svarta linjer, inga ord
bara linjer, så
raka å hårda som de
kan vara å bli
så svarta så det snarare
ser ut som ett
plötsligt stopp än ett
oändligt djup
så sjuk att man ser att
han aldrig
kommer att bli frisk
svarta linjer blir röda nu
blyertsspetsen igenom
väggar rasar ihop -
trots det, ingen
insyn, endast
ett dammoln
som stiger
mot skyn
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar