlar is)

vinterns andedräkt
redan här, kanske
har jag inte mer att ge

vinterns andedräkt
spöke, själen - flyttar
gradvis ifrån, blir luffare
går och går, letar efter
nytt hem - nu, extra noga

vinterns andedräkt ett slags rep
likt lasso, likt sko-eller presentsnöre
kastar fram, bak, ner eller upp
går hursomhelst någonstans och utlovar
överraskning, kan bli liv, kan bli död

vinterns andedräkt
lakan knutna med varandra
kastar upp till kärlekens
fönster, har längtat att få vara
tillsammans, varit halv
utan... lakan knutna med andra
hjälper fångar att fly
ut i det fria, fly undan, in i
skuggan

vinterns andedräkt - äkta moln
genomskådar de som just
nu sitter på tronen, de som solen
lyser igenom

vinterns andedräkt... den tunna röken
från ett hagelgevär eller en vilsen
spermie som tog fel väg - trodde det var
en genväg, men visade sig vara
tvärtom och söker nu ett nytt hem, då
det andra blev upptaget direkt

vinterns andedräkt... nagel separerad
från finger för öga, allt går ifrån
hämtar andan, någons hand på axeln - får
en att stanna och tänka innan man
gör något som man kommer att ångra sedan
sanningen svider, snabba slag kommer

runt hörnet och lappar för nutidens ögon
svartnar, allt som var planerat blir historisk ruin
fotoalbum, titta tillbaka och minnas - bild
säger mer än ord, fångar tiden, uttryck med lätthet
klarar av förspelet, gör så att man kan dyka
in i arbete som räknas direkt

möblerar om, städar
sorterar undan
tyngd på ljus tas bort
det gula blir vitt
snö faller ner, huden
blir vad ögat ser
det vita runt pupillen
havet vi simmar i

tatuering betyder ingenting
gentemot erfarenhet
namnet byts, bryts ner
förkortar, sammanfattar ett
liv som levat allt annat
än rent... duschen har inte så
många strängar på sin
lyra, förlorar alltid när de tävlar

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar