mitt hjärtslag som når ut i vida världen;
ett eko som ställer sig mot svärden,
får dem att väga russin mot vindruva
ena torrt andra rikt på vätska, skruva
och allt likt tid rinna, gå till mängden,
inte synas, men man höra läten
bli överfallen bakifrån av luva
ögon täckas, själens spegel krossas
toner vändas, ställas i rad, sättas
ihop, snart man höra, då som tinnitus
musik är mitt museum, min oas
från ett ruttet samhälle jag lättas
när jag höra toner som ge psyke skjuts
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar