Solen

Solen den tynar bort till en yta som är tunn

Solen den låter månen säga sitt

Solen den är ett värmeljus som både ger och tar energi ända tills den blir överbelastad

Solen den har fastnat och jag är en del av den så länge blommorna håller balans

Därav jag lysa

Därav jag vara varm om du bara sprang in i min famn som en vind av höstens vassaste tand

Ät mig

Ät mig

Ät mig upp

Jag åt för mycket av det lilla i sommarens värme kupp

Koppen var fylld av ånga som torkade och blev som asfalterad soja

Jag tog mina första steg ut

Ja

Ut ifrån värmen som endast var som ett skynke

Ett skynke blott

Bloddropp

Ett älskvärt hopp att hoppa loss och fånga trösten till livet att leva vidare

Jag tog mina första steg in

Ja

In i den nya världen som följdes av den hårda vägen

Luktade Kina

Sjöng som det mördade djuret som just höll på att tina

Och, oj, vad det smakade av själen

Jag var i det allra mörkaste vädret

Men jag gick på mig

Mitt bland trädet

Där ingen träder fram

Utan bort

Bort till det desto mörkare kärlet

Senare

Ja

När jag vant mig

Vid den nya stan

Så skapade jag ett hem och badade i karet

Sjönk till botten

Botten av allt

Som jag lämnat

Sommaren och solen

Jag brände mig på bålen

Titta aldrig bakåt

Strö aldrig frön som du sått

Lev aldrig som du lever i hopp

Tänk aldrig mer än på det du har fått

Om man bara kunde vara i topp som den

Starkaste stjärnan

Lyser starkt

Står utan ben sådan självkänsla den har

I natt