pojken rymmer från sitt hem
trött på sina föräldrar
distansen emellan blir rymd
en bassäng lika djup
som han är lång av minnen
tankar om livet och
tiden där, framför sig har
han en grusväg och
tomma hus - planeter han
inte riktigt känner till
han knackar på en dörr, en
vålnad av ögonblick
öppnar å bjuder in honom
på en kopp te, den
säger "låt oss skapa en alldeles
ny värld, radera det
som varit för en stund, bara
dricka och ta ut varje
smak, så kommer du märka vad
varje sak, varje djur
varje människa har gemensamt"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar