trodde, hoppades å längtade
men då aldrig något hände
gick jag å blev pessimist
eller någon slags blandning åtminstone
tittar ofta åt båda hållen
fastän det är en enkelriktad gata
man kan aldrig vara säker
för om man själv har kunskapen
finns det fortfarande de
som inte har den
ofta beredd på det värsta
blir aldrig missnöjd, trots att man
trodde att det skulle vara
värre, skrattar - lycklig när jag är
olycklig, för det är vem
jag är, ensamvarg, går upp med
månen, det är solnedgång
på morgonen - klagar endast på
de som klagar, får igen
är alltid så ärlig som jag kan vara
(vet inte så mycket om varken
mig själv eller något annan/annat
-
kan man vara både
pessimist och romantiker?
-
så det kan kanske omvandlas till
lögner) vad är det annars
för mening?
vet mer och mer vad jag
sysslar med för
varje omtagning som tas
livet är en ständig b-film
därför blir jag allt mer
uttråkad - är detta
allt som ni har att erbjuda?
de bästa skämten kommer
vid begravningen
falska komplimanger, som
bara ska se bra ut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar