vinkorken inte längre
mellan skinkor
stod stilla
blickade, var som att
vara i rymden
när löv flög
mot mig och förbi -
tiden gick
men jag var
inte längre en del
utan flera
alla pusselbitar
åter fria
tog åratal att hitta
och då de skyddade
kärnan, har
den redan skadats
och jag har inte
kraften
att börja leta
vinden vinar
vinkorken inte längre
mellan skinkor
de har börjat dricka allt
mitt innehåll
festar efter vinsten över
allt som jag är
/
var
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar