att kroppen är stel
liknar ett lik som legat
under en tid
öververkligt - allt dras ut
in i minsta detalj
ser varje nyans, känner
varje krydda
inget passar ihop, fastän
allt kommer från
samma kärna, de hör ihop
i början, men
dras sedan sakta ifrån
varandra, likt
kärlekens armar går bort
från varandra
när de förbereder en kram
inte som hatet
som slår ihop och kommer
fram till en bra
idé, men (don't let it pass)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar