jag faller stilla, jag faller från det blå;
ett nät väntar på mig, ett nät som ska rädda,
men min instinkt är att vända rygg,
för vad jag ser är en bikupa tom på honung,
likt en myrstacks gångar - mörka
och trånga och eftersom jag är liten kommer
jag kunna komma igenom, åka
kana ned, inte räddas, utan tvingas spendera
mitt liv på en tunn, grå tråd
tycker om rytmen i denna.
SvaraRaderasv: ja så är det verkligen. och så olika med olika betoningar och tempo. man kan vrida och vända på ord så mycket.. förvränga.