dricker ur timglas, mäter
hur mycket tid jag har kvar
försöker mätta alla stunder
där jag inte gör någonting
tvingas vänta, men det är
under tråkiga stunder man
ser sig själv i den gråa himmelns spegel
och får reda på vad man behöver utveckla
sörplar ditt blod, smörjer in
tungan, inte missa en millimeter
bli penseln som måla på gatuväggar
du känna slagorden slå i hjärtat
och den studsa tillbaka med
hårdare kraft, utan att du
kan kontrollera, utanför
och jag försöka fånga
tvingas träna upp -
måste bli
snabbare
innan jag
kan greppa
dricker ur timglas, likt en
dammsugares slang suger in
ta bort rester, rensa skinn
få babyhy igen, kan gå ut och
allt fastna på mig, följa med
samtiden, avbilda varenda
sekund in mot framtiden - löv, ljus, ord, rök
häfta vid, bli en del av boken som inte går
att läsa ut, en del av mönster till kläderna
man kan gå osynlig i - kamouflage för frihet
jag kräver large, min kropp
är världen, är en själ
för stunden, simmar omkring
i luften, ett grodyngel
inväntar mina lårmuskler, vill
kunna hoppa upp på
din axel, vara den goda ängeln
som leder dig i mörkret
för jag ser att du går i cirklar
snurrar runt planeten
utan att bestämma
dig om du ska
knacka på eller gå till nästa
Du tolkar rätt, det är ändå alltid så det blir i slutändan. Jag vill se honom, hela tiden, men jag vet också hela tiden att det inte kommer bli fint när jag ser honom. Jag längtar men när jag ser honom så ger han mig inte längre de ögonkast jag vill ha. precis som du säger, jag är rädd för att jag vet att inget kommer bli som jag hoppas.
SvaraRaderaJag såg honom inte. och det kändes lite det med.