gräset är av det grönaste gröna
utanför, vid min fönster
sträcker ut, sprida grönska medan
det skiner, ler mot solen
mjukt - inte hårt som strålar kan
stammar rödbruna
vissa ser missbildade ut
men respekteras
de är starka, föder nya
paraboler, sänder
program av fridfull önskan
bort från det sura
sitter här på stolen och granskar mönster
märker en ärlighet aldrig
förr skådad - för naturligt för att se och
tycka vara något speciellt?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar