alla lever vi i slummen
hur kan någon göra tumme
upp eller ned när man
inget vet?
... eller är det så
att alla går
bakom ryggen?
(min)
eller är det så
att alla går
bakom ryggen? ...
hur lång du än är
hur mycket makt du än har
ser du kortsiktigt för
världen är gammal
och vare sig du är smart
eller ej kommer du
aldrig att kunna lösa ut
vad sanningen är
äkta är tungt och så länge som
världen har funnits
innan dig
väger det mer än alla
levande
varelser medvetslösa
tillsammans ensamma
alla med alla, men sig
själva
Jag gillar musik, lite av den speciella sorten (något åt det hållet). Helst ska den kännas, mycket och beröra, eller ha en koppling till någon händelse i mitt liv. Gammal musik, från 60- 70-talet trivs jag att lyssna på, mest på sommaren. Jazz, gammal jazz. Men jag lyssnar också på små Borås-lokalband bl.a Tim Hardón, kanske mest för att det är akustisk och helylle.
SvaraRaderaAnnars så är det en del "tonårs-flick-depp"-musik som Lars Winnerbäck.
Men musik som berör, eller är galen. Det gillar jag, udda. Jag gillar inte radio (förutom P3, då ibland).
Vad lyssnar du på?
Egentligen känner jag samma sak, men när jag hamnat i vanan prata, är det svårt att komma ur den. Speciellt när de flesta frågar hur jag mår och om jag behöver prata "vi finns här för dig..", då blir det enklast att bara fortsätta. Av ren ovilja, brist på kraft.
Jag ogillar det, ofta avskyr, för att jag är så osäker och att inte ser det. Precis för att det inte är mig de ser. Jag känner liksom ingen som känner mig. Hur jag är, det skrämmer mig och gör att jag ogillar när de tittar på mig samtidigt som jag har en oförmåga att sluta i rädsla. Jag tror att jag är rädd för att inte vara någon, som om jag hellre är någon annan än ingen alls. Sedan är jag som så många andra osäker på hur jag ser ut. Osäker och otrygg i allmänhet.
För övrigt gillar jag att vara tyst när jag väl är det, jag trivs då. Helst med musik i öronen, betrakta världen ganska osynlig.
Det är så det bli, råplugg dagen och natten före, om det inte är något ämne jag gillar då, men det är ju inte så många. Kanske ett, svenska.