ta mig...

ta mig på orden, forma dem med

dina egna händer, orden är

det enda jag har, om du tar på dem

får jag äntligen en kropp

som är jag och därav talar för sig själv

så jag aldrig kommer behöva

förklara mig, utan bara låta de andra

se och lära, se och tjäna

kunskap om sig själva

titta i spegel, jag

står för samtidens texter

ta mig på orden, ställ mig mot väggen

klistra fast, tatuera in symboler

bilden du får av minsta lilla stavelse

av varje mening, rita upp en karta

så ser man när historien först kan vara

färdig, när det finns länder och städer

ta mig på orden, jag är bokstavlig

menar allt jag säger, tar det

viktigaste först - bokstavlig ordning

räcker upp handen - väntar

på att få ordet - står i kön - väntar

på att få betala varenda öre

bokstavligt, massera med din tunga

forma likt man kan göra med

chokladbiten i munnen

orden likt frimärken du slicka, sätta

fast på brev så de blir giltiga och

sedan till mig åter skicka

ta mig på orden, jag är bokstavlig

menar allt jag säger, vet inte

skillnaden mellan sanningar och

lögner - kan man någonsin

vara säker? man kan inte veta alla

möjliga konsekvenser, man

kan inte se in i framtiden, endast

hoppas och tro - vilket är

ett pokerface som inte jag kör på

ta mig på orden, jag vill veta om du

vill ha mig, känna vibrationer

om du är rak på sak, skakar, eller är

tillbakalutad, smått ignorerar

då du inte är intresserad, inte bryr dig

om svaren som ständigt ekar i

mitt vakuum - de höga tonerna i det

låga läget, det som står ut, före

tiden, hoppar upp och tar tag i ratten

ta mig på orden, så är du snart inte

skyldig mig någonting, då du

gett mina ögon en annan färg än blå

smutsat ner, kan se det som

riktigt betyder för både mig och dig, gå

vidare, vidare, vidare, inte ha

en tyngd som väger bak tills jag faller

som om jag halkat på ett bananskal

fastän det har varit där jämt

och jag har vetat om, fast

inte gjort ett dugg