12.11.10

bryt mönster (bli inget monster)

vindarna här vänder aldrig
går åt samma håll
skruvar mig likt man tömmer
en trasa på vätska

sätter en skruv på sin plats
drar i håret tills
den lyder

rullar en chokladboll, vinden
på två olika sidor formar

jag blir alldeles torr, bränd
rasar ihop, del för del
faller bort - är det detta som är
att bli vuxen? - anpassa sig
få sin sittplats, hjälpa till att
fylla arenan, bli en del av
mönstret - gå genom skärselden?

allt man hittills gjort
summeras, sätter
grund, ser hur
stadig den är
då den ska hålla länge -
se om man är värdig
att stampa med foten och
flyga upp bland molen
eller sjunka igenom
aldrig mera se den goda solen -
då grunden är viktigast
det som överhuvudtaget
gör så att man kan gå fram
eller tvingas fortsätta vänta
på att kartan ska peka ut ett hem

tonår likt skärselden, hyvlar
bort den nyföddes hy - för varje
snedsteg slinter den och bildar ett sår
som man måste gå in i och undersöka fullt ut

som Frankrike, som jazzmusiker
bilden av romantiskt, bilden av stiligt
visst, det är kostymer, men också
smuts under naglarna - smuts som slitet
kämpat till seger
smuts uppfattat som fattigt, smaklöst
men det är rikare än det rena -
smuts likt lager, på med mer hy som smör
på smörgåsen
smuts från olika platser, ger olika smaker
flera delar av världen på en plats
snickrar fler dörrar till ett språk, hur man
nu uttrycker sig för att
framhäva sin person

som tonåren, det är kärlek till världen
men också en olycklig sådan
vilsen i identiteten, håller man tavlan
åt rätt håll? får man hålla hur
man vill och analysera efter det? för
visst är det så att världen ses
genom en ruta, vare sig det är fönster
eller exempelvis kamera, så
vill vi alltid nå bortom, stanna tiden
finns det några ord som kan
användas som trappsteg upp till toppen?
jag är inte säker, men om jag
ska fortsätta leva så får jag inte ge upp
hoppet, då det är det enda jag
kan leva på, då vilja är det som sätter
sprätt, om man ingen har är
man levande död - annars får jag lära
mig sjunga opera, komma
snabbare genom
Julias fönster

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar