kan du höra tjutet - från ett lok långt borta - i vinden...? (bryt stelfrusna kinder)

nej, nej

det är inte jag

som skriver det du

kan läsa

om du får

några känslor

av dessa ord

är det mina rop

på hjälp, för

jag är inte

synlig för ditt öga

vad är skrift

för dig?

är vad jag undrar

här under ytan

för mig är bokstäver

galler som hindrar

mig från att komma

ut, upp, genom

fönstret där allt är nära

men, ack, så långt ifrån

det är, det är en

spökskrivare inom mig

dimma tät av fukt
häxans gryta som bolmar

får mig att vissna -

lägger grunden för mörk luft

likt blöta kläder som tynger

var nära på att drunkna

nu går jag på isen

spänt, kan inte längre lita

måste vara beredd på

att det spricker igen

annars sjunker jag

troligen som en sten direkt

genom lager av frigolit

gnisslar så man ryser

kommer till en plats med

dialekt man inte förstår

diaboliska figurer som har

diadem med ond symbol

hypnotiserar, gör så

man följer deras

order, jobbar

sig igenom

får diabetes

slutar tåla socker

tvingats äta för mycket

vågor av saltvatten

svämmat över landet

lämna mig ensam och

jag förlorar mig själv

(dreams never end)

både positivt

å negativt menat -

minsta lilla detalj

knappas in

på miniräknaren

med facit i hand

är livet en lakritsstång

seg som en gummislang

men leder ingen

ström, inget annat val än

att ha det mörkt

ingen mening med att

koppla in

instrument - kommer

ändå inget ljud

enda som finns - en lukt

av bensin, sänk

huvudet och spegla dig i

pölen med psykedeliska färger

suga in dina sinnen genom

virvel, gå nedför spiraltrappa

släpp taget om

ledstången

(leder dig

ingen

vart)