Fåfängt upphäng i minnet mitt
Ser jag droppar komma ner ifrån himmelen
Som tyngder föll ifrån min kropp
Jag var insnöad av stenar uppstaplade
En mur av övertagande
Men så en dag såg jag ett ljus
Utan namn, utan förfallodag
Hettade muren så den brann
Nu kunde jag känna värmen som hon gav
Nu när jag kan se ut
Så är jag inte van vid denna klarhet till två hus
Blindar mitt sinne till ett shackspel av flertalet rut
Vilket steg är bäst för att få henne att förtro i smutsigt grus
?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar