2.11.10

släpp, lyft

nu får det vara slut på tårarna
för denna gång
det börjar bli patetiskt hur jag
släpper ner dem
och låter dem förstöra papper
som man offrat
stora, fina träd för - det är likt
bomber som
utplånar städer, nej, nu får det
vara nog - ännu
ung, dags att leva natt
en galning
förenklat uttryck - tid
för att jazza, inte
bry mig om
ignorera allt som jag inte
tycker om likt
en katt

är delad
som ett alternativt rockband
tagit lite av några stilar
håller sig inte till en, som de
bästa inom den experimenterar
tar av alla alternativ och
ser vad de kan göra med deras
fria händer

är delad
hur ska jag egentligen ha det?
på detta vis kommer jag
aldrig att bli hel, men frågan
är också om det är vad
jag verkligen vill... trevligast
vore om man tog en bit
av varje kaka, orkade smaka
ta in från varje hörn, så
man kunna sträcka sig till
telefonen å ringa upp
beställa väder

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar