misstagged

Andreas, dig hade jag glömt bort

medvetet suddade jag ut det

som stod, blev för tätt, för torrt

ville ha extra utrymme, stod

inte ut att sitta kvar vid bordet

flera timmar under kalas när

det inte fanns något syre kvar, var

tvungen att göra något, så

Andreas, dig hade jag glömt bort

fick först påminnelse idag när

andra sade att jag hade namnsdag

men namn är bara en vind

och jag vill inte gå tillbaka

namn är likt genre och jag

är inte som någon Andreas

varken målar, skriver

spelar, pratar, ser

hör, känner,

tänker

eller går på liknande sätt

do-sent mate-her

tillvaron styrs av slumpen

alla lever vi i slummen

hur kan någon göra tumme

upp eller ned när man

inget vet?

... eller är det så

att alla går

bakom ryggen?

(min)

eller är det så

att alla går

bakom ryggen? ...

hur lång du än är

hur mycket makt du än har

ser du kortsiktigt för

världen är gammal

och vare sig du är smart

eller ej kommer du

aldrig att kunna lösa ut

vad sanningen är

äkta är tungt och så länge som

världen har funnits

innan dig

väger det mer än alla

levande

varelser medvetslösa

tillsammans ensamma

alla med alla, men sig

själva

mot arbetsläger

vi går runt bland frigolit

är inpackade till jul

ett dockhus, vandrar i en

frys, ska hållas färska,

stanna tid, inte åldras och

få rynkor, då vill ingen

ha oss och om de vill

kommer de kalla

oss häxor och

trollkarlar

alltid vara de onda

under lek, snart börjar det

fryser till is, paketeras in,

slut på slut, början

på början

håll lågan vid liv

vuxna frågar barn vad de vill bli när

de blir stora, de vill få idéer, för

fantasin, kreativiteten försvinner om

man följer normen istället för att

lita på sin vinge - om man inte vattnar

blomman tappar den så småningom

bladen, vissnar, å detta stämmer även

in på vingen - fjädrar faller å antalet

chanser att

kunna skriva med

fjäderpennorna

dirigera musiker genom

motvindarna

måla tavlan som ändrar

årstiderna

minskar å tillslut,

när alla är

alla mist sin rot, har man inget att

gå på å måste då satsa allt för att få

det tillbaka, röja undan det som

täcker, hitta den numera staty till

fågel i den kyligt onda skuggan

ta den till doktorn och hoppas på att

maskineriet återigen börjar fungera

de går efter regler, inte dit vinden leder

utan följer skolans seder, får inga

riktiga sedlar för det, riktiga som brev

från en vit duva, en liten ruta som kan säga

bra mycket mer än de som kallas dator å tv

mouths to feed

I am a soil to seed

you put a spell on me

saliva drops like

them heavy bombs

my mouth turns

to ruins, but it's just so

you can build it up

paint it in your style

your touch

otherwise it will be

passé, dated

before it's finished

will never be

able to reach the skies

(again-again-again

ain-ain-ain-ain-ainnn)

sätt i obalans (byt takt, bryt mönster i deras dans)

redigerar innan visning

vägrar ha direktsänd-tv

ska varken sticka ut eller

påminna för mycket om

vardag

sminkar innan sändning

bli lik andra aliens innan

man är i rymden för att

göra - vad som var tänkt som -

motstånd

gömmer vad som gäller

ljuger över sanningar

täcker huden med kläder

vill inte känna sig som en

främling, tycker att var

de än kommer är hemmet

bär solglasögon - hindrar

sälens spegelbild -(man) kan

inte se vad de faktiskt tänker

köper alibi och ursäkter

rädd för att mista makten

vars grund är lagd i soptippar

när jag är bor ta (tagit plats)

när jag är borta

kommer jag att stanna

bytta roller - då

är det denna plats som

jag hör hemma

i

låter omgivningen pressa

bli min nästa

formas efter den, se vart

den tar mig till

likt bindel för ögon, går

in i det okända

dess fingrar över målar

världen den lever

i

tar ut min insida

andas in naturen, hyn färgas

tar ut min insida

den granska, hitta plasten som

passar mig bäst

lockar med godis (fiskespö)

kärleken ger lycka

får tillstånd

till himmelen där

den sedan

avslöjar sig, men

då försent

helvetet brutit löst

toalettknappen trycks in

virvel ner, kullerbyttor

mot jorden

men stannar inte

där, för det

är en sådan fart att

man borras

ner och det djupt

korsar myrors tunnlar

och får det svårt

att ta sig upp

a lose-lose situation (in the end)

winter is a loser

it destroy its enemies

but never help its friends -

have no sensitivity, is

a living dead

draw in the air / or fall into ( )

it's the season of the smokers

they ask you to borrow them

a finger, theirs are all frozen

doesn't work their magic

doesn't arrive, at least

not in time and time

is all we have as a

prove for living

even though

it feels like

a prison cell... and sure it is -

the grating is a safety net, if

you go up or down on your

own it's all your

responsibility to live

and if you succed

there's nothing better

the feeling is real

right there, don't have to go

take what you have, it's

all you need to

dissapear

blow them away, don't leave

anything, blow them

away, with no

traces left

give them some glow

with your gloves

no one knows

when it's gone

and if you give it's

easier to find again

survive with

your eyes as

sparking stars in the

cold n' dark winter sky

jag bor i dimma, kom med din dammvippa (vip)

kan komma närmare dig

än vad jag kan med min spegel

gillar inte mig

hinner imma igen

innan den sett

mig i ögonen och

hoppat in, fått

bli linsen och tolka

min värld inom

på sitt sätt

men, nej

den bildar en sköljd

skapar en återvändsgränd

där jag går in och får

huvudvärk

du är dess motsatts,

kan du hjälpa

mig soppa, ställa allt

i sin ordning?

jag behöver någon som

kan göra så min

världsbild slår igenom

vi verkar klicka

eftersom du ännu

inte har tittat

bort eller blinkat

det är öppet hus

stig på, kaffet

rinner just

nu ner -

jag gurglar

väntar på

att få

spotta ut, men

bara om det

finns något

att byta ut

med och se

där - där

är ju du

löven föll (och jag tappade förstånd)

... begravd i tårar

sårar lika mycket som

obesvarade frågor

har större hus än vad

man behöver, får

svårare att hitta det

man söker, finner

annat på vägen

kastar bort

tiden på

det som inte betyder

tappat ögat och

saknar protes

som en parantes

utan något i

jag är kungen i luftslottet

bor i en vägg utan isolering

en kartong för en 72" lcd- tv

tunn och avlång, visar bättre

bild än vad det egentligen är

falskt, låter tiden stå stilla

och samtidigt kalla

sig modern

men inte har jag en mor

som inte kan låta

träden dö

vem är jag

som pratar med mig själv?

svarar eko

precis som om jag skulle

ha sex med

min skugga, som inte har själ

menad för

mig, utan är

pepparkaksform

till viktiga händelsers tidpunkt

överraska så att jag hamna

inom omgivningen som

då vara inne på sin

blomstertid ...

med eller utan kläder?

väntar bekanta, får främmande

vet aldrig om man ska kalla

dem gäster eller inbrottstjuvar

kan först avgöra efter -

om huset blev fullt av värme eller

packat med kalla vindar, vet

dock inte vilket som är det bättre

s/now_-bl/in/d

viskar i ditt öra

du vittnar min börda

en ande besöka

få dig att föda orden

jag hektiskt söka

försöker säga,

uttala, yttra...

viskar i ditt öra

sätter upp en klädlina

hänger upp blodiga kläder

kladdiga - frimärken för vinden

kan höra på röst

det tysta

det osynliga, det lägsta

det ljusa

gör mest skada

önskar att du kunde höra, få mig

att förstå att du gör genom att

svara, men du verkar ha

stelnat av stämningen

vet varken vilken

ton du ska

sjunga i eller när du ska

komma in,

för det finns ingen

takt,

ingen

musik

bilen åker platt

det finns inga gupp

kommer aldrig ut

till sjöss, får aldrig

tag på någon

fisk,

brev

att sprätta upp

klara sig en dag till

då man har vetskapen

om att den man älskar

mest fortfarande

finns vid livet...

viskar

i ditt

öra

drar, skriver i sanden

formar handen,

med dess krumelurer,

att hålla när stormen

kommer in mot

landet, bleker tanden

tar bort dess

gulnad

får inte behålla

erfarenheter av glädje

vitt som snö som kylan

den för med sig

gör så man inget släpper

ut - vänder sig inåt

så djupt, hittar inte

utgången igen, bara

ingångar längre in

ingenmansland - det finns

kvinnor, men ingen

av de kan bli gravida, utan

befinner sig

i samma

knipa

kan du höra tjutet - från ett lok långt borta - i vinden...? (bryt stelfrusna kinder)

nej, nej

det är inte jag

som skriver det du

kan läsa

om du får

några känslor

av dessa ord

är det mina rop

på hjälp, för

jag är inte

synlig för ditt öga

vad är skrift

för dig?

är vad jag undrar

här under ytan

för mig är bokstäver

galler som hindrar

mig från att komma

ut, upp, genom

fönstret där allt är nära

men, ack, så långt ifrån

det är, det är en

spökskrivare inom mig

dimma tät av fukt
häxans gryta som bolmar

får mig att vissna -

lägger grunden för mörk luft

likt blöta kläder som tynger

var nära på att drunkna

nu går jag på isen

spänt, kan inte längre lita

måste vara beredd på

att det spricker igen

annars sjunker jag

troligen som en sten direkt

genom lager av frigolit

gnisslar så man ryser

kommer till en plats med

dialekt man inte förstår

diaboliska figurer som har

diadem med ond symbol

hypnotiserar, gör så

man följer deras

order, jobbar

sig igenom

får diabetes

slutar tåla socker

tvingats äta för mycket

vågor av saltvatten

svämmat över landet

lämna mig ensam och

jag förlorar mig själv

(dreams never end)

både positivt

å negativt menat -

minsta lilla detalj

knappas in

på miniräknaren

med facit i hand

är livet en lakritsstång

seg som en gummislang

men leder ingen

ström, inget annat val än

att ha det mörkt

ingen mening med att

koppla in

instrument - kommer

ändå inget ljud

enda som finns - en lukt

av bensin, sänk

huvudet och spegla dig i

pölen med psykedeliska färger

suga in dina sinnen genom

virvel, gå nedför spiraltrappa

släpp taget om

ledstången

(leder dig

ingen

vart)

själ v mor d (döda digsjälvföratt leva)

har en vana att citera mig själv -

det är mina tankar å känslor

som trycker ut böckerna

har en vana att citera mig själv -

blir lätt så när man inte har

någon grund att stå på

har en vana att citera mig själv -

inte tillräckligt gammal för

att kunna känna någon väl än

har en vana att citera mig själv -

vi är en, en har många sidor

sidor är till för att bläddra

vända på stenen, variera,

är långt ifrån klar med

mitt område och dess

historia, har du lust

att vänta, jag måste

få ur mig detta

annars för

mycket tankar

måste avrätta

om vi ska

kunna lätta...

#ut, gångs' da´t um. (nö dig)_

frånvarande... från platsen

där allt varar

jag är en tidlös staty

likt ett bokstöd

för nuet - då och sen emellan

jag tillhör båda

de sitter ihop, jorden

snurrar runt

och allt ingår i något kretslopp

befinner mig i slutet av början

och början av slutet

står och väntar vid linjen - är

en löparen som ska

springa ett 100-meters lopp -

på att skottet ska gå

sätta på eller stänga av livet

skjuta upp i luften

eller mot mig

få himmeln att falla

över och klä mig

gå efter ett mönster

spindelnät vara

ståltrådsskellet med

ett skynke täckandes

(skyddsnät)

ta bort och allt

tynar, endast ett skal

inget mera i slutändan

eller

få hjärtat genomborrat

ballongen pysa

livet spolas, rynkor dyka

upp fort, snabbt

försvinna, falla platt, jorden

suga in, jag multna

bli en skugga på marken i det

tomma landskapet

vi delas, hamnar hos olika familjer (när vi flyr)

mitten är ingenmansland

ingen vill vara i centrum

då tvingas man bära all

tyngd

mitten är öde, platsen där

ingen vill öva att bo på då

det ändå inte ger en endaste

erfarenhet

mitten är det uttryckslösa,

ansiktet neutralt, verkar

vara lugn, inte ta illa upp

men man

är bara

tom

tvingas välja när man gillar

båda alternativen, en våg

som väger vilken väg man

ska ta för att komma

närmare land där

marken är bra

där man kan växa som person

när man i själva verket vill

stanna kvar och utveckla sitt jag

med människorna som finns

omkring just då, den dagen och

inte den efter, i morgon, för

då kan det vara slut och

chansen vara

bortblåst

få en ny nyckel som inte

passar i det gamla låset

får inget annat val än att

lämna allt som finns i båset

blir en nödvändighet att

träna upp flåset om man vill

komma till en högre nivå

bo på samma våning

som man gjorde

förut, innan

man kom

till vägskälet och var tvungen

att ha ett skäl för att fortsätta

tvingas hitta nytt hus

dra sitt finger mot

en annan flickas

kind, tända

upp ljus

säga sådant man

egentligen inte menar

säger bara för att

överleva, fortsätta synas

för både sig själv

och andra

det finns väl inga gränser, eller...?

kan inte vara på två platser samtidigt

vad jag vet var jag född på denna planet

andra säger "... Sverige också", men

det är bara ett namn taget från luften

och de säger att jag befinner mig

i någon slags idévärld

som de inte kan förstå eller tro på

då de inte ser den och

dess innehåll

kan inte göra två saker samtidigt - det

är allt eller inget som gäller, helhjärtat,

annars är det brustet och betyder inget -

som fastland delade på sig och flöt ifrån

markerade att något inte stämde in,

att människan inte var gjord

för kören, att hon bara skulle sjunga

falskt och förstöra, men

åsikterna var delade

_____________________________

nationer gäller endast för politik

maktfreak, de som ritar upp taktik

för hur de ska kunna bli favorit

att leda folket som har samma

kultur å språk som de, till en mer

respekterad ställning hos de med en

aning olik synvinkel å tjockare plånbok

korn ihop (en matta, ett täcke)

dricker ur timglas, mäter

hur mycket tid jag har kvar

försöker mätta alla stunder

där jag inte gör någonting

tvingas vänta, men det är

under tråkiga stunder man

ser sig själv i den gråa himmelns spegel

och får reda på vad man behöver utveckla

sörplar ditt blod, smörjer in

tungan, inte missa en millimeter

bli penseln som måla på gatuväggar

du känna slagorden slå i hjärtat

och den studsa tillbaka med

hårdare kraft, utan att du

kan kontrollera, utanför

och jag försöka fånga

tvingas träna upp -

måste bli

snabbare

innan jag

kan greppa

dricker ur timglas, likt en

dammsugares slang suger in

ta bort rester, rensa skinn

få babyhy igen, kan gå ut och

allt fastna på mig, följa med

samtiden, avbilda varenda

sekund in mot framtiden - löv, ljus, ord, rök

häfta vid, bli en del av boken som inte går

att läsa ut, en del av mönster till kläderna

man kan gå osynlig i - kamouflage för frihet

jag kräver large, min kropp

är världen, är en själ

för stunden, simmar omkring

i luften, ett grodyngel

inväntar mina lårmuskler, vill

kunna hoppa upp på

din axel, vara den goda ängeln

som leder dig i mörkret

för jag ser att du går i cirklar

snurrar runt planeten

utan att bestämma

dig om du ska

knacka på eller gå till nästa

//too close (doesn't really know)//

så lätt att titta tillbaka

vara eftersmart

eller nostalgisk

tänka att: vilken bra tid

60-och 70-talen var

då kunde man både ha

något att klaga på

och något att leva för

glömmer bort

vad som finns

framför, hur mycket det

finns här och nu

som man kan

göra dessa

saker för

din attiralj (attityd - de har svårt att tyda)

du säger: "orka att han

ska sjunga"

men, hör på så bra - du

behöver inte lyssna

och jag slår vad om att du

och dina ögon

har orken att vara på och

samtidigt hålla igång

långt efter det har varit

och gått bort

med natten

du säger: "jag äger" jaså?

får man undra vad

du äger, eller är det för

privat? men om det

så skulle vara, varför skulle

du då uttala dig - för

att göra andra intresserade?

grattis, du har lyckats

vad händer sedan?

du äger din rätt till att rösta

leva, resa, göra och

köpa vad du än önskar, men

det är sällan du har

"rätt" på frågorna de ställer

människan är inte skön (skaver, en ständig börda)

alla människor tillsammans

en person

har fler sidor som är dåliga

än positiva

kan inte ta fördel, vattna frön

utan sätter istället eld,

står inte för vad hon håller på

med, gör det bara värre

storebror, jorden

du gör rätt som straffar

mig, jag, människan

har inte gjort rätt, jag har

gjort så allt gått åt

helvete, inte tagit chansen

slängt den på backen

som om det vore något av

ett piece of shit...

