som jag förstår
med känslor och tankar
som mål kan en hel
livstid utspelas relativt fort
och få min film till liv
att frysta och bli till ett kort
skicka till framtid för
att utvecklas mer då, eftersom
dåtiden är grunden å
grunden är viktigast om man
ska kunna fortsätta gå
inte bara stå, se allt flyga förbi
som jag förstår, men
jag förstår mig inte på den
konstvärld som människor använder
bara för att samla kända verk
tjäna pengar, har de inga
känslor att släppa och dela?
det är precis som att sälja luft, en viss
atmosfär, tänk om jag bara
skulle kunna ha ett humör - vad
tråkigt det skulle vara, skulle inte ha
en baksida - antingen dö tidigt
eller leva för evigt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar