Detta beslut idag visar framtiden för imorgon

Jag tar mina sista steg som förvirrad

Jag tar mina beslut som individuell parad

För, ja, jag går igenom allt idag

Allt som jag har gjort, tänkt och sagt

Tack för allt

September börjar i natt

Alla spår kvar är löv

De som kommer segla utöver ett nytt liv och hav

Ska vi ta ett bad?

Nej, det är fortfarande för grunt för att dyka

För att inte kunna stöta på det som jag lämnat

Jag vet var jag ska

Genom dessa rostiga rader

Glömmer jag allt som hänt

För jag ska skriva så att det luktar bränt

Åh, du dimmiga rök

Tillåt mig sök

Adjö du rättfärdiga tös

Du tillät mig endast besluta

Min framtid i tid

Något som antagligen kommer att förökas

Men idag är nu och vi ser hur vi känner

Vi känner hur vi vill

Och insidan står allt annat än still.

Fortsättning följer i morgondagens bravader eftersom det är alltid något som skaver

Jag är lika svensk

Som hemsk

Som en rutten fest

Som en utgången läsk

Tänk dig in i Amerika

Gå ut i Kinas jämlika

Marknad och städer

Man behöver inte tänka på vad det är för väder

Eftersom höghusen träder

Fram som stora mörka moln

Behöver de någon olja och kol?

Behöver de elecritet för att kunna se alla fel?

Kan de inte offra några miljoner kriminella mer?

Varför ska de största göra mest

De vill uppträda som bäst i test

Men det enda som de gör är att lämna kvar en fet jävla rest

Till världens alla fattiga och kommande härnäst

Morgondagens generation

Kommer de ens leva tills de blir 50 år?

Kommer de ens hinna slicka sina sår?

Kommer de ens veta av sitt tycke och sin tro?

Jag vet inte

Men en sak jag vet är att allt kommer att bli värre

Om de fortsätter med det som inte gör något bättre

Med det som bara fäller och exploderar ställen

I min trädgård står en lägenhet idag

I hans trädgård står hunden idag

I hans trädgård beger sig älvan av

Något har hänt

Någon har tänt

En av himlens mest värdefulla symbol som varit dränkt

Allt dränks tillslut

Tills värmens slut

Sedan kommer kylan och breder sig ut

För att som alltid återfödas som historiebokens bläddrande tjut

I hans värld finns det inte längre en färd kvar

I hans värld är alla mål bortblåsta och det är vad som fortfarande far

Någon vet inte vad

All förstånd är i en lång sal

Och de är tillbaka vid ingången idag

Ingen kan icke ett ord på tal

Detta är början som en gång mal

Bort med hat och våld, eller vad säger ni? Jag kan då inte skriva om det i varje fall

Att hata är att inte veta grunden i saken

Att hata är ett starkt ord

Precis som att slå utan att tänka över konsekvensernas blod

Om man bråkar så är man uttråkad

Uttråkad på allt eller något

Det beror på hur man såg tiden som gått förbi och aldrig mera tillbaka

Samlat damm som de som vågat

En gång men aldrig mer sågat mot viljan som fortfarande bifogas till inkorgen

Det är de som ter om att få vara något mer

Men fortfarande som alla andra

En man som vandrar

Bland de bedjande drottningbin i de respektfulla kvarter

Där starkast överlever

Där inget utebliver

Polisen, får ni ha någon ställning i politik?

Kåren i kören

Följer fotspåren med lönen

De sjunger rikt

Tycks locka med alla tiders romantik

De tjänar så mycket att de kan äta sig mäta på New Yorks dyraste fik

De styr och ställer när de sitter och ger fruntimmerna på smällen

De har makt

Tvingar varenda en att utgöra en pakt

Kåren i kören

Följer gamla planer som det smälta smöret

De som ändrat mycket

Men dött för just det rycket

Dessa män har dock brödet sänt

Och nu planerat om allt som en gång hänt

Det kallas politik

Underhållning

Utan ben på jorden

Utan under dess tolkning

En allmän religion

Ett allmänt svar för morden

En verklighet som är styrd av

Män som i hemlighet är glada i hågen

Medan andra får slut på tårar

Stärks de värstas låga

1 Undulat tanke på en söndag

Om en vecka så ska jag sudda bort mina tankar och känslor

Göra klart alla tentor och hitta mig själv igen

Men om jag förstår vem jag är innan dess

Ja, då ska jag fortsätta göra det alla säger som jag gör bäst

För vad jag tror i denna stund så är det jag

Men jag vill ju så mycket mer än att bara vara en gestalt av en sidas plan

Jag vill göra allt

Jag vill finna det som är sant

Jag vill titta i dina ögon konstant

För där vill jag bo

Där är platsen som jag tror att jag inte kan få nog

Du har fångat mig

Och det är därför jag inte känner mig hemma utan dig

Jag är osäker för att tappa fjädrar men

Om jag säger hej innan dess

Så kanske jag inte längre är en gäst

...

Röd

Min favoritfärg är förutom brun och grön

Röd

Den färgen får mig att känna mig hög

Den färgen symboliserar människans beroende törn

Att få slå, att få dö

Att få älska, att få ta in någon annans nöd

Under önska, under själens helger

Den naturligaste av alla färger

Om man inte går efter den synliga infången

Att andas in pollen

Som den självklara huvudrollen

För allergis skapande att gå i moll

Håll igen

Inget om du känner allt

Gå ut

Nu om du måste känna värmen bli kall

Var

Som du är

Om du känner egna besvär

Så är du rörd av att du känner dig själv allt för väl

Sanningens färd mot de rödas hed börjar när berget

Fångar dina känslor i ett nät

Och du inte kan känna annat än

Det

En uttråkad vardag innehåller även den kött och blod

Jag mår illa av kött

Det vi alla fött

Växt eller tappat genom att någon eller något har dött

Det blir värre för var dag

Men, ska vi säga såhär, jag vet inte vad

Vad som jag egentligen är född till att älska, äta och ta

Kanske mitt liv och den tid som passerar förbi?

Kanske ska jag börja ta tag i alla ögonlocks sluttande fart?

Kanske ska jag hoppa in där och leva i snabba men ack så villiga drag?

För jag

Jag vet inte vad

Vad som väntas när jag går ut dörren min en vanlig vardag

Jag mår bra av naturliga skäl

Eller, ja, lika bra som världen står på sin häl

En aning obalanserad vardag står jag an

I torrt, blött, kallt eller varmt

Jag är någonstans mittimellan verklighetens land

Ett segel som endast ser vad det känner

Vindar av allt som händer

Jag har händer av dessa befäl

Att skriva något som jag inte tycks gilla allt för väl

En diktator som gillar makten men inte sig själv

Paranoid i en rinnande älv

Det har man all rätt att vara

Ja, det kan jag tycka

Eller, nej, det är ju livets svagaste styrka

En vanlig händelse att smycka

Till mindre ofarlig

Till större del av infångad men fortfarande ointaglig

Två ögon av ljus

Hon tog på sig jackan och sprang ut i regnet

Fåfängt upphäng i minnet mitt

Ser jag droppar komma ner ifrån himmelen

Som tyngder föll ifrån min kropp

Jag var insnöad av stenar uppstaplade

En mur av övertagande

Men så en dag såg jag ett ljus

Utan namn, utan förfallodag

Hettade muren så den brann

Nu kunde jag känna värmen som hon gav

Nu när jag kan se ut

Så är jag inte van vid denna klarhet till två hus

Blindar mitt sinne till ett shackspel av flertalet rut

Vilket steg är bäst för att få henne att förtro i smutsigt grus

?

Vinden genom håret som hon bär

Smal av vrede

Grov till dess sked av godhet

Med ett varmt leende tar hon in kylan välkomnande

Hon trivs i det okända

Där hon inte vet om hon kan bli lika snabbt bland de insomnande

Hon tar dagar som de är

Låter allt växa om de vill göra det

Låter allt hållas vid liv om det är vad som önskas

Och just här

Vet man inte när

Men det är förfärligt sant

Att drömmar går ihop med en annan värld

Att kanten blir mitten på allt som annars är isär

Hon säger

"Sitt inte där"

Hon vill att alla som vill

Ska hoppa över och till

Deras rädslas ringande nej-skäl

Som en vind av synligt hår

Står hon stillsamt och ser på

Följer med när hon ska

Men helst stannar hon kvar och

Inväntar svar ifrån varje syn som

Vill säga något till tals

Hon förstår när man vill

Men man måste våga röra en min

Innan hon bjuder på tillgivet sinne av frihet

Men ingen, nej, ingen vet

Om hon finns här eller i tankens realistiska verklighet

Hjärna&Hjärta

Känn dig för

Vet att det rör

Innan du ramlar som ett fallande löv

I ordens utgörande och framtida börd

Men, nej, det är bara onödigt enligt mig

Spontana utfall

Är konstnärliga kall

Från själ och personlighets mall

Jag är två

Båda har sin egen hov

Som de fångar fiskar med

Ett bråk om tycke, led med problem

Se det med känsel, hör det med lukt

Det är svårt att se och höra något som är inom ens lust av två viljor, från två kusters byst

Leta inte fram ditt gamla liv, hitta ditt nya

Nålen i stacken

Motvind i backen

Inget varsågod för tacken

Ingen information i facken

Gräv

Gå

Stå

Leta dig fram så du vet vart du bor

Hålen i gatan

Inga fjärdar till skatan

Sluttande eld för satan

All ångest tillför notan

Gräv

Gå

Stå

Gör allt som du känner så du vet vad du tror

Tandvärk

Jag har tandvärk

Jag stärks av smärta

Känner att jag kan överleva detta

För om jag gör

Får jag höra lärkan

Som sjunger i ljusets lättnad

Jag kan inte äta

Eller vill jag inte det?

Mina tankar i ämnen räknar

Jag är hungrig, men det är inte på mat vad jag vet

Det är som ett flätat hår

Pressar fram vatten som en känslomässig tår

Men jag förstår inget

Verkligen ingeting

När jag är inom denna värld av nutida sfär

Känner jag att jag kvävs av att gå framåt

Utan att våga längta

Tills jag möter dig i den mörkaste botten

Av att återhämta vilja av hjärta för att nå toppen

Om och om, om allt vore som rom

Om tiden rinner

Försvinner vinden då?

Den som åker slalom genom ditt hår

Kall som varm, vet hur du mår

Om hjärtat brinner

Vinner hjärnan då?

På att spela säkert men

Fortfarande användas så

Mycket eller lite, den är alltid på

Om fötterna går

Står händerna då?

Att vara redo att stå på vår jord

Redo att ta i hand

Måla en flicka som betyder mer än ett upptäckt land

Om och om, om allt vore som en uppblåsbar ballong

Ta tag full som du är

Flyg iväg med romflaskan som utgjort den största delen i din färd

Att lyckas visa framfötterna innan det var försent

Om rötterna losnar

Vågar vi trotsa en kostnad av bottnad?

Ett slut har en början

Ett slut har meningen att röja

Hober dammsuger

Hopen är hober som bor i min mage

De talar med råge

På gott och ont

Slänger den som talade i kistan

Som nu är allt annat än tom

Råttor som befinner sig där

Får damma av den äldsta vilja vi har sätt vid denna värld

De ska bitas

De ska slås

För att göra människan villig att utföra något som är ett förstås

Hindra inga handlingar

Om du gör så är det bara onödigt att ta alla vandringar

In i skogen

Uppför berget

Sova under helgerna

Strunta i vännerna

De drar dig in i en desto längre betänketid av tanke

När du kan lita på din dyraste instinkt på banken

Dra ut den med check, vi ses under nästa veckas

Uppfriskande fläkt

Ny tid, ny mil

Inget av det jag fick hade jag tidigare fått som räckt

Din prakt

Lår lär fötter att stå

Fötters lärdom är att förstå hur man går

Men vad händer då?

Händer gör allt i nutid

Medan fötter går efter takt i stadens akt

Ta mig här, släpa din prakt

Som en mantel mot vägens belagda skitsnack

Jag skrattar hånande när jag viskar rodnande

Jag skrattar högt eftersom jag känner mig som någon annan

Jag tacklar allt som är rött eftersom jag är kär i den rinnande kannan

Jag tror på blomman som reser sig i Havanna

Jag bygger en bro för att ta mig över till landet fullt av mannar

Jag behöver hjälp att kämpa mig igenom tid av brist

Jag söver smärta som flämtar i varje pulsslag av mist

Ta mig till midsommar och hissa upp mig där

Jag är flaggan som reseprenterar alla gröna skäl

Emblem av tid; En klocka som symboliserar dag och natt

Emblem av tid

Rid med gem

Som du sätter fast i papper

Av tankar som rankas högre

Än tidigare prat som sparkas

För trösten av att förbättra rösten

Som insidans fönster

Se ut min vän

Se in och tänk "nej

Jag tänker inte komma tillbaka och hälsa på dig

Utsidan är inuti kroppens fobi av rädslans vilja som just smög förbi"

Tänk så nu och vi är lika

Ska vi ta en fika

Eller är du jag?

Ja, det finns flera delar av oss idag och det kommer utvecklas

Som ett tag runt halsen

Om tio sekunder tappar du balansen

Och återföds till den rätta substansen

Usch och fy

Sy ihop tiden så den stannar här

Jag vill inte återta positionen som en skabbig räv

Det här är min viktigaste tid, ja, den som jag har känt något mer

Min viktigaste sak

Det är dagars flak

Att följa med i svängarna

Som rider runt som flugor

Över de döda likens huvud

Min viktigaste styrka

Är att dyrka

Livets kyrka

Planeten jorden som snurrar runt

Utgör ekon som går till person till person

Får samma problem som de senare nämner som en hjälpande tron

För att gå igenom något svårt och klara

Är att kämpa hårt och tillåtas vara

Som man är, ja, en konversiell fara

För ingen är lika liken i de nergrävda gravar

Som skapat historia under en natts övertagande

Min viktigaste önskan

Är att stå på tröskeln

Av liv och död

Känslor av skrikande nöd

Ett berg som sluttar utan stön

Men som visar sanning i allt man gör

En bro med lång distans

Bror och dalar

Singla slant om du klagar

På medel att gå

Igenom terrängen som snor

Energi från nutida stadsbor

Att gilla något på distans är som att mala

En kaka inom sig själv konstant

Förbli rakad, utan utväxten som kommer

Ifrån insidans naglar

Som river och tar

Ger smärtor var dag

Hår och skin

Vad är meningen till skyddande ting

När vi kan visa våran styrka och svaghet

Och vad som gör att vi inte vill visa våran vilja till tamhet

Kortslutning, släng mig iväg till flodens strömmande skäl

Gift i vattnet

Önska mig väl

Vad jag än göra

Släpp av mig här

Du har gjort ditt

Strunta i allt som kommer för mig

Du har din sitts

Egna problem som bits inom dig

Hörslelöv

Om du hörde skogen ryta så

Hörde du min magen byta tro

För min känsligaste del för känslor

Är mitten av glimten

Stenen av de ovisa

Som inte tänker innan de vet

Något som inte går att veta

Det finns inte ens något namn

Som vill lämna över sig själv

För att nämna det framtida som heta

Människans mänskligaste visa

-, ..

Gitarrsträng E, minimum av sopranernas del

Som en flicka sjunga och le

Har den en lika hög stämma som de

Vandrar fritt utan att se

Tills den stöter på något tungt och orubbligt

Ett fel

I vardagens bedjande sed

Som går genom stadens gator och kvarter

Ögon alla får

När alla sluta att gå

Alla stanna och se på

Felet i den mänskliga depån

Jag står på händer

Jag står på händer med armar som svajar

Redo att falla ner i havet bland alla hajar

För det är vad jag förtjänar

Där är var jag hägrar

I helvetes spel

Jag behöver inte dig som någon skyddande fe

Jag litar inte på något

Nej, inte längre

Jag är hellre i en mörknande mittpunkt

Där alla säger

Som det är och

Komma vara

För om det fortsätter såhär är jag en fara

Jag sitter på fötter med ben som rötter

Jag går i motsatt riktning, ja, uppåt

För där är platsen som jag hör hemma

Uppe i det blåa

Där jag kan sväva som en simmande flyttlåda

Eller kanske flaskpost med saliv som soda

Låt den rätte dricka upp mina tårar

Första Hand

Som hon sitter vid ån

Vill jag sitta på gränsen och se så

Vara glad fastän jag bara kan tro

Tro på bättre tider även om jag

Endast tänker på idag och igår

Ån som slingrar fram ett ljud

Rör sig lika fritt som ingen förstått hur

Hon som sitter där bredvid

Ser minst lika fri ut

När vinden tar som en hand i håret

Är det som en skugga för det nyfödda fåret

Sakta och osäkert går den i land

Förstår nu vad som går i första hand

Bryt isen

Vän, vän

Slå mig i

I ansiktet

Inte på

Där har jag redan

Många hål

För om du nu slår

Bryter du isen mot

Vad jag inte förstår

Jag gör vad som helst

För att byta falsk lycka

Mot en tår

Av sanning och öppna sår

För vad jag behöver är

Ärlighet tidigare än i år

Ja, innan slutet har börjat

Gå om och återta

Istället för att allt ska komma åter

Ta mig som en missbrukare

Av att inte missbruka

Det nödvändiga

Att inte vara händig

Utan hålla igen

Ständigt

Hjorden ska bort

Jag är död

I helvetes nöd

Kan icke tänka klart eller för

Innan jag vet tanken av dig

Min nya glöd av ångest dig hör

Även ser från mil

I drömmarnas sil

Som letar efter guldkorn

Som senare ska vara med i bygget

Om ett meterhögt torn

Först ska jag få av mig skon i tycket

Att jag sitter fast i mina egna rötter till hjord

...

Hur man mår när man vaknar på vänster sida igen , kanske sen, del 0

Må som när jag vaknar

Om man hade en spak

Som utförde manual vilja

Bort med hakar, jag vill inte hänga

I ett sätt att vara, uppskattas och tala

Jag mår illa av morgonen

Frukosten är återvändsgränden tillbaka

Men jag har inte orken att ta den till smaken

För den gör något bakat som jäser och tar över

Tankar ifrån idag kommer försvinna som ett papper

Rivs och strös i papperskorgen åt höger

Jag är vänsterhänt och går också vägen fel

Vaknar med er i tanken, ler i förtvivlan då jag är rädd

Rädslan är viljan som vi vill mest, det vi icke har provat

Men vet att det komma roa

Tankar för imorgon blev tanken idag, alltså tänker jag helt olikt än vad jag lovade - är det ett steg närmare de förlorade?

Att tänka är vardagligt

Allt man vet tror man på

Att förstå är orimligt i kärlekens spår

Jag tar morgondagens planer sakligt bort

Jag ska ej längre endast bestå i torrt

Utan förfölja mina instinkter likt det rinnande vattnet

Som fårahedens fötter går förbi och istället landskap gror i jämna mått

Steg som är som moln vita

Oskyldiga som en oanvänd krita

Aldrig sudda det du ritat

Känslor är inte till för att skrivas

Utan visas

Att tänka idag

Att tänka är farligt

Att veta omöjligt

Att förstå nödvändigt

För att vara normal

Jag tar allt jag har för att flytta i psykiskt muntlig verbal

Rör om i en saga som aldrig var

Utan endast teori i hjärnans tal

Jag kanske får ångest över en dröm som sa;

"Ta chansen och glöm aldrig vad du kände idag"

Men hur kan man veta det när man endast är medveten i de minuter som kommer och far

Ro snor lugn

Torsten kom och sade;

"Hon verkar gilla dig, vad var det hon hade

På tunga och ben

Gick hon inte efter dig och frågade något som inte var riktigt helt? "

Jag förstod då ingeting och sade;

"Va? Följer efter mig, när och var?

Hon frågade bara varför jag bytte val

,ja, klass och sal "

"Tror du inte att hon inte är ute efter något mer,

Du kanske är en alldeles normal kille som inte riktigt ser?"

"Vem vet och vem må tro, jag vill inte sätta in mig i något -

allt jag vill är lugn och ro,

Ro iväg till havet och hoppas

Ställa mig i båten och trotsa vädret

Sträcka ut armarna mina

Och låta luften göra som med brödet det sinar och fram den rätta vägen nå an

Först då kan jag tro att något klättrar uppför ryggmärgen...

Men om jag bara hann"

Torsten hade redan dragit sig iväg

Han var trött på allt som sades och gick för att visa hur en gärning är

Du är ett klimathot

En jordbävning i tankeväg

En smält glaciär för en beroende säl

Skogsskövling för apans skyddade skäl

Personer, Solar och

Tigrar befinner sig överallt,

Jag förstår inte varför vi frågar efter salt

När vardagen är stark på något sätt konstant vare sig anstalt

Av känsla och kommuner som för var dag blir igonerade som trampad av en elefant

Jag undrar hur mycket som är sant

Av det vi tror, känner och tycker är ´ballt´

Jag kanske inte älskar dig trots allt?

Konsert av koncentration går fel som en ostämd fiol

Jag kan inte koncentrera mig längre

Det är som takets knottriga yta

Någon har tuggat sig in i min kärna

Och jag är inte längre beväpnad

Och kan ej heller tjuta efter åter-tätnad

Ner med taket och upp med golvet

Släppa taget om de normala känslorna

Gå iväg, lås dörr - hindra influensorna som kommer tillbaka ifrån förr

Om jag bara kunde känna igen det som komma

Så skulle jag kanske kunna förbereda mig och tillslut somna

Men det är alltid olika

Nej, det är inte helt sonika

Om jorden skulle vara platt

Så kanske jag skulle vara full av spratt

Vare sig tid och föregående händelse

Allt skulle bara kunna vara ett sorts bränsle

Platt som rakt

Men nu är den rund

En omväg det är

Alltid lika lätt att gå isär

Med vad som än är här

Hos mig

Så jag ber dig ta mig till dig innan vägen drar ifrån en tids attribut

Ett slag mot hjärtat

Ett 24-timmars öppethus.

2

Två dagar kan vara länge

Nu reser jag dem för denne tid som gått

Och kastar bort allt som jag fått

Jag vill födas på nytt

Och om jag ska

För jag har flyttat till något som jag sytt

Men resan tar dar

Så vänta ni bar

För snart kommer jag och tar

Nytt skin och påbörjar ny start

Vi ses, såklart

Norden

Center åt höger

Norden i vattenpölen

Trampa hårt

Det lär gå åt

För här kommer jag i morgondagens sås

Klumpar av lera släppar jag med mig

Skakar loss och tänker på flera

Ja

Alla de som inte vill leva mera

Dö nu, lev sedan

Jag tror inte jag kan riskera den största risken

Att bara spatsera

Trampa hårt

Tippa till din baksida

Finn ditt vridna sinne rätt

Nu när det är baklänges kan inget gå snett.

Fossilen i mig är jag i dig

Jag gick långsamt nedåt trappan som var mycket utsliten

Fossilen röt till mig; Gå upp igen, ja.ja, gå den väg där sagor begär

Jag sade: Nej, oh, nej - jag är trött på allt som inte innehåller skuggornas värld

Det okända är det kontroversiella, men likaså verklighetsställda

En hylla av översvällande, från historia till nu, de som samlar damm av antik upphängnad

Till nutida samtals smörja

Hand i hand

Kallt och varmt

Sant och falskt

Krig och fred

Om allt kunde låta bli

Skulle världen stanna och

Falla platt i ett riv

Fyboa

Trasiga, knasiga

bollar i luften

syret i hytten

upp igen

kom över min vän

jag vill leva ovanpå dem

Dagar som gick

har aldrig gått igen

de har sprungit ifatt min bakdels synliga ränna

som ingen tidigare lyckats bränna

därför känner jag allt så väl

när något är fel ser jag att vad som helst kan tära och sära

så kom med mig min kära

kasta bollen i det vulgära

dagen komma igen och om den vill så letar den i leran

men du och jag vet ingeting, vi lever nu och struntar i den sura sill

som planering för med sig till andra ting

-'

Mor, mor

Mor har en bror

Bror har en syster

Och systers far heter Clas-tor

Han är familjeträdets fönster som alla står och glor

Vid, men så

Säger moster det hon sa i fiol;

Öppna upp, vädra era skor.

Mhhhavu

Jag går som jag gick

Jajamensan!

Flög som en sprint

Mannen som springer på tid

Mot vind och glad min

Jag rullar som jag tror

Tar de risker som jag gror

Hos mors stöd igenom de bottnande frön

Allt har ett uppsvängt stön

Bortkastad glöd

Men att turen kan göra någon sur

Får mig att undra hur:

Hur kan du bygga upp en mur

Av ilska när du inte vet något om mannen

Som du tror har använt dig som spelbricka?

5019

Av tidens längtan till att få fara fritt

Så är luftens längtan att inte strypa blint

Bli tvingad utan medvetenhet

Följa mönster utan egentlighet till verklighet

Gaser och olja i flerfaldiga faser

Flera år tills vi förstår

Vi stryper livet som lever med oss

Tanken som låter oss gå loss

Men nu, kära vänner, kasta hit ankaret

Så att jag kan stoppa eran instinkt som lett er till en återvändsgränd

Alla gör vi misstag, men att missa att vi gör dem får oss att göra dem igen

Och snart får vi se vad som komma hända sen, senare och då när allt vänds

Varje dag är en kamp mot den rinnande kannan

Imorgon, Imorgon

Måtte jag lämna över en nyckel blank

Jag är smutsig och kan icke koppla den till min inre bank

Jag ska lämna över och tillbaks den just på grund av det

Matchen mellan lycka och jag matchade inte in i den stadion och ställdes därför ut i regnet för att utspelas i kartong, öppen för förslag, stäng för gamla tag

Imorgon, Imorgon

Ska jag leva igen

Det som jag har gjort kan inte hända sen

Senare är snart och det är annat än förut

Då jag valde fel och gick i felfärgad rut

Spelet förlorade jag

Men hagen är större än så

Denna gång ska jag tro på mer än allt och mindre än inget

Skydda mig ifrån solstinget

När jag går in i vimlet

Ännu en gång

Nu ska jag dock gå i takten som är i min sång

Orden i den är en livstids tankegång

Därav ska jag kunna leva på den då det är jag och ingen annan

Varje dag är en kamp mot den rinnande kannan

Solen II

Solen den översvämmas upp i det blå

Vattnet når dit när klockan slagit två

Skummet från vågor syns redan väl

Ifrån den resa som är kvar, en 20 mils färd

Ett träd står ensam snart och ser på

Mitten är allt den har

Men

Mitten är även allt som komma att styra

Varför inte använda den som växelspak för att avfyra

Nya tiders blomster

Nya generations monster

Revolutionerande ting som ogillas innan de har slagit till

Solen

Solen den tynar bort till en yta som är tunn

Solen den låter månen säga sitt

Solen den är ett värmeljus som både ger och tar energi ända tills den blir överbelastad

Solen den har fastnat och jag är en del av den så länge blommorna håller balans

Därav jag lysa

Därav jag vara varm om du bara sprang in i min famn som en vind av höstens vassaste tand

Ät mig

Ät mig

Ät mig upp

Jag åt för mycket av det lilla i sommarens värme kupp

Koppen var fylld av ånga som torkade och blev som asfalterad soja

Jag tog mina första steg ut

Ja

Ut ifrån värmen som endast var som ett skynke

Ett skynke blott

Bloddropp

Ett älskvärt hopp att hoppa loss och fånga trösten till livet att leva vidare

Jag tog mina första steg in

Ja

In i den nya världen som följdes av den hårda vägen

Luktade Kina

Sjöng som det mördade djuret som just höll på att tina

Och, oj, vad det smakade av själen

Jag var i det allra mörkaste vädret

Men jag gick på mig

Mitt bland trädet

Där ingen träder fram

Utan bort

Bort till det desto mörkare kärlet

Senare

Ja

När jag vant mig

Vid den nya stan

Så skapade jag ett hem och badade i karet

Sjönk till botten

Botten av allt

Som jag lämnat

Sommaren och solen

Jag brände mig på bålen

Titta aldrig bakåt

Strö aldrig frön som du sått

Lev aldrig som du lever i hopp

Tänk aldrig mer än på det du har fått

Om man bara kunde vara i topp som den

Starkaste stjärnan

Lyser starkt

Står utan ben sådan självkänsla den har

I natt