Som skickar ut vågor av massor
Massor av folk
Som går under samma fasor
Håll mig ett tag
För att kunna be en bön om ett bad
Bada, ja
,rena mig föralltid och även nu men senare även
då för det är så jag mår
Allt som jag gjort och tänker göra var för mig men jag vill ju egentligen ha dig så byt mitt brutna hjärta och ersätt med hjärna jag är trött på att vara trött på allt som jag vill och istället tänka på dig som en tröst men fortfarande inte, du är som ett löv – kanske faller du först under höstens sista dag, ja, den som jag tappar andan och brister mitt gensvar mot att gå hem hand i hand föralltid är aldrig kommet då och det visste vi
nu
Rädda mig
Ifrån dig
Kom igen
Men aldrig mera tillbaks
Kan du inte se
Jag är en döing hängandes
I en tepåse
Redo att hakas som en lök
Tårar komma rinna ifrån din kind
Om du bara visste att
Tiden är en kåsa
Som du dricker ur
När du tänker hur du ska göra för att
Slippa bry dig om den
Tid går åt
När du äter luft som en oljebåt
Utan ett syfte utan en krok att hänga på
Som livlina för att falla ifrån
Och inse
då
hösten är hästen som rider på i vind och kyla
Älskar du det så är du en av de yra
...
Som jag, vi kanske är det samma
Som en jordglob, planet, magnet
Rund som födelsen, randig som förförelsen
Jag älskar hösten som kommer och kastar sten
Som säger
"välkommen till vädret som är din visuella tankeväg av bortblåst säd"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar