och spökena vänder sina kappor
efter vinden försent, från män till apor;
evolutionen vänds, steg blir bestående
lämnar skuggor efter sig, vilka månde
bilda snitt, likt lager skinn, eller trappor;
nå makt, men mista liv - inga mammor,
endast marmorstatyer av den onde
svarta katter inte ha glimt i ögat
"det var som katten" och det vete katten"
man ej längre kunna säga eftersom
de vara usla kopior av skådat
som nu är borta, men finns under hatten
subjektivt - i stort: en värld som är tom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar