27.8.09

Hörslelöv

Om du hörde skogen ryta så
Hörde du min magen byta tro
För min känsligaste del för känslor
Är mitten av glimten
Stenen av de ovisa
Som inte tänker innan de vet
Något som inte går att veta
Det finns inte ens något namn
Som vill lämna över sig själv
För att nämna det framtida som heta
Människans mänskligaste visa

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar