annaKarina

författaren pratar till henne med ord

men hon tittar på honom med känslor

han säger att de aldrig kommer att

komma överens, att en konversation

aldrig kommer hinna lägga grund

till sin mening innan hon sätter punkt

med sitt första inlägg - vad han inte

förstår är att hon säger lika mycket som

han och det utan att säga någonting

alls, eller med endast några få ord, han

är för utbildad för att förstå, han

försöker se ett djup, men går förbi det

viktiga, tänker redan på konsekvenser

innan det finns någon orsak - det

enkla är oftast det rätta, det enkla är

oftast det svåraste att bemästra

att lyckas behålla barnets ögon, med

få medel göra en pjäs av vardag

fånga ögonblicken som kan få personer

att ändra riktning, lägga gångplattor åt

ett annat håll, så van att gå på dem

att man inget märker förrän efter

en stund, då det inte finns läge

att vända, utan börjar känna

och känslor är inget som släpper

eller går att ta bort, då de finns i luften

skapar stämning - inte som ord på papper

man kan sudda bort, stryka, eller

vända på hela pappret, riva till flera tusen

bitar så man inte vet vilka som passar

kasta så man inte längre kan hitta

nej känslor är inget som släpper och om han

bara märkte hur hennes ögon fäster

så skulle han istället oroa sig för han skulle

krossa henne om hon inte skulle orka

att hålla honom så mycket längre

_

__

___

"Qu'est ce que je peux faire? Je sais pas quoi faire!"