inte värt någonting när det

själva verket är allt

som finns, om inte det har

något värde vad har

det då?

du är jag, jag är han, han

är hon, hon är den, den är det

det är de, de är ni, ni är vi

jag är asiat, europé

amerikan, afrikan

gul, vit, cowboy, indian

ett djur - vad du än

vill kalla mig, så har alla

smeknamn samma

betydelse, samma pris

och vad jag vet så

har du inte råd, eller har

jag helt fel? i sådana

fall kan du väl åtminstone

dela med dig?

jag är alla stereotyper

som finns, alla

ansikten utåt, skissar

på en bild, utvecklar

en guide om

hur man som lättast

och bäst smälter in -

du kan hitta

den i kvällstidningen

jag är alla stereotyper

som finns, men

jag går i mono - vi är

en familj, ser ur

samma öga, lyssnar

på samma öra

vad gör vi med världen?

borde vi inte kunna

samarbeta - är vi inte bitar

från ett pussel?

vi är inte magneter som

går ihop automatiskt

måste anstränga oss för

att uppnå saker

men vart ska man börja när

alla bara tror att man är

bakis och fumlar

om fred som

ändå aldrig kommer att hända

eftersom det ligger i vår natur?

hänger på tork

soluppgång, bombnedslag

skorpa reser sig

vulkan blomstrar

överfylld med färskt innehåll

fors av blod sträcker sig tills

det brett ut sig så långt att

det är så tunt att botten syns

kokar, blindar, smälter in

knäcker koden, tar allting, tar

kontrollen, häller i andra

kryddor än vad som från början

fanns i, tänder 400 watts

lampa, vrider upp volym till fullt

i ett mörkt, knäpptyst rum

byter roller med dag å natt, liv å

död, alla går i evig sömn

utför arbete dynget runt

utan att klaga

utan att umgås

blivit robotar, lyder varje ord

vill inte släppa, vill inte inse (svider)

fått tårar i ögonen utan anledning

de senaste dagarna

varit nere hela halvåret

kanske är just anledning man

behöver för att det inte

ska kännas konstigt

känns som tårarna tömmer

kroppen och fyller

utsidan, tillsätter så de rätta färgerna

kommer fram... inte blir för mörkt

fyller utsidan så jag ska kunna se under

längre tid än vad jag skulle ha kunnat

om de inte kommit ut

lyckats fly från

drömmen

jag, egentligen

fortfarande vill leva i

den ensamme åldras fortast

de äter kött för att känna medkänsla

få vetskapen om att flera

känner sig lika döda

som dem och det

kanske är bäst

för jag mår

inte heller

så bra

skulle behöva känna någonting för

att veta att jag fortfarande finns till

äter frukt och grönsaker, men det

får det ruttna inom att växa, maskar

borrar sig igenom mina organ och

mitt skelett blir till torra grenar som

smular sönder, dokumenterar varje

resa, rynkor inom, jag åldras snabbare

än årstider, en trasa vrids och allt

kommer på en gång - har inget

kvar till senare, befinner

mig i ett tomt rum

som är isolerat

det är så läskigt

alla slag som betyder

är under bältet

ingen idé att jag för

något vidare när

jag inte har kontroll

över skeppet -

både roder och åror

är under ytan

har inte det djupet i

mina pianotangenter

för att jag ska kunna få

spela på scenen för livet...

det har redan gått förbi mig

tapet gulnat (rök från cigarett omringat)

redan

förlorat barnet

leker inte

längre

livet är

en bollsport och

jag kan varken

passa eller

skjuta

står

fastfrusen, liknar

en lyktstolpe

vars lykta

börjar

slockna

bo i bott

hon brygger kaffe

en bro uppenbarar sig

i dimman och hon

seglar in för att åter få

sina fötter på jord

har varit borta länge nog

ska gå ett varv, varva ned

titta sig omkring

söka efter något

som hon kan tro på

något som kan göra

att hon kan hålla ryggen rak

å ögonen stadigt öppna

fokuserade på allt som sker

när hon tagit in

kaffe på maten

ett täcke över ljuset

berätta historier

som inte läcka ut

stanna kvar mellan

de två där under

kaffe på maten

olja i havet

fånga fåglarna

kväva, pressa

ut själen -

varenda portion

från tuben

å de blir fria

kunna hitta hemmen

de länge längtat,

letat efter

tak över huvudet

hon kunna vila

drömma, sova gott

tiden gått förbi

ingenting att bli

det man blivit är

fria från människorna -

farligaste djuret -

de ville inte var med i

leken, men fick

spela slaven och kunde

inte göra annat

än att försöka tåla och

hoppas att det

snart skulle vara över

kaffe på maten

trupper hoppade från

helikopter

omringade

blev motiv för koppen -

räddade innehållet

kaffe på maten

de matar duvor i staden

de visste inte vad

de var men

de bevisar att de inte

behöver hålla

garden uppe för att

fortfarande

finnas vid liv i eldstaden

inom sin saga

då den släpps ut

vädrar, byter vakter

med lagom

mellanrum, aldrig så

trötta att de somnar

å släpper in

mardrömmar

kaffetår, påtår, inte bara

går, utan får något

extra, lift, kommer fram

snabbare, kaffetår

stubinen blir längre, ögat

vänjer sig vid syner,

händelser, fått smällar

vet vad som kan stå å vänta

runt ett hörn, vet

vad som för verkligheten

gäller, kaffetår,

gräver ett hål, djupare för

var dag som går,

kommer närmare kärna

börjar förstå

sätta sig in i (färsk)

tårar pressas ut, ögonen

är pressmaskin

dokumenterar vad som

händer, summerar

för morgonen efter på

kvällen, blundar,

svider, extra vätska lagt

på hinna, pupill

blir en ö med en person

helt öde får känna

ensamheten, lära känna

sig själv, utstött,

lära sig se i annan vinkel

väcka fantasin

måla upp en bild med

floden i havet

så stark att den efter ett

tag bli till en bro

kunna gå över i motvind

upptäcka garderob

med kläder likt telefon, slå

signaler till dina

sinnen, få kunskap om hur

du ska agera vid

olika situationer

misär är världens käk

misär, de missar alltid mål

benen särar allt mer

privatlivet blir publikt, slits

sönder, har ingen att

gå till, kan inte vara ensamma

en stund och tänka

över viktiga beslut

allt ska hända nu, men, elände -

elledningar finns inte här

de nådde sin ända innan de hann

skita ut allt ljus som krävs

för en livstid på denna planet

misär, alla är falska, lovar fastän

de vet att det inte kommer

att gå, vill ge hopp till den som

annars aldrig tror, vill ge

en ny väg till den som annars

aldrig går framåt, tar

ledigt, gå ut ur vardag och dess

rutiner, bryta mönster

skissa på ett nytt - men man har

då inte längre ett skyddsnät

blåmärke för minsta lilla, faller

igenom och dör direkt

misär, bara krig, de spränger

varje hem, passar på

när det är rea, när de som bor

där har brutit ihop av

ett eller annat skäl, av en eller

annan anledning, sättas

in på avdelning för psykiskt

störda, så de lättare kan

tas ifrån allt de gömmer, utan

några problem, fylla upp

tomhet, flaskpost segla i ven

förälska sig i fåfäng fe

endast en inbillning som egentligen

är en luftvirvel, betyder

ingenting, går på grund

misär, jag undrar vart jag

befinner mig, kan

inte förstå att detta är en

värld där vissa

delar sägs fungera toppen

medan andra inte

lika väl, det är som om de

inte brett ut smöret

ordentligt utan låter stora

berg stå stadiga till

slutet är en vägg som inget

annat kan göra än

att utgöra krocken

bergstoppar bryta

is, krossa isblocken

genom atmosfären nå rymden

som knäppa ett finger som

göra så man inte kan andas, mena

att man inte får gå längre än

där man nu är... för det är misär

finns alltid en gräns

segrande men förlorad

kattsilver, tunnaste

yttersta skinnet

lossnat, skrapat ihop

det som skrapats

av trisslott

ingen vinst, men

pulver att låta dala

framför ögon så

de slutas och drömma

snön glimmar

obeträdd, men generad

snön glimmar

ligger hel, men är delad

snön glimmar

gjort inget, men ställt

till med mycket -

egentligen inte menad

snön glimmar

ligger alldeles stilla

försöker inte bli upptäckt

snön glimmar

havet stilla, vilar på

något som kan göra att allt

går till botten

tar med sig oskyldiga

fyller timglas

botten upp, stannar tiden

för all framtid

bet wen linn ees

bok utan några som helst ord

med blanka sidor uppbyggt av korn

hur många kor finns i hagen

när cowboyen från brunnen - inte

tunneln - återvändsgränden,

skärselden, återvänder och ska lägga

visare - kasta lasso, hänga upp

en av dem i en av ladans takbjälkar -

för klockan som åter ska börja

slå, vänja dem vid att lyda

order, ställa sig i led, gå

i takt - för det är så

viktigt att allt är

rakt, att man

håller mask, men, hörrni,

ni kan väl stoppa något mellan

dem, lösa ut medicin så jag kan läsa

vad för biverkningar man kan få

innan jag låter dem testa det på mig

innan jag går med på att gå in i

deras värld - hjälp en vän!

jag ska göra allt

jag kan för att

hjälpa er!

självsäkra med sitt ovetande

bristande hjärnceller

kopplar inte

glappar, skjuter gnistor

sätter brand

ringar de måste hoppa

igenom för att

lära andra stava namn

läcker ut, andas med

öppen mun

ett täcke i gråskala

smiter ut

tungt

sprider smitta vidare

lugnt, ingen

kommer kunna smita

ligger nu i

luft

stela tungor uttalar sig

om sådant de inte

kan hålla upp, torra grenar

bryter långsamt

långa förhållanden med

familj, kastas från

publik till centrum, mitt i

ett colosseum - lejon

sliter i stycken, mördaren

kom offret på spåren

direkt, siktade in, tvekade

inte en sekund

alla har all rätt i världen

att säga sitt, men

varför kritisera något de

inte vet?

okänd mark, hur kan de

bara klampa in

och förvänta sig ett varmt

välkomnande i

form av en hälsning med

grund i kärlek

och inte hat såsom sol likt

en kula från ett

gevär som det oftast blir

här, medan många andra

utanför håller med, lika

svaga de, viker sig, följer

med pappersplanet till

helvetet utan att

veta

skrattar, klappar

i otakt

de säger att de

skämmer ut

folket

och det med

glädje

men det får stå

för dem

för de tillhör inte

kista

av skatt

utan

hånskratt

jordbävning fått stad att rasa, en begraven hand klättrar på tegelstegar - når frihet före alla andra / ledare (krama-forma-släpp in)

höra dina kliv spraka i snön

fyrverkerier vara

likt dynamiten, spränga vägg

börja om på nytt

vända sida, starta ett kapitel

av idag, med ord man aldrig

har sett, men hört talats om

höra dina kliv knarra i snön

dörren längesen

öppnas igen, ta upp där man

lade ner verkstaden

få unga att lyfta stenen de har

lutat sig mot och se vad som

finns under, de har ruvat på

utan att veta någonting

ser aldrig solen, men

snön är så ljus att man

blindas av bara den

utan att veta någonting

höra dina kliv sjunka i snön

flyga genom moln

så mjukt att det inte finns

någon grund - får

bygga en egen om man vill

få det som man önskar

höra dina kliv sjunka i snön

ropa efter hjälp

men ingen höra, du är för

djup för att någon

ska förstå vad du pratar om

höra dina kliv knastra i snön

presentpapper prassla

skjortknappar knäppas upp

komma in i värmen

följa dina fotspår som ingen

annan än du gjort, den första

som gick, tog initiativet att

vara flamman när natt sagt sitt

slukat oss, somnat om

varit säker på att

allt är under

kontroll

få bäcken att knäcka

desto längre man laddar

desto lösare blir det

ställer i centrum - om man

hoppar utan att ta sats

får man med allt, ser avstånd

i syne - hoppar längre

slår igenom bytet, bryter gren

krossar fönsterruta

säkrar att man segrar

når nya landet med skutan

utan att den fått någon skråma

desto längre man blundar

desto ljusare blir det

när man öppnar

inga fasta ting, mer ett ljus -

som att vara under havsyta -

smält samman, tror

att man är nära

gärdet (dö-

den)

kan inte se på dig å

samtidigt andas

du tar mitt liv

byter ut mot döden

suger ut, jag blir

tårögd bara av

den allmänna vinden

mellan oss, öde

sand rann mellan fingrar

blodspräckta ögon

allt läcker ut -

åh-åh, har rökt på

askan från din

kropp, askan från

min cannabiscigarett

mellan oss, inget flöde

röken stelnar

kan inte se på dig å

samtidigt andas

kvicksanden som tar

allt vatten - dina

ögon är stenar som

inte låter sig anpassas

hoppa över

attackera bakifrån

gör vad som helst, bara

du inte låter det vänta

ingen på din sida tjärnar

allt är tillåtet, så

varför inte

improvisera?

hela tiden röra

aldrig fastna

på botten

hela tiden föda

aldrig gå en

väg flera

gånger

slänga färger på ytan

bygga ut, få upp

hitta styrkan att ta loss

svärdet som sitter

fast i berget efter du

sopat bort all skit

som ligger över och det

genom att skriva

lämna delar på vägen

tills du står hel

tagit av alla delar som

täcker nakenhet

och väntar på att världen

ska förstå ditt värde

som är så högt att endast

naturen kan köpa

för att föröka, förr öka

komma före nutid, in till

framtiden och dess

ställning aldrig ändrad

bara vi som med

osäkerheten yrar

inväntar något bortom

vår kunskap, men

kunden avgör vad man

ska kunna köpa

om den inte följa

kommer den inte heller

kunna använda -

så ta chansen att bränna

pengar, innan

sedlarna blir lappar för

munnen, censurerar

owneyesdifferentland scape

I gotta find me a phone

somewhere near the

number that say

that this is me

I wanna call me up

say hey, turn it on

you sleep way to

much - don't

you see

what a beautiful day

it really is?

ska ta sladden, lägga

framför mina fötter

så jag ramlar när jag

börjar gå, för hallå!

stanna upp

anpassa dig inte efter

något, använd språket

som är ditt, andas in

marken, känn rötterna

ta upp dig

på deras axlar

få dig att

blomma ut

speed stripe, get on (stair to tribe)

a forest, a forest on acid

rubber soul, never break off

it have already break through

to the other side, the last station

we know, beyond life, no longer any

death to worry about, no longer any

borders to call mine, 'cause I don't

even have a body, there isn't even time

the sky have melt and we swiming in champange

a party built by colors

but there's no different opinions

everyone thinks the same, everything is right

it's raining, raining planets

catch them with your mouth, make sure they explode

take away your aching head

build a new town, a new town in the

forest, forest on acid

build a hut

raise a totem pole to

dance around

stars

on

land

musslan brummar med läppar (...mod som i sinne...)

vågbrus i snäcka, blodets

gångar förstärkta

röda vågor inom - lågor

högre och högre

når utanför kroppen, eldar

fäller träden framför

ny våg på ingång, skölja

börja om från grunden

bygga upp den nya sången

flera stämmor komma

in en åt gången -

musik från en mussla

alla toner träffas

pärlor flirtar

lockar dig närmare

in bakom klockan

erbjuder dig

kontrollen

att styra

livet

susar i snäcka, bäddar för

ditt hjärta

slagen blir allt dovare, gör

sig redo att sussa

känner sig trygg för första

gången, har hittat

händerna som kan knåda

kavla och forma -

skapa modellen som följer

mod och inte mode

vad jag vet

jag tror inte på något

bara mig själv

och jag är ingen sak

jag tror bara på mig

min förstahandskälla

gör allt till egen version

tagit från andra, men

möblerat om

ingen ser, lyssnar, tänker

pratar, skriver, känner, gör

går, står, sitter, ligger, sover

likadant

tror bara på mig

den enda med

samma världsbild

fyller (kaststjärna)

sanddynor lyfter i blåsten

flygande mattor

attackerar platta likt svärdsklingor

speglar offrets ögon, förstenar

kornen söker sig snabbt, samtidigt

till magneten

klingar ut det sista av livet

talar vid begravning

pressar.ur.tub

drunknar i vinterluften

får kallsup

andas in för mycket av

den täta

landar fel med foten

stukar

slutet nära, spänning

inträder

får håren att resa, fly

från fältet som gör sig

redo för att sprängas

likt en igelkott krypa intill -

hakan mot strupen, gå in

i snöstorm - bli till en boll

där man bara kan röra taggar

men de aldrig kunna göra hål

formas endast mer

efter det som sker

likt en spik kan sättas fast i

en vägg, hålla en tavla, men

samtidigt kunna böjas lätt

alltid någon mäktigare

som slår slag i magen

gör så man bockar och bugar

när man inte gör

det självmant

st. day

every eve belongs to you

when the light have drilled trough

the last thing left is you

after the gates of paradise and hell

there will be a bell that touches

the skeleton and paint it red

the opposite to green - no

more growing, stay

where it are

have reach the ultimate

power and love to get the throne

if you keep on going, you will get last

and got to start all over again

don't be mad, you've got it all

sure, no money, no home

but you have the best job I know -

relax on a red carpet and

fly away behind the scenes of

the body of work in the nature sense

I can't wait for next night you will

wish me good luck

waves (ghostsurfer)

they sucked blood and blood sucked them

kept their feelings in, never let out

the closest it got was when they pumped so hard

that the hair on the arms raised and

tried to spread out the wings, locked inside

____________________________________

they drank water and water let them die thirsty

too much at the same time, got less later

you know what they say when it comes to the hazy

must be drunk or on drugs - but, well, hey

im just myself, a dreamer in a shell, sleeping well

but waking up bad, can't get up, stucked in

my own land

inbetween days, between

here and home

the empty world

middle of everything

in limbo, no-man's-land

I creep, searching for help

but my skin begins to turn to sand

before I have got anywhere near

the state of happinees

moss garden (hässtthoov/haalvmåån)

trädgården utan träd

fylld av mossa

en bädd

sjunka igenom, renas

tvättsvampar

göra dig

till färsk champinjon

eller kantarell

beroende

på vilken hudfärg din

kropp är bredd

med som

macka till sjöss

studsa, knacka på dörr

in till helvetet

på jord, ett

steg ner

lära sig mer

än i någon skola

på jorden, men flytande

som luft, men lyfter inte

(i sin ursprungliga form)

studsa, knacka på dörr

in till det osynliga

gör sig värdig att komma in

genom att bara knacka

för om man kan

knacka, borde man ha sådana

starka känslor att man

kan ta på dem, se

känna sitt jag så bra att man

borde få gå in till

verkstaden där allt hände en

dag för länge sedan

trädgården utan träd -

alla lika höga, ingen står över

tittar ner, pekar och

dömer andras gärningar - var

och en får ta hand om sig själv

inte mer med det

trädgården utan träd har

istället gångar under jord

underjordiska män har en

viktigare roll

än de som går på ytan, för

de har rötter

som deras tyglar, styr

jordens kurs

mot framtidens ljusa okända

lykta, blinkar

likt ett flygtorn varnar

flygplan för höjd

säger till när det är dags att höja

volymen, spränga ytterligare

väggar i öronen in

öronvax bort, komma närmare den

verkliga världen som få känner

till, men hör till mest

shadowplay/isolation (and no more shall we part)

mörkret isolerar, allierar sig

med skuggorna

mörkret svämmar över, trycker

ned fastlandet -

viljan så stark att vara tillsammans

vara en enda, smälta samman

ligger på klippkanten och

sträcker ut handen

mot den som

snart tappar greppet

och faller, det är precis så

det går - sista dropparna svett

och blod är som påsarna vid korgens

kant på en

luftballong - lättar, lyfter lite extra

innan världar glider ifrån

innan verkligheten tar sömnen från

drömmen hinner man dra

för täcket så varken mörkret eller

värmen smiter och skapar oro

mörkret lugnar ögonen, slipper

anstränga sig, sjunker in i djup

mörkret suddar ut kroppen

öppnar upp för själen, släpps ut

skriver nytt, nya historier

skissar på nytt, ny kropp

något för alla, något som inte

tar stopp bara för att det kommer

några som är annorlunda, lever

på andra sätt än oss, nej, alla

är välkomna, det gynnar

bara världen att bli desto

mer oändlig

sitter och ser på när ett liv lider till döds (zoomzombie)

schemat är fullt, druckit för

mycket, vinglar från och till

slänger sig på väggarna

höger till vänster

dreglar med ryggen hopkurad

och armarna hägnades som en

gorillas - bortdomnade

liknar gummi

uttryckslöst, dött kött

skinnet hänger inte med

fettets utveckling från

tjock till smal, tunnar ut

håret blir som ett plagg

man kan se igenom

någon man inte känner

kan med lätthet gå

rakt in i privatlivet

styra tankar och känslor

därefter gärningar

ögonen som stora grottor

men nu utan diamanter

ögonen som stora grottor

men mörkret utan djup

ögonen som stora grottor

men det finns ingen fukt

frukterna har ruttnat, vätskan tagit slut

livets batteri har laddat ut

ger inga vibrationer, får ingen kontakt

med de andra djurens takt

klarar inte av tempot deras hjärtan slår

har ingen skatt att muta sig

fram med, hade förut, men makten han

hade ger numera ingeting

blivit en ful ankunge

krympt för världen

gick så snabbt att

han hamnade

längst bak

schemat är fullt och jag

umgås med det varje dag

självklart påverkas man

men vad ska jag göra? det

är mitt tak, utan det

skulle jag inte ha

något hem

någon värme eller mat

att få, utan krypa längs gatan

och tigga en droppe blod

en stärkande droppe fylld av liv

medicin för de som håller på

att stelna, en liten knuff

och kroppen rasera

bit för bit vara

som papper

flyga iväg

innan de nått marken

behållas vita, medan

jag endast ha den

mörka delen av

staden kvar

schemat är fullt och jag

umgås med det varje dag

självklart påverkas man

snart stupar väl även jag

med huvudet före i dammen

fylld av alkohol, likt en hund

gräver efter tryffel - letar

efter kickar, att det åter

ska bubbla i magen

hacka platt, soppa mattan

jag pensionstränar

gör endast det jag älskar

och det är inget av det

jag bör, inget av skola eller

jobb, utan det här:

leva, du vet väl att en kan bli

flera utan att älska med motsatt kön?

du vet väl att man kan sträcka

på sig, dra ut varje nyans, plocka

gitarrens strängar, vara kräsen

kräva fina äpplen, blandning mellan

röda och gröna, skina som tusan

tusen enöringar och enhörningens man

utmanar om man kan koppla ett

fast grepp om vilken förstahandskälla

ljuset har, om sina vågor kan nå

land och börja knåda degen i magen för

att sedan föra till hjärtat, ugnen,

få det att tåla tidens värme, bli evigt ung

vi önskar att vi hade en stund för oss själva

inte blev påtvingade att göra sådant som

fönar håret och får rötterna att ruttna

släppa, kan inte längre dra upp hinken med

vatten eller mat, kalla på hissen, ta mig upp

nej, knappar ligger på golvet och min skjorta

flyger bort, men istället för att bli fri så

stängs jag in, istället för jag självmant går ut

sparkas jag och får inget att leva på eller med

fortfarande finns chansen, det är

därför jag pensionstränar

snabbare nå målet jag strävar efter

vinna min självständighet

inte uppföra mig som om jag är

positiv mot samhället

när det egentligen är tvärtom

separerat

allt är en halvhjärtad kamp

åtminstone för mig

som aldrig får kontakt

med den andra sidan som är

varm, för visst kan jag

känna några strålar nå hit -

är så varmt att det

sprider sig en bit, dit det

egentligen inte finns

någon medkänsla, något ljus

sitter på bron, närmast sjön

jag kan komma

kastar metspöt, ger bort tankar

å känslor, istället för att ha dem

kvar - då kokar

de över å jag ger förr eller senare

någon spö

omedvetet, för

mycket skräppost

utan adress, man går

å bär på, vilsen, när det

finns karta underst i högen

titta mig i ögonen, kan se vädret du döljer (någon annan)

dina ögon, irriterande röda

ser ut som tunna plåster

där blodet går igenom

en operaröst som

spräcker fönstrets glas, ramlar

rakt in till sovrummet där

paret älskar - privat våningsplan

insvepta i molnen, trodde

de kunde vara i fred, ta ut allt de

kände och lite till, men icke,

blev avslöjade - deras gestalter

man bakom skynket såg -

amors pilar flög kors å tvärs, lyste

upp, bildade en korridor

kunde se ett djup fylld

av alla hemligheter,

men nu vet man

allting å det är

lika bra det

b) annanvägöppnarsig

lyckan är olyckad

när något går snett

när något blir som

man inte har tänkt

blir det hela rätt -

tagen på bar gärning

choken är en fjäder

som tar emot när man

når marken efter

hoppet från planet

som tappade kontrollen

lyckan är olyckad

när inget är planerat

när inget är överspelat

när inget är bäddat

blir det hela räddat -

hela sanningen framför

det naturliga fönstret

att se in i, se att det

stämmer överens med

rösten - inget att gömma

det ärliga dödar lössen

dela/sträcka

tystnaden är immun, fått

stoppa allt möjligt i munnen

för att hålla käft, vant sig

vid smaker, fått större lägenhet

har inget att säga till om

har nu svaren på alla frågor

vet mest, befinner sig

överallt då den vet

vart allt finns

mörkret är hemmet

för regnet, tårar från ögonen

utsända spioner, ta

så småningom över, små delar

om de tar allt på en

gång kan de missa viktiga bitar

inte vara som stressade

rånare - slänga i allt de kommer åt

när de egentligen, denna gång

har ett klart mål - ta medicin, en av

dem är sjuka, har inte råd med

vård, slänger i allt de kommer åt

men tar fel flaska medicin

nokontro

fot som sover

flyger lätt upp, men

tungt ner - känner

inte hur mycket kraft

man måste ta till

sparkad / för stor glipa (kjol), föll ut / att härda ut

allergisk mot gräs, när det blommar

sprutor som pumpar in vätska

pennor/spikar som vässas, komma

underifrån och ta energi, skriva

in ett annat namn än mitt, spräcka min

bubbla, fara in i ögonen och rota

få mig att se surrealistiska ting, så

verkligt att det bara inte kan finnas -

då brukar molnen vara min räddning

mjuka sängar, ligga och drömma - men

nu släpper de taget om mig som drömmare -

maskrosorna uppe i skyn tappar sina flygfrukter

en nål spräcker ballongen/planetens atmosfär och

det finns inte längre något skydd - jag rasar åter igen

ner mot helvetet, eller ska vi kalla det verkligheten, på

den smutsiga gatan och blir om och om igen nedtrampad

får inte längre maska, ta det lugnt, utan måste göra allt illa

kvickt - om jag vill behålla vädret, kan annars bara bli sämre

på axlarna

paradoxer står på varsin kant

befaller deras män vad de ska göra

parar ihop, bygger vägar

till mitten, står bakom skynket, har

kontrollen över alla dockor

stålar av blod

allt går åt helvete

vill du följa med?

det är nyttigt att uppleva

för har du någonsin varit

med om en riktig vinter?

när det är så kallt

att huden inte kan spricka

utan fryser, stelnar

allt går åt helvete

hörde du inte lätet?

ett lok som tjöt, kalla vindar

som röt - tiden sprang förbi

och vi gjorde ingeting - stod

bara här - snart lär vi

få se hur allt framför sjunker

likt en rutten bro

smulas sönder vid första

minsta beröring

allt går åt helvete

på gott och ont

det är ingen rolig resa, men

man kan alltid lära sig något

det värsta är vad som hjälper

choken är vad som

får oss att göra läxan utan att

blinka, bryta grenar

en måndag utan måne...

en måndag utan måne

vinden blåser, hotar med att slita

av alla kläder och assocearer

(såsom hy och hjärta) om jag inte

följer order, gå dit den

för mig utan att

strejka

känner hur en tår långsamt

pressas ut utan känsla

rinner nedför kind, når mun

trycker sig in mellan

läppar - smakar salt - värdelöst

vatten, det som endast

fyller platser

känner hur jag blir mer

som andra, det speciella fattas

precis som om Van Gogh

skulle varit lätt på handen, hade

haft jobb för stunden, men

inte efter döden

huvudvärk, maskin installeras

tar bort mina minnen

tankar raderas, kontakten till

sinnen delas på mitten

för att jag snabbare ska utföra

arbete -

halvdöd i min mening -

en måndag utan måne

har inget ljus att

rena själen med, står

ensam i mörkret

har ingen att skåla med

utgöra en klang

som sätta tonen för den

närmaste tiden

kan inte utskilja

några fotspår, som ska

vara någonstans

framför mig, för det är

en måndag utan måne

inga trådar i ryggen

som kan lyfta mig

utan ett mörker

som trycker

ner mig i

skiten

en måndag utan måne

jag har blivit rånad

är alldeles tom

men ändå ekar det inte

är alldeles tät

uppstoppad, fylld med

skräp, skitstövlar

suger in, ger ingeting

delar inte med sig

och här står jag

med varken

frågor eller svar

du kan kalla mig dåre

men floden till ljus

var min låga, min

trappa upp

nu måste jag våga

om jag ska kunna

ta mig någonstans

öppna mina sinnen

innan de blivit

övertäckta av ris som

komma eldas

upp av andras ros

en måndag utan måne

måste dra tillbaka till hjorden

en måndag utan måne

åt vilket håll snurrar jorden?

promenaden hem kl.16

himlen är grålila, slät, har inget djup

är som en strand - tjock på korn

men kommer aldrig med något nytt

skänker inte direkt något ljus

släpper inte in - endast

på utsidan mjuk, ljummen -

fri att välja sida, god eller ond

kan inte se vad den

väljer, avslöjar endast för insida

tillhör kulissernas ögon och jag

medverkar inte i

programmet på det sättet

för här går jag i mörkret mot haglet -

armén som försöker skjuta ner

fienden, monstret - vem är jag? ibland

önskar jag att jag var du som

inte behöver

anstränga sig för att komma undan

skott fastnar i jackan, den blir

allt tyngre och det

tar inte lång tid innan jag ramlat

gamarna till spöken, inväntat

vindarna bäddar

lägger sig över, likt fönster

känns som att världen dras ifrån när det

är himlen som faller, genom det

varmaste och kallaste färdas jag, krossas

hel rymd framför mig, pusselbitar

svävar omkring, runt

tydligt vad min uppgift är, men

var ska jag börja

hur ska jag göra

hade jag någon

identitet förut?

ring (klklkl)

allt är meningslöst

alla dagar punkteras när de

närmar sig sina slut

punkteras, luften går ur -

lös i magen, ingen konsistens

ingen grund att stå på

allt är meningslöst -

alla koder är lösta, finns inget

mer att hämta, helt öde

istället för stjärnor vid kanten -

hål, häftapparaten gör så

de kan sättas in i pärm, i fack

men jag vill att de ska flyga iväg

hitta ett hem de vill ha -

de är vuxna, inte ska de tvingas

bo här och få order om hur

de ska vara - de tar

även plats, snart har jag inget rum

de tar även plats från min vy

snart ser jag bara en vägg

utan någon in/utgång

isolerad fängelsecell - bara en kropp -

inget innehåll

_________________________

lyssnar på sigur

är som att lyssna på

ett lyhört hjärta

hör allt paret våningen

över gör, medan

man själv sitter ensam

sv år få n gad (for ma)

havet är stjärnhimmeln under dagen

flirtar, lockar, öppnar dörren

släpper in till ett party

älskar när en

svag, ljummen stråle

rinner längs kroppen, känns

inte som om den är där, samtidigt som

den är, mjukar upp

kroppen med

värme, smälter in

blir ett, fylls

upp, hittar åter hem

och anden borta från kroppen

det enda man kan se är... kroppen

ögonen avstängda, öppna, fast

inte öppna - finns ingen glöd i dem

rädsla är vilja, brukar jag tänka

är mer rädd för havet

än för till exempel natten

skrattet blir som när

man kastar macka - studsar

bara ifrån - en utmaning att

anta - försöka bryta

kod, istället för att hon

ska kunna ta över mig bortom min

kontroll

behålla min roll

är en konst

påverkas av allt

möjligt vart

man än går - får

sätta signatur -

forma med egna

händer, så

man inte tas ifrån

främling i sin

egna kropp

nare (bort med jaget)

ställer in siktet på vad som

reflekteras i fönstret

inte vad som finns utanför

korten i handen ändras -

helt plötsligt utfryst

kan omöjligen vinna

stolen vägs, faller stelt bak

framtiden suddas ut, går

tillbaka dit-där man kom från

nu mjukt, lägger sig

bland kuddar, luften går ur

skulle finna fem fel, sortera ut

ta bort det som inte tillhörde natur

varför slog man inte bara sönder fönstret?

spegel utklädd till hav, men helt annan roll -

lurade mig dit, fick mig att se synvilla

trodde att det var min nya villa

mitt nya hem, som jag gick

och tittade runt i när

jag egentligen bara stod stilla och sjönk

djupare in i mitt huvud

rotade fram gamla minnen och drömmar -

fick rädslans rysningar

att strömma - flög igenom jordens bubbla

gick genom väggar

steget genom leran -

känslan av att

man inte längre

var en del av centrum

bortskämd (stryps)

vill inte gå tillbaka, vill inte gå framåt

vill inte vara ung, vill inte åldras

vill inget göra, vill bara vara

här med dig, låta din andedräkt komma

bakifrån och föra mig in i din mun

döda mitt jag, bli dig - enda

sättet att hitta ett lugn - inte tänka, inte

känna, varken bry eller oroa sig om

någonting - vara en främling

som ingen känner igen

jag tänker, alltså finns jag (men det känns overkligt)

när jag var yngre brukade jag tänka:

"lever jag?" för att sedan känna efter

om man tänker på något så känns

det genast som det är långt borta

lämnas ensam när man vill lära känna

ingen vill att man ska komma för nära

det ska vara lättsamt, då är man lycklig

men får inget veta förrän när allt är över

när jag var yngre brukade jag tänka:

"lever jag?" för att sedan känna efter

se om jag verkligen kunde styra

min kropp, säga och göra vad som helst

och även om kroppen lydde så

kändes det inte som om man var en del

utan man tänkte, gjorde inget naturligt

formar mig själv under varje minut

denna tanke var något som följde med

främst för jag förstår inte någonting

vända)))

om man sovit för länge

har man gått över gränsen

och hänger inte med

är före tiden och valsar vilsen

omkring med morgonrock

och en stor kopp te

ett hav utan stränder, dess vågor

når aldrig land och man får

ingen vätska - som

solen, eller månen alltid finns

där, men man får aldrig tag

på någon av dem

en bit framför

där det blir

omänskligt

sjunker igenom kroppen

klistermärke på sängen

en magnet som vägrar släppa

när man väl kommit därifrån

läcker man, fyller skugga

gör den mörkare - bevisar vad

man som mest består av

samtidigt, inte för mycket

av något för att

bli grundare för något som

betyder

vandrar mellan olika

stationer

står aldrig kvar, för

rastlösa

vill att något ska hända

klarar inte av att

planera

(jag är) inte någon här... men (där)

morgontrafiken morrar

och jag reser ragg

morgonfrisyren är den

jag alltid bär, men

andra verkar tro att jag

står timmar framför

spegeln, fast det

skulle jag aldrig kunna

tänka mig - och jag

tänker mer än vad jag gör

utanför / för det utan själ

står upp när jag ligger ned -

en avlång tavla från golv till

tak, en skärm, ett fönster -

är elektrisk, skickar ut

signaler, agerar efter dem

ställer in radiokanal

kopplar med en satellit, letar

efter liv bortom jorden

ådran är den röda tråden

en flod - som inte har

någon sjö att lägga sig i

utan hela tiden måste

jobba likt en slav i asien

syr kläder och fotbollar, får

aldrig göra vad han/hon vill

av världen framför sig och

sina fötter, men man kan

alltid tänka, det är inte

förbjudet, ingen kan

veta vad man

reflekterar

över - man kan alltid slänga lasso

eller hoppas att gubben på månen

fiskar just den kvällen

för det kommer en tid då man

förstår, inser man att

den röda tråden är nonsens, tar

en ingenstans

om man vill leva det vill säga, om

det inte gick fram, fastän

jag skriker kan du inte höra, texten

är något som stannar

rösten är likt morgondimman som

sakta tynar ut så fort

bilarnas ljus och människornas ögon

öppnats upp... och

jag vet inte vart, till vilka jag tillhör

när man bara har sig själv (fan-ta-sig)

tröttheten får mig att vakna

sover inte - fortfarande

spärrar kvar, balanserar på

klädlina mellan kostym

och pyjamas - köpman eller

tjuv, professor eller clown -

äkta eller falsk - man

kan vara både och, det viktiga

har alltid två tydliga

sidor - gott och ont

ska kännas

ha kraften att kunna

förändra

människor

utveckla, bredda, kan

inte lämna

dem själva

men få tillökning i

familjen

det är som om någon lagt mig

i en säck och nu släpar mig på

en grusväg - ser inget

men känner

som om jag är så tung att de lagt

hjul under som ska hjälpa till att

ta mig framåt mot dörren som

jag ska stånga

tills den går sönder

likt grenar brister

strån går upp

ben bryts

annan riktning än

resten av kroppen

vävning, en

studsmatta som tvingas

ta emot en tyngd den inte

kan hålla inne

brakar, lukten får alla att

hålla andan tills de dör av

syrebrist, stelnar

någon knackar senare lite

lätt med hammare och de

blir fjärilar

spindelnätet mellan träden

man inviger den nya lokalen

när huvudet tar emot - är

ett för stort byte - byter

roller, tar det till

en annan nivå

tystheten knastrar, kliar sig lätt

i hårbotten bland hårstråna

fisken simmar kallblodigt vid vassen

slipar knivar, ler självsäkert -

vet att den nu har makten, kontrollen

nyckel till att kunna öppna upp

och styra hela havet själv

öppna boken

bläddra bland sidorna

gå emellan vågorna

dreja stenar

vara likt ballonger på

nöjesfält, få dem att

likna djuren

börja

leva

tröttheten får mig att vakna

inse, se in i mig själv

men samtidigt finnas till för

alla runtomkring

det kan verka

som jag är flum

skrattar åt allvarliga ting

men det är för att lättare

ta mig uppför

och samtidigt slå slag in

mot magen - kärnan som

mig färgar - ta

över dess tyglar och rida

dit maten som

kan besegra livet

finnas

starka kryddor

stjärnor på himlen

plattor som hissa våra

flaggor tills de släppa stången

och börjar dansa

strycktips (sopptipp)

om man tänker på livet

tänker man på döden

livet är en bok med många

sidor, flera kapitel

lämnar bokstäver bakom

så fort man läst dem

säger hej och sedan adjö

under samma sekund

hela tiden i rörelse, bildar

en hög, kommer fälla

bakifrån rasa över oss, medan

vi vandrar på bollen

samtidigt upptäcka att vi inte

kommer någonstans

går i cirklar, såsom planeter

snurrar, borrar, försvinner

ner, in i mörkret

blir yra, spyr ut gaser som

känslorna som binder oss

saknar inte saker

saknar det som varit mitt

för då har det fått

liv och är inte samma sak

per-)spek(-tiv

fönster

glas

landskapet är den

dricka vi har

flytta för att släcka

törsten

innan

du torkar, skinnet

blir till skal

formar sig efter

anda

immar

fingret tecknar, själ

färgar, ger

tanken en känsla att

lämna

se djupare framåt

inte ner

i marken, upptäcka

tecken att läsa

förstå vad det

handlar om

innan man tar

steget och

plankan bakom

faller bort

inget att oroa sig över

min mage är fylld av kolsyra

bubblor som väntar

på att få komma upp till ytan

känner att något

kommer att hända och ligger

spända - men, de

oroar sig i onödan och även

om jag vet, så smittar de mig

med humöret, de

är trots allt mina hyresgäster -

jag drabbas om de kvaddar

min mage är fylld av kolsyra

en båtmotor i vattnet

borrar, får det att se ut som

om det kokar, men

detta område är inte hett, det

är ingen nyhet att

diamanterna finns på botten

under land och skepp - varför

skulle det annars heta

underbart och underverk om inte

det bästa skulle komma från kärnan?

inga plåster på såren 2

hon sade: "hoppas du repar dig"

jag svarade med: "tack

det går nog över rätt så snart" -

snabbare om inga plåster täcker

om de gör blir som ett rum vars

dörr är stängd, får inte in ny luft

atmosfären stelnar, draperi faller

ner och man får syn på de som

nakna tar allt varmvatten från oss

snabbare om inga plåster täcker

för efter blir det onödig smärta

tvingas springa ifatt tid, otränad till

inte raka, låta det växa - vintern har

kommit - man vill inte vara en

lyktstolpe om man kan vara ett träd

vem bryr sig om man inte ser klok ut

huvudsaken är att man agerar rätt

snabbare om inga plåster täcker

blommorna kräver både sol å vatten

för att växa å få färg, bli penslar till

vardagens händer, dirigenter till väder

egoistiskt, gör det bara värre för andra

och även för sig själv i slutändan

snabbare om inga plåster täcker

ska repa mig, repa skivan, blanda olika stilar

lägga in olika kulturer i en och samma stad

få alla att kunna acceptera, vänja sig

vid olika sätt att se - man blir

en bättre människa genom det, kunnigare

när man inte kan vad man bör

eller gör vad man ska

olika från

person

till person

ta ut en dag extra

för att bredda

ut ditt blod

fin ger

finger indelat i tre

stycken - ska gå lättare att läsa

inte blanda då allt inte

handlar om samma sak, de har

olika uppgifter att göra

för att allt ska kunna fungera

böja, eller sträcka

greppa, klättra

krama, kasta

ladda, avtrycka

finger indelat i tre

band, hårt bundna

finger indelat i tre

likt korvar sitter ihop

väntar på att få separera, så de med

sin gemensamma kärlek slipper lida

förvandla det bra till något dåligt

genom att hålla på för länge

pianots tangenter bli

grenar som faller

torkar och

brister

stäm/vrid (öppna flaskor)

(...

mina läppar - gitarrhalsar

med band, men inga strängar

kan du stränga och lära mig spela?

...)

((rättÅ.å.Åfel))

teknikvärlden har ingen taktik

de bara kör på utan att veta någonting

förstår de inte att vi utvecklas

från vår mänskliga mentalitet, att vi

tappar förstånd för vad som är

inga plåster på såren

hon sade: "hoppas du repar dig''''

men jag vägrar lägga på

några samplingar och visa upp

mig som om det faktiskt

är jag de ser i ögonen medan

jag talar - alla sanningar

vändas till lögner

vem ska jag lita

på när jag glömmer

min själ och tror

på strömmen med

det som idioter kastat i

tvingar det allmänna dricksvattnet

att slicka rent, sätta frimärken i

våra strupar när vi dricker, kan

inte kontrollera det vi säger, spåren

är ändrade - vi svänger

inte byta ut p till d -

hålla fast vid min grund

inte diska rent - äta

upp allt som finns innan

man går vidare

om man lämnar innan

lämnas luckor öppna, allt

smiter, kastar sig -

tar tag om vader

blir genast tyngre

släpar, lyfter inte, gräver

sjunker ner under

avlider före man tryckt

knappen in för fullt

ännu inte kommit igång

satt på, startat upp motorn

desugsin

vad fan är så jävla speciellt

med en liten mobiltelefon?

kastar bort liv

jag känner deras närvaro allt

mindre, omringade av teknik

ger ut falska

signaler, cancer i magen äter

alla organen, snart finns det

bara robotar

kvar som aldrig sover, aldrig

drömmer, gör bara jobbet

för lönen

sedlar blir huden, nya träd

planteras runt kyrkogården

och de

säger att jag inte har något

liv, de med en lycka så ytlig

aldrig

någon semester att ha för att

resa runt världen inom eller

utanför

sig

sig

sig

ögat en display -

är det touch? kan jag

komma in? vill

bara röra om lite om

det är okej?

~ (...) ~

är hypnotiserad, lever bland

alger och japanska målningar

föreställandes vågor å moln

deras virvlar, lockar, lockade

mig mer än klockans tickande

sökandes efter sprängmedel

jag kunde inte vänta på att

något skulle hända, ändock

kan jag bara ha en hypotes

vad denna värld är, en teori

ingen praktik, då jag läser och

inte skriver

lär mig att dö för att sedan leva

som din törst, den du inte kan få

nog av, hela tiden jagar, den du

måste ha för att kunna fortsätta

leva - vad lever

jag annars för?

* (de / drog)

kamerans blixtrar

snö flingor

kamerans bilder

snö flingor som kysser

marken, upplever

hela resan

när allt är täckt

ligger fotopapper på

botten av sjön

dess mönster formas

likt de hårdaste

stenar får svaga ben

släpper in

känslor får

namn

tårar, vågor

in mot

strand

går barfota

naglar

växer

snabbt

ögonblick bildar

film av stillbilder

sidor bläddras

hastigt av vind

om vi stannar för

länge blir vi statyer

knäpper fingrar

skrapar bort hyn

kräver pengar

skelettet -

toalettpapper

hyn - skit

över verkligheten

leva underst i högen

gräva efter en tidlöshet

gå ut, anknyt

du är slarvigt tecknad

jag beklagar, pennan är ingen

jag bemästrar -

den tillhör mig för mycket, vi

växte upp tillsammans

växte ihop, är

som ett extra finger - jag är inte

det bästa sällskapet man

kan tänka sig

vilsen i min egna kropp

du är slarvigt tecknad

som en dimma, kan inte

se om det är asfalterad

väg eller en smal skogsstig

mina fötter lämnar

spår på, avslöjar hur mycket

plats jag snor åt

andas in, blir del av min

näsa vars borrar

fixar så jag kommer in

finns ingen röd tråd

broarna sitter inte ihop

de sänks aldrig ner

och låter oss resa vidare

mot vårt mål

vilsen i min egna kropp

ser inte inåt, kan endast känna

och vad jag lärt mig, eller

åtminstone tror ha förstått, kan

känslorna ljuga grovt -

man kan inte lita på någon

annan än den okända

för man förväntar inget från

den då man inte kan

tyda dess skepnad, se in i ögonen

man vill vara säker före

utskilja tecken på vad den kan

tänka sig ha för sig

inne i kontoret, innan den

släpper bomben

du är slarvigt tecknad

jag beklagar, det ska egentligen

inget föreställa

inget annat än ditt namn

på ett papper som jag vika till

ett flygplan å försiktigt kasta

ropa i vinden, släppa ner ett rep

så du kan klättra upp

till vinden där jag befinner mig

å längtar efter sällskap

handstilen är rösten å jag mumlar -

det är inte åska som laddar för blixtrar

smit inte in, jag vill inte skada, bara älska...

ku ltu rkr oc k

inte nog med att jag

brände gommen med kaffe som

smakade pepparkaka -

blev brun och nu känns som

den sakta smulas sönder

så jag får lida extra mycket -

har jag också gått och

blivit förkyld -

bihålorna invaderats av bin -

åh, då vet jag att jag är

ett ihåligt träd - gör honung

till näsan som blir likt

senapstuber de har vid gatukök -

hänger upp och ned

tvingas berätta minsta lilla ting

de vet

halsen tvingat till att ställa sig

mot en vägg och därefter

bli piskad över hela ryggen -

försäkrar så att det man

säger hädanefter är av värde och

inte är fullständigt skit som

inget betyder

och jag känner pressen i lungorna

som inte får lika mycket luft

att förnya sig med

och jag känner pressen vid tinningarna

som inte har en så stark mur omkring

att skydda sig med - nu när allt

kommer in och fyller över

svullnar upp, ögonen täcks

ska jag tro vad jag ser

är det någon idé? allt förvrids

nu när jaget sparkas ut

om något pågår länge, så vänjer man sig

jag får nästan hoppas att tiden

orkar springa snabbt, så

detta blir helt normalt och inte behöver

vara ett hinder

tystnaden är det djupaste du kan säga (de har spärrar)

det var tomt, det var öde

åter ett bevis på att vi är döda

för de som inte har händer

gjorda för att mörda

egon

komma förbi väggarna

som inte svarar tillbaka utan bara

slukar, hugga sig igenom

terrängen, komma in

i grottan

där djupet färgar mörkret

river upp, utgör bubblor som

panikslagna simmar till

ytan för att få luft

bli luft

då de står ut och snart blir

knuffade över kant, de vill ha

någonstans som de kan

kalla sin plats, vare

sig de

är synliga eller ej genom

det jo, exakt, precis som vi, är

här, men det är bara de

som är som oss som

ser

därför har man varit med

i en och annan krock, bokstavligt

men också samtal - som

för dem blir som

vindar

de riktigt ogillar, som får

dem att vända, då det känns som

vi gräver djupare, som

om vi ser igenom

kläderna

tystnaden är det djupaste

du kan säga

där man kan drunkna, men

fortfarande leva

förstenas, men samtidigt

lyfta, sväva

öppna munnen, men säg

inte något, sug in

mig och du kommer att

bli yr - dubbelt så

många tankar för en hjärna

på röken jag färdas

röra om i grytan

se till så inget

fastnar i

botten

tystnaden är det djupaste

du kan säga

genom det jag märka din

närvaro som

mer naturlig

ditt utseende för mig börja

tala, även om du blundar...

det öppna huset öppnades

aldrig, det var tomt - men

ekade inte - det var öde

grå himmel utan

andra färger tillagda

platt mark, inget

slut på vägen - helt

öppet, men det

öppna lika välkomnande

som en mur nedklottrad

med svordomar

frågor som: "vem

är du?" åter ett

bevis på att vi är döda för

de som inte har händer

gjorda för att mörda egon

och komma närmare livet

öppet hus (övergången)

vi har öppet hus - ni får

en andra chans till att

öppna upp er och genom

det börja om på nytt

släppa tyngder, kunna lära

er att flyga igen, nu

när ni vet vad som väntar

vi har öppet hus - själ vår

uppmärksamhet! inga

varor är larmade, det är fritt

att gå och ta vad ni än

vill ha - gör hyss, släpp ert

inre barn, för att ha

något att jaga i början - en

fjäril som en kanin för

löparna, håll lagom takt, så

man inte tröttnar, tömmer sig

för snabbt - om man blir helt

tom, kan man aldrig fyllas igen

vi har öppet hus - ni får

komma när ni vill

bara ni kommer idag, så

är allt som det ska

var inte rädda, ni kommer

inte förlora ert jag

nej, nej, utan stärka det -

kommer lättare förstå

er på livet om ni analyserar

problemen ni har -

berätta, det värsta är början

kräver träning, går inte

över på en natt, en

skatt är något

man håller

kärt, inte

något som bokstavligt är dyrt