(jag är) inte någon här... men (där)

morgontrafiken morrar

och jag reser ragg

morgonfrisyren är den

jag alltid bär, men

andra verkar tro att jag

står timmar framför

spegeln, fast det

skulle jag aldrig kunna

tänka mig - och jag

tänker mer än vad jag gör

utanför / för det utan själ

står upp när jag ligger ned -

en avlång tavla från golv till

tak, en skärm, ett fönster -

är elektrisk, skickar ut

signaler, agerar efter dem

ställer in radiokanal

kopplar med en satellit, letar

efter liv bortom jorden

ådran är den röda tråden

en flod - som inte har

någon sjö att lägga sig i

utan hela tiden måste

jobba likt en slav i asien

syr kläder och fotbollar, får

aldrig göra vad han/hon vill

av världen framför sig och

sina fötter, men man kan

alltid tänka, det är inte

förbjudet, ingen kan

veta vad man

reflekterar

över - man kan alltid slänga lasso

eller hoppas att gubben på månen

fiskar just den kvällen

för det kommer en tid då man

förstår, inser man att

den röda tråden är nonsens, tar

en ingenstans

om man vill leva det vill säga, om

det inte gick fram, fastän

jag skriker kan du inte höra, texten

är något som stannar

rösten är likt morgondimman som

sakta tynar ut så fort

bilarnas ljus och människornas ögon

öppnats upp... och

jag vet inte vart, till vilka jag tillhör