är som en strand - tjock på korn
men kommer aldrig med något nytt
skänker inte direkt något ljus
släpper inte in - endast
på utsidan mjuk, ljummen -
fri att välja sida, god eller ond
kan inte se vad den
väljer, avslöjar endast för insida
tillhör kulissernas ögon och jag
medverkar inte i
programmet på det sättet
för här går jag i mörkret mot haglet -
armén som försöker skjuta ner
fienden, monstret - vem är jag? ibland
önskar jag att jag var du som
inte behöver
anstränga sig för att komma undan
skott fastnar i jackan, den blir
allt tyngre och det
tar inte lång tid innan jag ramlat
gamarna till spöken, inväntat
vindarna bäddar
lägger sig över, likt fönster
känns som att världen dras ifrån när det
är himlen som faller, genom det
varmaste och kallaste färdas jag, krossas
hel rymd framför mig, pusselbitar
svävar omkring, runt
tydligt vad min uppgift är, men
var ska jag börja
hur ska jag göra
hade jag någon
identitet förut?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar