få vetskapen om att flera
känner sig lika döda
som dem och det
kanske är bäst
för jag mår
inte heller
så bra
skulle behöva känna någonting för
att veta att jag fortfarande finns till
äter frukt och grönsaker, men det
får det ruttna inom att växa, maskar
borrar sig igenom mina organ och
mitt skelett blir till torra grenar som
smular sönder, dokumenterar varje
resa, rynkor inom, jag åldras snabbare
än årstider, en trasa vrids och allt
kommer på en gång - har inget
kvar till senare, befinner
mig i ett tomt rum
som är isolerat
det är så läskigt
alla slag som betyder
är under bältet
ingen idé att jag för
något vidare när
jag inte har kontroll
över skeppet -
både roder och åror
är under ytan
har inte det djupet i
mina pianotangenter
för att jag ska kunna få
spela på scenen för livet...
det har redan gått förbi mig
dylan är fin. läste låttexterna. du vet nog redan (ja, du borde i alla fall tycker jag. men det är ju bara vad jag tycker) att jag tycker om dina ordformulationer, och dem likaså.
SvaraRaderaja, det är rätt utblottande det där. på ett sätt tycker jag att teater också är det. fastän man har en roll man är..
tack för dina ord.
denna gav mig tårar i ögonen.
Du har så rätt.
SvaraRaderaÅh. Jag känner igen mig i dina ord. Rätt så ganska mycket.. Jag hoppas du orkar klättra upp snart. Att du inte faller djupare. Kanske tycks tomma, orden. Det kan bli, kännas så ibland tycker jag. När man inte hör röstens tonläge. När man inte ser ögonens mening. Men jag hoppas det.