går tillbaka till rötterna

påsar under ögon, skit under naglar

klipp till motståndaren

få regndropparna att hamna i

vattenpölen, utgör en

blåtira, se bluesen bredda ut sig, sprida

sin lära, hur man ska

leva för att få ut det mesta av

livet, ta fördel av alla

dalar - underst startar alla rötter

bortskämd eller oberoende?

ja, snart fyller jag år och denna gång är det de som hunnit fråga vad jag vill ha,

innan jag har talat om, för sanningen är den att jag inte vet då jag inte längre är

intresserad av materiella ting - vill inte ha någonting som direkt går att få tag på,

en känsla osynlig men fast i dess kontrollerande maktinnehav,

men jag har ändå tänkt att kläder inte vore så dumt, eftersom det inte är något jag

brukar spendera på, men! främst då de kan fånga lukter och få mig att smälta in i

miljön runtomkring, så jag komma närmare kärnan - så jag inte får en resa bort,

innan jag är klar här - har lite kvar innan jag kan ge mig av

sepia ((impuls))

sitter helt stilla i mörkret som gulnar

en bläckfisk utan bläck, löven tappar

koll på vindens riktning, mister syre

synen av en öken, allt smulas sönder

för torrt för att kunna behålla grepp

inte tillräckligt fuktigt för att både

kunna hålla och samtidigt sjunka in

det är helvetets himmel som avbildas

en tapet som skrynklas, blir till en boll,

en klump, räcker inte till, blir lövet som

dalar ner, en vagga med ett barn i, skepp

mitt i en storm, lyktan på bordet glider

mot kant och går tillslut över gräns, faller

på golv som spräcker glaset, befriar elden

vilket startar brand - de översvämmas av

det inre som de aldrig tagit itu med förr

man kan känna lukten av cigarettrök

man kan känna att synen går ur fokus

två bordshalvor som inte sitter ihop

blandar kort, separerar, ser igenom

under, delar ut spådomar man själv

inte tror på, men som sätter andra i

skräck inför sitt liv, inför sin framtid

det är utanför ett café i italien vid

ett runt bord med rödvitrutig duk

de sitter och först hör ett skri som

om någon klämmer sin tå i mellan

dörren och dess öppning, som om

någon föder - offrar sitt liv för att

leva mer, delar med sig av sin lycka

för att se andra lyckliga och på så

sätt bli lyckligare, kunna säga "lycka

till" med trovärdighet vilket är just

vad de tycker att vinden säger efter

och de får omedvetet ett ett tacksamt

leende på sina läppar, känner att det

värsta har gått och de kan satsa korten

rösta (visa vem du är, vilka du stöder)

rösten gör texten levande

är hjärtat som slår

knuffar skådespelaren ut

på scenen, hjälper

till med att ta sista steget

då det är intränat, då

personen i fråga

lever för det

borde det

sitta i ryggmärgen, synas

i hållning, i hur han går

och pratar utan att

öppna sin mun

rösten gör texten levande

det som aktiverar,

ser om allt fungerar, om

bron håller, eller

om man måste göra en ny

konstruktion, gå

tillbaka till sitt lilla ritbord

rösten gör texten levande

blod som pulserar

hindrar från att ligga stilla

å långsamt stelna

rösten är som en väg med

flera filer, en arm

med flera lager skinn - en

färg är inte en, utan

har lite av allt, från vän som

ovän - måste ha delar

från varje hörn för att bli hel,

bilda en atmosfär, ett

rum som man kan kalla sitt

då man varit med

och byggt samt att allt som

däri finns har en

speciell relation till person

skriver på utkast, publicerar inte förrän det är perfekt (men, okej, då har jag misslyckats för länge sen)

du säger att det inte är så svårt att prata,

utan det som är svårt är att säga något meningsfullt

men jag tycker att båda är lika besvärliga -

fast jag antar att du gör rätt, för desto mer man gör

något, desto bättre blir man på det, alltså

borde du komma fram till något riktigt fantastiskt,

snart, medan jag står här, utan att ens ha

yttrat mig - men det kan också vara så att du pratar

förbi allt som betyder och ingen bryr sig

då alla är så vana av att höra dig prata, medan när

jag kommer på något - ja, då lyssnar alla

målar upp falsk bild (så man inte tittar på det värsta, utan kan fortsätta)

ett år, vad spelar det för roll?

ett år, bara något som vi hittat på

ett år, fyra årstider å 365 dagar

men vad betyder nummer om vi

alla tillhör varandra och är

ett i slutändan?

det är nyårsafton, men alla vet

väl att det inte kan

ske någon förändring på en natt

är man optimistisk

för att man ändå inte kan veta hur

framtiden blir och

därför hoppas på det bästa så man

inte tappar hoppet och ger upp?

knyck (hinner inte med)

hon stoppade värken med tabletter

likt man hindrar en flod från att fortsätta -

fylldes inuti och när de hade slutat

att verka kom allt ut på samma gång istället

för att vara en utdragen matta med

alla nyanser separerade och märkta - det

blandades, det bra med det dåliga

blev lagom, var som en spruta - ett litet stick,

tar en sekund och sedan är det över,

får inte uppleva någonting, kan inte ta nytta

av det dåliga, kan inte göra det till det

bättre, stannar kvar på samma ställe, kan inte

sätta ord på känslan man hade då man

flydde så fort man kände av den - ett knyck,

hinner inte med att känna om det

egentligen är bra eller dåligt, mycket av det

bra kan verka dåligt i början, mycket

av det som känns bra i början kan man tröttna

på snabbt eller lätt bli till det sämre

ingen allmän sanning

desto mer man tänker

desto närmare sanning kommer man

det är därför man blir deprimerad -

det finns inget som är sant

skåda från insida (ut)

för att en skådespelare ska spela andra roller bra

måste han/hon känna sig själv först -

en bra skådis är aldrig ensam (röster i sitt huvud)

snäcka över/under

speglar som speglar varandra

står mittemot och stirrar

in i sina inren, mellan

havets yta å botten

vem är jag nu? (blommaväxaupp)

det känns

som att det är dags

att låta allt gå, låta allt gå

inte stanna som barn, använda

medel som vissa andra

för att se yngre ut

men visst måste

man återvända

psykiskt för

att komma

framåt?

ska återupptäcka mig själv

fastnat i en tid, inte hängt med

därför jag blivit gråare -

börjat tyna bort, fått askans färg,

hyn blivit som tyget

för saccosäck - torrt och tunnt

kan lätt skäras upp

och innehållet vara som korn

vilka inte ha

några problem att komma

emellan

golvets springor och på

så sätt

försvinna bort, strypa

rot

-image-2

I am age

there is no date

I am as

old as I feel and

that is

really everything

days does not exist

everything's together

hand in hand,

no black hole

I am age

there is no frame

the whole

world is a painting

and the

pencil is the lake

of spirits

it's only time n' space -

days does just exist

in the sense

of light,

when there isn't night

and the mind is free

to flow without a wall to

have to make a crack

in to get by

inside

fall som om du vore medvetslös (vi omringa dig, ta emot, knuffa dig emellan oss) -image-1

jag är imitatör, men snälla-snälla!

döm inte, är ännu amatör på

det jag gör, håller på med

skapar bilder genom labyrinter som

ord är, gå genom varje helt, så

får de färg efter din vikt

och sorterar sedan ut

den fysiska och

psykiska, ser

vilken som

väger mest

tar fram din personlighet, gör

berättelsen till din, känner din takt

och ditt sätt att läsa på, formar

sedan för din kropp och din hjärna

samt gör en karaktär som du

med ens känner igen dig i

sugs in i pappret tunnt

som skinnet, alla

har vi lika nära

till hjärtat,

alla är vi

lika...

tungan rätt i munnen

jag har sex fingrar, är

sexsträngad

ingen är lik den andra

(olika tjocka)

jag har sex fingrar, med min penna inräknat -

den som gör något åt de andra fingrarnas puls -

de är stumma och kan inget göra med den -

gör något åt maten som i skolan slängs, tar

energin så den orkar ta del av all kunskap

som i sekunderna bränns - hinna med att fånga

innan det har dött - sekunderna innan döden är

då man lever som mest

pennans spets är min nagel, min nagel är

mitt plektrum - den som mer exakt

kan sätta ord på saker, ta mer

rena toner, sätter färg, silar

fram mest äkta guld -

sanning, kärlek

vad det än är

kommer det fram genom ett skrik som

får hyn att spricka upp och ta

bort gammal ytlighet

jag har sex fingrar, är

sexsträngad

ingen är lik den andra

(olika dna-strängar)

en näve är hela jag, men ett finger

är bara en del - för jag är flera,

det är väl vi alla? skulle kunna

dela upp dem i olika situationer, i

olika känslor, men det är så

mycket mer än till exempel

glädje, ilska och sorg - en färg har

inte bara en roll, för dem

spelar det ingen roll, då de

ändå inte vet vad de gör, så hur ska

jag veta vem jag är?

när jag är uppdelad

i sex och allt

ska vara jämnt, trots

att vissa trycker på

mina nerver

ibland

det är inte lätt, det

ska jag säga dig!

här bär vi alla

burka, fastän vi inte

måste - som i

er värld, men det är

någonting med

det okända

mina fingeravtryck är bokstävernas karusell

en keno-remake - fast med bokstäver

istället för nummer - blandas

slumpvist, living on the edge (för hur ska

man annars kunna skapa något nytt

om man inte är först ute

och lägger plattor där det ännu inte finns

något fastland att bo och gå på...?)

bokstäverna är spår i snön

och jag är alltid på flykt

vill inte stanna för länge å

lära känna, vill lämna

lite till fantasin, inte veta

allting - då känns allt

så himla stelt

och jag blir en del av tiden

som var

och jag blir en staty som

omöjligen

kan hänga med

björn väckt (fyr verk er i)

himlen morrar, dess mage kurrar

kom på att den var hungrig,

nu när den blev väckt från sömnen,

märkte att världen inte var den sköna

och att det finns mycket att

göra innan den så ska bli och vara...

ljuset skapar den mörka skuggan

en konversation ska väl inte behöva innehålla några ord?

räcker det inte med att kroppen står för ogenomtänkta

uttryck - att språkdräkten inte är någon alls, står där

helt naken och visar allt - det skapar ju ramen -

tavlan som innehåll ska man inte behöva

oroa sig för - det är ju den andres sätt

att vara som avspeglar sig, utgör

samspel, går efter varandras

regler, lär sig av varandra

gör mål, punkterar däck

blandar andedräkt

face the truth

hans ögonlock slogs upp av en våg parfymlukt

likt håret på huvudet faller för vindens grupptryck,

varje strå skruvas som illaluktande disktrasor,

färgen ändras - matchar inte längre personen - kan

inte längre gömma sig i det höga gräset, blivit

avslöjad, måste börja tala sanning - de har makten

att avlyssna varje samtal då hans antenner som

ger alla signaler till omvärlden har lämnat över sig

hans ögonlock slogs upp av en våg parfymlukt

de var som en gammal dörr som knarrade när den

var menad att var tyst, då handen som tryckte

för att öppna tog det väldigt försiktigt - de var

kladdiga efter trånga tårkanaler, de hade sjunkit in

och lagrats i vinkällare genom djup sömn - hade

precis börjat att se bättre, hade precis börjat att se

det han ville se, börjat drunkna i sin allra vildaste

fantasi, i sin skönaste dröm när hans ögonlock

slogs upp av en våg parfymlukt, luften blev tätare

dörren i drömmen stängdes, springan av ljus

blev allt mindre - han föll och det fanns ingenting

han kunde greppa innan han nådde mark

hon satte sig bredvid honom i tågstationens väntrum på

bänken där hemlösa alkoholister brukade spendera sina nätter, men

bli utkörda på morgonen av parkeringsvakter - innan de

gick in i sin snusluktande bilar vars enda medpassagerare var en GPS,

som med stel och kylig stämma skulle skruva åt stämskruvarna för att

få det rätta ljudet - hitta den lättaste vägen till skattkistorna de var ute

efter, vilka de skulle tömma med hjälp av en nyckel - som de

skulle hålla med sina stelfrusna händer - skulle öppna luckan och få alla

mynt att åka rutschkana ner i en säck, vilket bli deras dagsverk -

"har du cigg?", sade hon rappt, väl märkt stressad,

som om hon flytt från någon, något

"... Jag? Nej, jag röker inte" sade den nyvakne

"Fan också" suckade hon uppgivet,

lutade sig bakåt och trummade med fötterna på

det smutsiga golvet, trumvirvel

utan slut - det fanns inget att sätta punkt på, de

grävde sig genom allt skit,

men hittade inget i närheten av skinande guld

han tittade upp på tidtabellen -

hade missat tåget

denna gång hade det inte varit

försenat

han tänkte: långt kvar tills nästa

går, jag kan lika

gärna börja prata med henne

kanske

tar mig dit jag vill snabbare -

man vet aldrig

med folk - eftersom de lever

ordets topp (sökte på genomskinlig)

spets - spetsar kvinnans kropp

gör det till en myt,

ger ett diffust intryck,

dimma som dröm,

får mig att gräva djupare än förr

blommönster

huden under är bra mark

då det växer så fritt å brett

bra näring i jord

under markyta - en själ som

brinner efter att bli upptäckt

____________________

( ställde mig på ordets topp,

vad som flest människor använder det till

vilken sida på gatan de oftast går på

för att få fram en betydelse

av ordet

närmast molnen - där det

regna som mest, blev genomblöt, då vi

består av vatten, å desto fler som

dör - desto fler tårar, desto

fler som är i samma rum - desto

fler svettdroppar rullar

nedför pannan )

livingdead

I feel nothing and that make

me fear everything

ta chansen och ta äpplena från trädet när du når dem

glöm allting som hänt

dra in mycket av nuets luft

i en inandning, andas

sedan ut, byt - sparka de

som arbetar för dig,

de ger dålig andedräkt, ett

yttre som inte ger ett

bra första intryck

utan två och

två plus

blir minus

ögon som falla på dig bländas,

vara likt ljuset i slutet

på tunneln - det vara så rent att

det blir smutsigt - de

som arbetar för dig putsat fönster

så mycket att andra se

allt å alla, utom du själv behöver

inte lära känna dig - men

du är genomskinlig och tom - så

sätt igång, flytta ut,

du är vuxen nu

klara dig själv innan

du krymper till

barn igen och aldrig

får chansen att

varken växa som

person eller i

längd

bästa bok jag läst (handflata)

hon tog hennes hand, öppnade min

fattade ett fast, men mjukt grepp
öppnade sig för mig, slog upp

första sidan, visade mig

stigar och träd, så stillsamt från nutid

att det var som en sagovärld -

hon sade att jag var den första som fick

känna och se - hade inte

vågat visa någon innan, men

att det nu kändes rätt, att det var

värt att satsa allt eller inget innan det

skulle vara försent

innan jag gått och vårt ögonblick

med en gnutta magi gjort på natur

skulle vara förbi...

actor

du har en lock vid ditt högra öra

ser ut som ett örhänge

och jag vill bara hoppa in, vara

som hamstern i hjulet,

springa av mig, börja spela in allt

du hör, för vad jag har

förstått är det annorlunda jämfört

med oss andra - du har

en lock vid ditt högra öra, ser ut

som ett avancerat örhänge,

så många varv att man

blir hypnotiserad -

håret är väl ändå

hjärncellernas

utsida? du

verkar

vara

underbart skruvad

du har lock för örat,

du är djup

ditt huvud är en gryta

jag undrar

vad det blir till middag

vet att en häxas krokiga

finger kommer

att locka in när det är

klart, göra en

ny version av Hans och

Greta, men inte

riktigt klar, för vi brinner

för varandra och

så ska det fortsätta att vara

eller hur, inte sant?

du visste

du visslar, får ljuden

att eka, finnas

kvar -

som den rosa himlen över gråa stan,

täcker hålen som skulle få allt att

bryta ihop om innehållet läckte ut på

en gång -

binder fast melodier,

skapar en hel

orkester med dina två

lungor, tar

det lugnt, tar allt som

det kommer

falsett faller ej, du är

sanning för

mig

du är pricken över i:t

spiken som

får tavlan att hänga på

väggen men

samtidigt får vara sig

själv

du visslar, får ljuden

att eka, finnas

kvar

du stickar en halsduk

som ska behålla värmen

likt en termos till

picknick - ska prata om

ett hett ämne som berör

oss båda lika mycket

om du ska tända tändsticka, låt den brinna ut, nå dina fingertoppar, få de riktiga ljusen att skina upp

hennes vänner? inte alltid så vänliga

hennes inre? ett krig som utspelar

sig utan mellanrum för andning

krig som värme, värme som

hat, hat som kärlek när

det värsta vänder,

blir så tungt att det slår

i backen och får

motsatsen att flyga upp

kanske så högt

att vingar börjar brinna

och göra så man

falla så tungt, då man är

så högt upp, att

man gräver sin egen grav

om man har allt, får man inget senare,

hon kan inte se framtiden, men framtiden kan se henne

hon gick för snabbt, brände sulorna tills

fötterna fick reda på tändernas riktiga färger vilka låg

gömda i väggen emellan, det nu gå nedåt

likt den akustiska basen lägger en brygga

för melodin som tappat energin

och behöver komma upp

ur den utdöda euforin

som efter tag börjar

att sluka all tid

komma igen, komma igen, möta ångesten

istället för att gå ifrån och tillåta den göra

en större spricka i vägen där däcket fastna

relativt lätt och då är det redan försent...

kontaktannons

jag skriver inte för att bli känd

då skulle jag göra något annat

jag skriver för att kunna hitta

mig själv å överleva resan, få

lite pengar så jag kan betala

notan av tankar jag tuggar

till små bitar å någon

dag hittar mandeln

så frågan kan få

ett svar, jag få

en dam vars

finger jag

trä på min hålighet å hon bli

mitt allt då jag inte hade

något alls innan -

äntligen klättrat uppför alla

taggar och kan då dansa

med lätta fötter

på alla mjuka blad som få

mer färg efter varje

beröring vi ta

holden (don't hold 'em, for chrissake)

jag kan ha hittat min röst,

men jag vet att jag inte hittat min plats

och om man inte hittat sin

plats syns man ej och desto längre det

tar blir man allt gråare

maten blir allt kallare desto längre

man väntar att börja äta

innan man har kommit på hur man

tuggar, hur man sväljer

när man tänker på saker dras de ifrån

och man blir mer isolerad

i den egna kroppen vars skafferi utan

världen utanför har ett innehåll

av dammråttor som raffat åt sig hårstrån

vilka är instrumentsträngar

från misslyckade sånger

sjungna och helst

glömda - men

någonting

som har

gjorts försvinner aldrig,

inte längre, kan

alltid spåras upp i detta

samhälle

jag kan ha hittat min röst,

men jag vet att jag inte hittat min plats

det känns mer smidigt att

finnas i luft, än att knuffa bort någon

överbord, ned i vattnet

men det kanske är vad som behövs

just nu känner jag mig som

flera, men man ska antagligen bara

vara en - alltså måste jag

radera

besluta mig för vem

som faller mig i smaken mest,

vilken jag skulle

kunna suga på så länge

utan ägget kläcktes

istället bara blev mjukare

så man skulle kunna forma kropp

och för en gång skull

känna att man hörde hemma

vill inte stanna på en plats

vill inte lyssna på samma sång

vill inte läsa samma ord

om och om

vill kunna skifta mellan

olika stilar, annars påminns jag

om alla rutiner jag måste

följa för att

min mage inte ska bli en

tyfon och nå upp till huvudet där

den kasta om precis allting

och jag måste

lära om för att förstå vart

jag är, vad jag är, vad jag håller

på med - men vad vet jag:

mästerverk

i form av filmer, böcker och

album måste man alltid se, läsa,

lyssna på två gånger för att

förstå själva

grejen

jag vill inte låta dum, men

jag tror jag är på smällen

hålet av ingeting expanderar

och suger in all materia

runtomkring, snart är det så

fullt att det, vad jag antar,

exploderar och blir ett

slags big bang för

individen

jag kan bara hoppas

här som jag

sitter

och väntar på något

som jag bara

kan känna i

luften

hon blåste bort likt orden skrivna på stranden i sanden

jag kan inte ta tag i vinden

men jag kan ta på dig

du är överens med din själv

så ditt inre och yttre

blir ett å hyn så slät å mjuk

att jag skulle kunna

missta den för en varm vind

en sommardag som

råkade komma den 1a april

motsatsen till bomber=fred? (vad vet jag, vad vet jag)

kan ni vara snälla å sluta smälla?

min hund blir paranoid

har aldrig förstått mig på fyrverkeri

de lyser upp himlen för en sekund

men riskerar att skicka upp själar som

bli stjärnor vilka lysa för alltid

jag som älskar abstrakt måleri

kan inte förstå nöjet

med att tända på tuber för att få dem

att fara iväg å explodera - när ska

de förstå att himlen är för fuktig, gör

så att färgen inte stannar?

när ska de förstå att dumma frågor

får dumma svar, även om de

kanske är så dumma i huvudet att de

inte begriper, utan bara tycker om

eller så är det jag, eller

så är det jag,

för det som är kortare än ett ögonblick

fastnar inte i minnet å gör inget av gott -

men jag begär bara en sak,

bara en sak -

kan ni inte vänta några dagar

å endast göra det när man 'ska'?

det är ju inte så många dagar kvar...

vad som ger och vad som tar (jagvarlat)

den stund jag alltid tyckt

varit den värsta

har visat sig vara den bästa

och den som jag

trott varit den främsta, har

varit den sämsta

stundens hetta

blir alltid deprimerad

när jag läser mina egna

tycker att de är så dåliga

att jag undrar vad jag tog

när jag skrev dem å log

samtidigt - varför ska jag

bry mig, när det endast är

skriva jag vill, sedan hur

det blir, ska väl inte

betyda någonting?

då jag uppfyllt min önskan

efter den fösta meningen

... prata på

strängar min mage med spagetti,

vill mjuka upp rösten som

annars är så hes, vill få den att låta

som en slapp bas utan några

problem - det verkar som man inte

behöver koncentrera sig på

vad man säger eller hur högt man

talar då, utan bara kan ...

på verk a

jag vill bo i ett land utan fastland

inte fastna, utan komma framåt

följa med de olika säsongerna

inte stanna kvar i vintern å

bli utfryst av det som så

färgglatt växer, utan

vara en del av den

osynliga ström som egentligen

inte är god, utan av rykte

trycker, tvingar - men den då gå

ifrån å tillåta mig att vara

mig, med egen vilja å eget tycke

forma å samtidigt få vara

en del i det hela

oups n düwnsi

allting som lever har sin gång

medan det döda sjunger på

samma sång om och om

hittat perfekta läget

en ö mitt i havet

med olika bär,

olika frukter

aldrig kunna tröttna som man

i livet så lätt kunde göra -

nu kan varken skiva eller öron

slitas ut av samma melodi

ibland är vi uppe å ibland nere

det tar sin tid att ställa in nivå

på snurrstol

som senare snurra ut i rymden

å göra oss trygga för mörkret...

ibland är vi uppe å ibland nere

måste trycka på alla knappar

för att se vad

som händer, måste sova på alla

kuddar så de blir mjuka, aktiva

ut till sjöss, överge klump

lätta ankar, vi har stannat här för länge

börjar låta som ankor i mänskliga öron -

säger samma saker, bara tjatar - om

skivan med hack fortsätter att spelas,

blir bara hacket djupare å vi kommer

ingenstans, utan blir endast mer osynliga

för varann - glömmer bort känslorna vi

annars känner när vi inte tar

tabletterna som ska reda ut allt

när vi skulle lätta på hjärtat,

sjönk vi in mer i oss själva,

så lätta ankar innan vi tappar

synen för världen som har

lite av varje

dra upp ankaret, hissa upp flaggan -

vit - ja, vi ger upp - avdunstar

det översta lagret av själen har stelnat

likt gräddsås som bara står -

flaggan är ett papper, ett tyg, redo att

färgas av sinnesstämning å

natur som komma när regnet faller

ner och rör om, vänder på

stek - de onda går över till de goda...

lätta ankar, alla fiskar vet nu vilka vi är å vad vi vill

dags att röra på sig, låta vinden göra seglet till

en gammal mans tjocka magen som liknar

en skattkista, låt seglet ta tag i pappret

och få orden att börja leva igen -

nog ska vi göra någon nytta

när vi kan få kretsloppets

däck att snurra så lätt

spräck skal le

tro mig inte, trotsa mig

tro mig inte, trotsa mig

gör motstånd, tänk

igenom vad det

egentligen är som

jag säger

ta allt bokstavligt

ta inget med

dina egna händer -

du kan

misstänkas för mord

fastän du egentligen

försökte rädda

inget kan vara sant

förrän du har

gått igenom varje källa,

tryckt på varje nerv,

gått förbi varje punkt å

äntligen hittat

en mening som dock

inte går att skriva ned,

men som finns -

vilket är allt som betyder

inget kan vara sant

utanför din

nationalpark där de

äter djuren de har

inom sig utan att det

enligt dem

känns ett jävla dugg -

vart går deras smärtgräns?

tro inte mig förrän du har

ställt mig mot kant

skrikit så ilsket att saliv

landat mitt i mitt

ansikte, droppar likt frö

smällt in, lagt ägg

som senare kläckts och

skapat liv, blivit mer

mångsidig

ta lite av allt

byggd din

egen person

testa andras gränser

hyvla deras hy

för att se deras riktiga

jag - först när

du kan se

deras sanna

ögon kan

du spegla dina

kan inte både njuta och tänka

världen av människor gjord visar sitt riktiga ansikte -

insnöad, efterbliven, hinner inte utvecklas med naturen

tänker inte på konsekvenser förrän det är verklighet

synen är klar genom ett nålsöga

allt jag gillar är en nål i en höstack

i min vardag, en sladd till en förstärkare -

jag är elgitarren som inte kan få ut

några rena toner, fokuserar alltid på fel

saker, trycker på fel knappar, mitt

utseende ser ut som en varningsskylt ute

på landsbygden, varnar för vildsvin,

kan klanta till det, dra med andra ner i

skiten, ta ifrån den värdefulla tiden -

sekunderna är deras osynliga vänner,

utan dem är de ensamma, vilket gör

dem magra - de har inte hittat sig själva,

ser ut som stickor som inte går att

tända

allt jag gillar är en nål i en höstack

i min vardag, jag undrar:

"vad ska jag med den till om jag inte

har någon tråd att bilda

kokong med, så jag kan sova och låta

sömnen utveckla mina

vingar?"

allt jag gillar är en nål i en höstack

i min vardag, jag undrar:

"vad ska jag med den till om det inte

finns någon jag kan sticka

hål i och suga i mig blodet vilket jag

få kraft över min vanliga

förmåga genom?

macka utan smör, kaffe utan mjölk

aldrig kompromissa, aldrig gå en medelväg

aldrig pruta, aldrig smöra - vad

tjänar det till, vad skulle det göra för nytta?

om jag ska göra något så ska jag

göra det helhjärtat, annars kan jag lika gärna

dö, om jag inte arbetar, gör något

som får mig att utvecklas kan moder jord lika

gärna ta ner mig under jord direkt

och multna till mark som ge plats till annat

som faktiskt växa och få färg på

sina blad som peka ut rätt väg till luft, inte få

något att torka ut, utan röra om

och göra så värmen blir jämn, alldeles lagom

så man får ut allt man känner,

från både in-och utsida, tänker bort vägg

huden bli mjukare, men snälla -

möt mig inte halvvägs, då tappar jag min rytm

jag syr in dig (utan att du vet om)

mina ögon är öglor, dit de riktas, det de ser

vara trådar som dras in och bilda ett

garnnystan i huvudet redo att användas till

virkning eller stickning av kläder -

hitta sitt väder, där man trivs bäst, smälter

in, glömmer bort sin kropp, blir

ett

virkning som att trampa fel,

vricka foten, gå där

man inte får, men inte ge upp

stickning som inte ha någon

stil, bära plagg vars

färger skär sig, uppföra sig

på ett sätt som inte är vanligt,

tänja på gränser

livet är en hårfin linje, linjal som ibland kan

böja sig under vattenytan och ta allt hopp,

men efter en stund släppa och kasta upp -

det kan svänga hastigt och det är dessa

svängar man lär sig allt avgörande av

mina ögon är ödlor, har fjäll likt fiskar,

men är ändock torra - är djupa

och har alla svaren - fjäll som takplattor,

fåglar bor under ögonlocken,

skickar signaler - gör mig medveten om

målet - vad jag vill ha i magen

vilka lukter, vilka smaker jag vill förstöra

och bygga upp igen, få dem på

mitt sätt - gå in för att komma ut, förstå

hur jag som person är uppbyggd -

mina ögon är ödlor, skiftar färg beroende

på hur jag känner mig, hur ljuset

och temperaturen är runtomkring, bäddar

om mig, får mig trygg, gör inget

om någon attackerar mig - kan offra min

svans - är ändå så självsäker att

jag kan balansera på tråden utan den ...

marmelad i min smak

var ute med hunden nyss

var så illa tvungen -

hade ont i huvudet och

hade därav ingen lust

när vi kom ut möttes vi

av en temperatur

som var varmare än vad

jag väntat mig -

kan bero på att det var

helt stilla och tyst

och vi inga vindar mötte

kände nästintill direkt att

det var vad jag behövde

lyfte huvudet högt medan

vi lugnt gick på den

snötäckta vägen

granskade den lila himlen,

avslappnat låg den

och lät vår sorg

jäsa så glädjen skulle bli

större när skyn ändrade

kulör och bjöd in solen

luften var frisk, det är

underligt att

den kyliga luften som

fått allt att dö

har mest hopp att ge

den visade mig sin

medkänsla

fick mig att tänka

på sommaren som

helvete där

allt skamlöst blandas

tvingar andra att gifta

sig, äta mat

tills deras kläder inte

längre passar

min värk började släppa

och jag tackade

samtidigt som första

tecknet på liv

uppenbarade sig i form

av en bil med förare i,

motorn brummade mjukt

och däcken

flöt graciöst på moln,

asfalten under

hade inget annat än minnen

att bjuda på,

bromsar som tagit i,

skrivit en fortsättning

på stadsliv

kände för en stund att jag inte

längre tillhörde tid

och jag log

när jag åter gick

inåt igen...

inte lika bra (som jag trodde)

känns som att jag inte är hel

att jag hela tiden

förändras

för när jag tittar tillbaka på

något jag har gjort

känns det

som att det är någons annans

verk och jag kan se

från annan

vinkel

upptäcka brister - om jag nu

har sprickor fast inte vet om

vems sång sjunger jag då på?

love is a one letter word (speechless)

I'm gonna write a letter

with just one letter

and it will tell you about

everything you need

to know, at least its what

I hope, if you're smart

enough to understand that

something will grow

if you open your heart

and take it inside

hur lång tid kommer det att ta innan jag är värdig att bära en skelettpyjamas?

min penna är trumpeten jag alltid velat spela

men aldrig fått något ljud från

aldrig lärt mig skrika eller sjunga från magen

kan inte få ut en ren ton

min penna är trumpeten som står i skyltfönstret

synlig, men ack så lång ifrån

tar tvärstopp när jag något ska göra, för mycket

saliv i tunneln av ljus

ljudet blir det motsatta - påminner inte om glädje,

inte om mod, står där påpälsad

inte vågat visa en bit hud, desto längre man väntar,

desto mer blir det en del

raderna jag skriver på, ett pianos tangentskärp

för varje ord som trampar snett

sätts en nit fast, gör det allt stelare, ögonen blir

bundna till pappret, får mindre

utrymme att lägga in eget då de gång på gång

bevisar att de inte kan kontrollera

vad de faller på och så länge stannar att fokus

går ut och själen försvinner från kropp,

gå närmare bytet, innanför, åter något att

gömma sig bakom - jag är fisken

som medvetet och frivilligt äter masken -

vill vara någon annan, ta in

andra vinklar, samtidigt som jag vet att det

är bäst att inte ta allt på en gång,

annars blir det kaos av kryddor, får en bara

att hosta, likt en gäspning

eller suck - blåser bort allt på en ynka sekund

I hear the waves a-coming

another good bye to another good friend

he never bored me out, I took the punches for him

but he did send his last request and gone

into the fire by himself, never seen him since then

I think the reason that we never had a

fight made him so whole and full that his shell burst

täcker mina hål (utan andras plåster)

om man inte gör något

till sitt eget

är man ingen konstnär,

ingen artist

måste vara beredd på

att bli ensam

när man går sin egen

väg som också är det enda

alternativet när man

tänker efter med hjärtats

slag, under marken

utgör jordbävning, blinka

och se en ny värld...

gå i mina bokstäver (utan stavar)

livet mitt den dikt

jag dag och natt

skriver på -

om jag bara skulle

kunna uttala alla

ord som den

innehåller

så skulle jag kunna

njuta av den fullt ut

men också dö av svält

då jag inget av det

negativa skulle känna

och allt av mitt intresse

redan ha upptäckt -

så det må vara bra att

jag nu ordentligt tuggar

innan jag sväljer

hindrar hinder att

uppkomma mitt i vägen

utgöra en otakt, få

bilen min att

svänga bortom tiden...

sudda (gör plats)

ladda pistolen och tryck av

ladda pistolen och tryck av

det är vad jag har förstått

håll tändaren och tryck av

håll tändaren och tryck av

ta ett bloss, för bort andar

vet att du behöver tillfällen

att smita ifrån,

genom hål i golv, ställa

plankor på sin

plats så ingen kan följa spår

utan migsjälvharjag inget

om jag inte hade haft friheten

att välja själv angående allting,

men främst vad och hur jag ville

göra med mitt universum, så

att säga undersöka vart liv finns

så skulle jag begå självmord

det var inte bättre förr

åtminstone inte i de

områden jag går

omkring i - skulle antagligen bli

nästintill tvingad att bli läkare

eller liknande - men vad som läker

bäst för mig är

vad jag gillar mest,

vad ska jag säga, jag

är inte egoistisk, men i

sådana tillfällen skulle jag

skita fullständigt i familjen om de

skulle vilja strypa mitt inre

för utan inre av personliga färger

har man bara skinnet, fast fryser

trots det inte, då man blivit cynisk

och ytlig av att ständigt leva

i den mänskliga vintern - vit å kylig

låt ingen luta på stol i ditt hus

bakgrund till hur verk uppstår

bör inte kännas till

då allt stoft i rymden dras

mot varandra å

bilda en planet - inte längre

vara fritt

då hemmet i skog få väggar

runtom sig - inte

längre kunna komma ut, se

ut som en

knapp ovanifrån sett -

någon trycka, spola ner all

personlig fantasi,

kreativitet -

mening på liv måste

ha varje bokstav formad av

varje individs

motsatta

hand - om hjälp från annat

håll - med främsta

hand inräknat - förekommer,

gäller det inte

för man går utanför fel ram -

ingen kan vara dig bättre än

vad du själv kan

jag må vara tråkig, men... (det var inte jag som bestämde hur jag skulle vara, vad jag skulle gilla)

inte trött, men uttråkad

kan inte rå för att

mitt hjärta har ruttnat å

inte längre är moget

för dessa tillställningar

verkar dock inte ha

något med ålder att göra,

för de äldre skrattar,

trots att skämten är så

gräsligt dåliga att

jag får allergiattacker

känner att jag ställs

mot väggen å måste fokusera

när jag andas, se vad jag

tar in då det finns risk att det

innehåller nötter -

himlakroppar mitt i

gatan, stoppa flyt, själen

snubbla över skosnöre,

falla bak, ut ur kropp, stanna

till för att åter knyta

skosnöre, hamnar efter -

tvingas sedan trycka

kroppen fram, upp, likt sten

uppför backe -

er högtid, min lågtid

jag kräver frihet,

distans, paus

i föreställning-få

chansen att gå ut å ta

frisk luft, blanda ut,

annars blir det som cement

å jag en varningsskylt

de frågar: ska vi ta en bild? -

det är endast de som

lever på gamla meriter som

behöver minne för

ingenting

vad ska de

med bilder som alla

ser likadana ut, å därtill är

på meningslösa ting?

samt är uppgjorda å därav

mister möjlig magi

som skulle

kunna ge ett djup

de måste få med alla

detaljer, annars tappar

de greppet om sitt liv

för tungt (går hål i botten på påse)

axlarna

galge

allt i kroppen

rinner ner

skinnet hålls

uppe

göras ren

torka, finnas

till hands

när någon

annan

behöver en

extra

vägg

ingen kontakt

trodde att han skulle

kunna prata mer

när han hade sett mer

men det blev

tvärtom, fick reda på

sådant han inte

ville veta något om å

gick därför

in i sig själv då det var

den enda plats

han kunde känna sitt

jag - kunde

inte längre relatera till

sin barndom -

där å med de han växt

upp, fick

bara känslan av att han

krympte till den

storlek han varit i när

han lämnat

å att inget av det han

gjort betytt något,

att ingenting gick att

förändra -

precis som att tiden

ignorerar, eller

bara står stilla, inte

når innanför bubblan

bara morgon

det är inte julafton än

ännu morgon

kan göra vad jag vill

behöver inte

sitta å svettas vid ett

bord med så

mycket mat att man

inte kan ha

en armbåge på för att

låta huvudet

vila då det tar in så

mycket ljud

från alla olika håll å

bara blir allt tyngre

det är bara morgon,

kan sitta och

lyssna på sköra toner

samtidigt som

ögonen faller i mjuka

snödrivor

ubåten fara mitt där

rysningar tar

sin början, repa lack

få sitt öde nedskrivet

följa månen

som över vattenytan

skiner

__________________

det är inte julafton än

ännu morgon för mig

eftermiddag för andra

men då mina dagar är

lagda senare på schemat

så är det fortfarande

arbetsdag och vilken tur,

för det är vad jag vill

även om 'arbete' inte är

ett ord som för med

sig en positiv klang så ger

det mig frihet då jag

fått rättigheten att få välja

själv - både vad jag

ska göra å hur länge

om dagarna jag ska

syssla med just det

å om det är största intresset

så kan man göra det

hur länge som helst

då det är vad man lever för

om man inte får kan

man lika gärna dö, då

man ändå känner sig som så,

fast med medvetenhet,

att blodet behöver en

knuff för att komma igång igen

granska, känn in

konversation, den förlorade konsten

det handlar inte om att prata på

utan ta pauser, lägga märke till den

andra kroppen och dess språk

under tystheten

http://www.youtube.com/watch?v=lvB4YEcvCIc

I don't need to stand (to be able to dance)

you're keeping me sane

while the world is insane

the picture got a bad frame

but it's the picture that matters

you make me tame

while the world is frighten me

the music is bad recorded

but it sounds like birds singing

and melt the snow outside

a tape like an old analog camera

crackly, make the ice turn

to water,free to flow -

no longer a body, just a soul

no longer any rent to pay,

open to go wherever the will say

jobbapå dinasvagheter

var neutral i början

det finns inget höger och

vänster, om det fanns

skulle jag skaka hand med

vänster, vilket skulle

betyda att första intrycket

inte skulle vara det

bästa - ska vara lika för

alla - annars skulle

de överhuvudet taget inte

känna pulsen...

om man går medan

man blundar,

märker man snabbast

vad man bäst

gillar

skäms inte om det inte

är som du trodde -

det blir bara värre om

man försöker

motarbeta

som att befinna sig

mellan dröm

och verklighet, en

film som som lider av flimmer

frånvarande från stunden

de var svartsjuka/han ignorerade genom att leva svart (ta lätt på saken)

han rökte, fick liv i hans suckar,

synliga, inte en del av luft

ville framhäva att han var uttråkad

att de skulle ge honom ett

riktigt jobb

för om han skulle få det skulle han

på riktigt kunna visa vad

han kunde, då han - när det inte var

på riktigt - inte kunde göra

det helhjärtat

han rökte, inget speciellt, men dock

föraktat av andra i den tid

han levde i, det gjorde honom lugn

sjönk in i molnen, kunde

leva ut sina

drömmar - allt av något gav honom

kontroll, allt av något gav

honom sitt jag utan någon som helst

ansträngning

vänta inte, jäkta inte

gå varken mjukt eller tungt -

tänk inte så blir det

högst sannolikt mest perfekt

kära nån (slakt framför mina ögon)

svensk film, så pinsamt dåligt

och stelt att man märker att

det inte kan vara på riktigt -

när det är meningen att

det ska vara drama känns det

som komedi, att man kan

misslyckas så? man

märker ju dock att de är

utbildade då de inte börjar att

skratta mitt i, men sedan

vet man inte hur många

tagningar de faktiskt

tvingats göra för

att bara lyckas

att hålla

minen

att det sedan är gjort för

pengars skull förstår

man direkt, och det är

bara synd - att vi

inte kan av vilja göra

något mer, något fint -

ett bevis på att pengar inte

gör bättre konst på

något sätt

(som vi egentligen

redan vet)

fel gränser att gå över (tillbaka)

varför skulle man vilja ha evigt liv?

hur skulle man kunna stå ut,

hur skulle man inte tröttna? skulle

märka livets brister om man

gjorde allt det har att erbjuda två

gånger om, det okända är vad

som gör det vackert, om någonting

varför skulle man vilja vara evigt ung?

det är som att ta död på sig själv

men fortfarande kunna röra på sig -

när det är meningen att tiden

gått och man ska till nästa nivå, står

man kvar, då man gjort ingrepp

så man ser yngre ut och därför misstas

(som man önskar - men trots att

man ser yngre ut, hänger man

med vad som händer inom

den yngre generationen?)

att stoppa utveckling är att sätta

stopp för kretslopp och

kretslopp gör så allt lever och dör

i en rättvis takt, men om

man stoppar utveckling, växer

klyftor ifrån varandra och

tillslut är det några som aldrig dör,

medan andra dör direkt -

att stanna är att inte leva

trots att du sitter cirkulerar blodet

men då det alltid samma

för de som vägrar - återanvänder de

aldrig - efter ett tag stelnar

vädra (annars evigt isolerad)

desto mindre medicin man tar

desto bättre verkar det

men då känns också döden mer

om man inte är redo att offra sitt

liv, förstöra kroppen likt

man river papper - för det är inte

så ofta man klarar sig på

det allra första utkastet - kan man

inte förstå sig på livet, bör ta bort

alla pusselbitar då det

först och främst inte var en själv

som satte dit dem och

sedan, om de är rätt, se om man

klarar av att sätta alla på plats igen

måste uppleva den mörka sidan

för att upptäcka ljuset

låta det borra igenom skalet,

dra ut å färga bladen

blinda, göra så man ser längre

riv allt för att få någon som helst skillnad

tänker tankar för att tanka mitt hjärta med nya idéer och mål,

de är motsatser, så jag tror att det kan gå då de fylla varje hål,

men jag kommer aldrig till någon slutsats - trots att det är det

enda jag satsar på - utan stannar alltid kvar på marken - verkar

inte finnas några gränser, något stup där jag kan hoppa utför

lyckas aldrig komma under eller över, stannar alltid kvar på

marken så platt - de spelar samma platta för att få mig irriterad

och tappa kontroll, men inte är jag så dum, utan försöker

ignorera samtidigt som jag hoppas att den snart får ett hack så jag

kan få en springa att springa emellan för att komma bort, ett hack

som en grop på den släta jorden, där jag kan hoppa i, agera frö,

vänta tills mitt hjärtas batteri åter fyllts av kämparglöd som starta

branden av blodets känsla och puls, anlägga ny gata med nya hus

om du har skrapat på ytan kan du lika gärna börja gräva

om man går innanför ordet, säger

ordet som man menar, utan att nämna det -

och istället förklara dess innebörd, kommer

man närmare dess betydelse...

det kan ta längre tid, men

det är det värt

i slutändan vinner ingen på

att ta genväg

we are witnesses

they call him sweet and kind

but I know he ain't always like that

you guys wonder how, yeah

that's right - i'm not god, but then

who is? "he" doesn't exist

we better just believe in what

we see with our own eyes, don't let

them play some tricks on you

all they want is money for power

stand on the top of the

mountain, control the weather,

you might say: "what?"

they call him sweet and kind

but I know he ain't always like that

because everyone fuck around,

whatever it's literally,with words or

looks or whatever you like

everyone have something to do with

some other, we can never

be alone, so that got to be a proof that

everyone has a little evil inside of

them, right?

(it's a hell of a disease,

if you didn't know)

I don't know my math

"get a life" she said

after I had tell her how to

speak correct and

which other song the song

she listened to was

like, "can't I just enjoy it?"

"get a life" she said

but, hey wait, if I have found

out that life is some

kind of meaningless, how shall

I do to get over it and

be able to start all over again?

to live is to just be, to be

where time is and develop with it

I got life, I really have, but

she maybe think that I should do

something of value with it

precazaz

min pupill som en fisk på land

hela kroppen förminskas och

förstoras drastiskt var sekund

som om man skulle ta andetag

men inte få grepp om luft

utan luften vara som en kal vägg

där man bara kan ta in dess lukt

av absolut ingenting alls

befinna sig i skärseld, mellan allt

i landet lagom där inget är rätt

eller fel och därför står stilla

plågas av hur långsamt tiden går

mina ögon blå, is runtom pupillen

som är likt alcatraz, inte kunna

ta sig därifrån, allt jag ser fastnar

och snart får jag inte plats med

syre i min kropp, sjunker till bott

om det vore så enkelt

det är ju så att varje ord måste betyda något

och därför borde det vara en omöjlighet att kunna

skapa en berättelse utan betydelse, eller hur?

att dö tidigare

jobbade dag och natt

få allt gjort, sopa undan,

så han lättare skulle kunna

slappna av till fullo när

stunden var inne... -

om han inget skulle gjort,

skulle han enklare ha fallit

in, ner i sina mörka tankar

och känt att

det inte var någon idé

höjdpunkt

de vykort som jag nu skicka till dig -

genom att öppna postlådans lucka

med vänstra handen och

föra korten innanför, för att sedan

släppa - så de falla likt den

rena droppen mot den smutsiga vägen,

gå från tjock till utdragen,

få vikten mer jämn på båda sidor -

med högra - som jag tidigare

hade de innanför kavaj nära mitt hjärta,

vänja sig, känna sig hemma -

är skivor som skivor kött menat,

istället för att raka ben som så många

verkar göra nuförtiden, beslutade

jag mig tidigare att hyvla alltsammans

gå in helhjärtat i striden om vad

som är det rätta - går det att tänka på

konsekvenser när det enda man

kan göra är att leva i nuet?

allt endast vara det som leva -

alltså endast det som precis lagt sig

försvinna - den lukt som brett

huden och därav färgat, den stämning

som skruvat de fina hårstråna

och bestämt hur länge man ska leva för

denna dag krympt till sekunden

under är det dött

inte ska du få bära på

något som inte är

aktuellt

något som inte är

nytt och

inte kan ta din

hand, hjälpa dig att

ta steg fram -

utan rörelse springer

allt förbi, åldras fortare

då man får mer tid

till att granska

samma vy,

ensamheten tär

på så sätt att man inte

får ta del av andra, utan

har bara sina egna

tankar att

samtala

med

så

därför har jag skurit en bit

från min hy, jag kallar det vykort

fastän jag inget har skrivit

vill inte låta tråkig, men

jag tror att det säger sig självt,

ungefär som kort vikta

på mitten, vars mening är att

man ska öppna upp -

innanför dörr människor stå

med tårta och paket

bland ballonger, hurra - ljud

strömma ut i form

av musik - det osynliga museet

ger den största upplevelsen

de vykort som jag nu skicka till dig

är fotografier, plåster för

ögonen när de är trötta men du inte

vill sova, kan blicka tillbaka,

redigera tills du är nöjd med bilden

som egentligen inte längre

dig kommer att tillhöra, sista råden

sonen av sin mor får höra

innan han stiger på tåget för resan

runt jorden, likt de vykort

som jag nu skicka till dig - som skivor

jag spelat, stolarna jag suttit

stilla på, men ändock snurrat på stället,

borrat sig ner i stunden, gått

ner i kontrollrummet, lärt mig att hitta

och kunna spela en sång som

jag sedan dess kunnat kalla min,

ger nu bort den till dig för att se

om versen passar med refräng

lets not think of work

and he said what he

felt

to the girl,

because

sh

e

asked him to

"when I am alone I think

of you but when I

am with you I just want

to go home,

it is like illness - when I'm

ill I can do the things

I want, don't have to do

anything

and when you don't have

to, you're feeling

so free, can do it anyway"

he FELL in love, you can tell

he tried to kiss her

but she said: "none of that sir"

and turned away

we are the dead

"believer is to be a living being"

"well, then I'm dead, I guess"

"yeah, me too, such a shame..."

the ring (call-all you up/tighten)

these days I. Am. wasting my. Time.

got to stop breaking down

and instead build a house, a home

'cause cold winds are coming

and I just can't stand the tone every

eye have in its silence when they

are set at me, oh, I got to take a warm

shower, find my heart, wake it up

get them off, the ones that took over

my farm

do you understand?

well, I don't care - to be honest -

I'm just doing

this

for my own

good

so let me be alone,

it's a lot easier to find the hole

when you just

have two hands to hold

bildförhål, degåpå

att rimma är som

matematik med känsla,

man plussar på likt

pussar blir till kyssar

vindar från annan nation

signaler från satelliter

meddelar hur vädret är

eller bryter ned,

sammanfattar snabbt för

att komma fram

till sak, dagens nyhet

få en klang som

slår igenom å är lätt

att komma ihåg,

ett högt pris är mer

spännande för en

tidning att skriva om

men det är de små

tingen som lägger grunden,

är trappstegen upp

till toppen, vi behöver den

perfekta formeln för att

låta dem få uppmärksamheten

delapåer-(hittasnabbare)

handlar inte om

vart du kommer från,

utan var du är nu

annars vore du

kvar i din mors mage

men det kanske

stämmer in på dig

ingen är exakt likadan [och-inte-ska-man-anpassa-sig] (låt mig flytta på teven så jag ser bättre)

om man inte kan dansa

ti-ti-till musiken

kan man inte lägga över

eget mönster å

klippa ut, dela med sig av

remix, utan är

strikt styrt, bryter hand

för minsta vink,

vinkeln för sol blir rak -

borrar ett hål,

pålning, utgör grillspett

snurrar snabbt

spolar förbi, ökar livets

fart gånger tio

om man inte får gå vart

å hur man vill,

vad är det då för luft

man får andas?

världen förminskas, sitta

inne i en cell, vara

utan dag å natt, inte vara

bunden till, men

samtidigt inte hitta sin egen

rytm då någon står

på en ådra - man kan inte

få allt - utan om man

vill ta bort något måste man

lägga till något annat -

det är livet och

det är lustigt, får vi inte

bestämma själva

hur vi vill leva så länge vi

inte skadar andra?

avgörande knuffen [in]

vattnets lukt, en rädslas ormtunga

delad i slutet, det sista steget

utför stupet - ska man

våga eller ej? stannar till,

ångrar sig, återgår till vardagen

som man upplevt allt för

många gånger för att

kunna lägga märke

till dess säregna

ting, som gör

den till vad

den är...

desto längre man är tillsammans

desto mer lägger sig det

nyfikna, accepterar

läget, känner att man vet,

men glömmer bort varför man är

kär

clockspot -:+

han betraktade tavlan i två sekunder

var det inte i hans trakter den hängde?

-

ett lik fäst i

lyktstolpe gav honom inga känslor

för det var ingen han kände,

det var ingen överhuvudtaget, inte

längre...

-

var den vid de rika hemmen? där han

inte känner att han hör hemma, utan tycker att

alla toner som kom därifrån är felstämda - skär

sig med rötterna under vägen - under

leendet med blekta tänder finns tårarna som

kommer dränka Nederländerna när de väl släpps

och bildar stora floder säkra på målet

... han betraktade tavlan i två sekunder

vad var det som han inte fann av intresse?

var den för vanlig eller för långt ifrån hans

område, kanske till och med både och?

hade aldrig varit vanlig, föll sig inte naturligt,

hade aldrig heller haft viljan att vara,

aldrig kunnat stå på jorden då

den bara av vanliga var skapad

föll sig inte naturligt,alltid ett steg före,

tillhör rymden, svävar omkring i sina synder -

dyker längre in i mörkret,

att försöka skapa något som

uppenbarar sig för ögat är

inget som lockar - det skulle

fungera om han stannade

till och stirrade riktigt länge,

men det är inte så det ska vara,

ett mästerverk ska vara likt en dammsugare som

suger upp alla stjärnor på natthimlen, blir en

stor sol av olika nationaliteter, exploderar

och fyrverkerier breder ut sig likt en

bråkstake till pojke tar den snälla flickans teckning

och knögglar ihop, slänger i papperskorg,

som hon sedan tar upp igen, rätar,

sträcker ut, blir som ett

aluminiumpapper - ljus reflektera åt olika håll

täcka varje hål som uppstod när ögonen

började att endast användas rakt fram

__________________________________

hon tittade på tavlan i en timme,

ögonen borrade -

sprang runt planen, klatschade

alla händer som tillhörde

de som hade sin plats raden

närmast - tills de

nådde duken, hon dukade upp

med tallrikar från sitt egna

kök, med mat som hon lagat själv

och under timmen

färdigställts i ugn, för att återfå

känslan av ungdom - en

tidsmaskin tillbaka - vara nyfödd,

varm om hela hjärtat

så full, men utan sprickor, rynkor

olika synpunkter, hon siktade på ett huvud,

medan han mot ett träd -

han visste att han inte kunde klättra upp, men

det var inte heller meningen -

det skulle inte vara värt - snarare dra till

rötterna så de åter kunde

komma i rätt bana, få ett flöde, samarbeta

med grenarna, fingrarna

passa perfekt i deras motsatsers mellanrum -

medan hon med lätthet skulle kunna ta sig in

i huvudets ägare och dess tankar bara

genom att synas framför, befinna sig i fältet

skotten korsade för att nå sitt mål -

satsa livet för att leva mer - första draget lyder:

"all (or) in.", allt eller inget, inte sova

då förlorar man fingret som stadigt kan sätta punkt,

inte skaka, utan reagera lugnt när tunga

beslut ska fattas men inte är förstådda av andra ...

var jag född pessimistisk? (med vågor å vind)

när jag sover

är som en båt som

gått in mot strand

gungar sida

till sida, men vänder

aldrig blad, läser med

slutna ögon

sandkornen utgör

blindskrift, men det

finns så många

å man kan vrida å vända

i all oändlighet, lätt att

glömma att man

redan varit där å avläst

att man tillslut tro att

man blivit rånad

å börjar leta efter bevis

på vem det kan vara...

kanendastkännaettmvg ommanfåttettig

hörni, kom igen! ge

mig lite kritik, kasta lite skit!

hur ska jag annars kunna bli ren?

för nu är jag inte fin såsom ni säger,

glänser bara för oerfarenheten

en babyhy till tankar - enda

jag har är fantasi å...

den väcker inget, endast släcker

kommer inifrån - drar mig till sig,

gör så att jag inte kommer

någonstans, står stilla å ni

fortsätter att bre på lager på lager

tills jag inget känner, tills breven

inte kan komma igenom

dörrinkastet - för smalt -

ingen vinner något på det,

så kom igen, gör motstånd!

om vi pressar mot varandra, så

kan vi ramla in i varandra

låt mig gå på rosors taggar

istället för deras blad - hur ska

jag annars ta mig bortom

medelklassens i-landsproblem

som i slutändan inte betyder

ett dugg utan bara är en plugg,

i en vägg, som lossnar en dag -

åh-jag vill göra något av betydelse -

för varför är jag annars här

om jag inget som för mig är viktigt

gör? ... kan ni svara på det?

låt mig leva rappt

som flera hack

det utdragna

ihoptryckt -

inte längre blandat

med andra eller

dränkt i vatten,

utan alla färger fasta

står för sin sak

bara att gå å

ta då man

vet vad

man

får

jag vill känna

det är först när jag

blivit blåslagen som

jag ska kunna tända

andra själar

låt mig störta nu

å fortsätt sedan med

jämna mellanrum

innan solen tar

saken i egna händer å

visar hur man

gör på riktigt -

får mig att försvinna

för alltid

lever den?

är petig, är därför jag har smutsiga händer

verkar som fingertoppar smälter

men det är endast fett

är petig, äter av varenda maträtt i buffén

kan verkligen inte låta bli, vill ta

in varenda smak, måla

upp en abstrakt målning i min mage, knycka

med gaffeln, ingredienser flyga fritt

plantera motsatser jämte,

tvinga dem att på något sätt att komma överens

anser alltid att allt kan bli bättre då

det är något som är dåligt

och det dåliga är det bra då man upplever vad

man inte ska göra, vart man ska gå

utan kan beskära bilden

tills den fångar det viktigaste, det som skapar

är petig, begär att allt ska vara perfekt,

fastän jag vet att det inte är möjligt

söker efter något, vill att någon ska bevisa

att man kan styra tid - att det bara

är så att en fläkt står på dag ut och dag in

om vi skulle stänga av den - om jag

visste hur man gjorde - skulle vi kunna få

ut det mesta av varje ögonblick

mål målar måtten (elstängsel)

elektriskt är excentriskt

dina ådror är elledningar, dina fingrar kontakter

när du nuddar mig vaknar jag, ut genom ögonen -

spräcker hinnor, rymmer

å allt blir genast på riktigt

känsligt, känner minsta händelse

att inget någonsin står stilla

elektriskt är excentriskt

egentilldelad plats i samhället, inte av naturen bildad

mina hjärnceller når ut, gör så håret står upp, magnet,

ett fågelbo som samlar på

mynt som faller i smak å

tycke, trycker med sluten näve

gör så att man kan skriva

i luften,

fångar alla

blickar

elektriskt är excentriskt

men inte egocentriskt, är bara sig själv och det verkar

som att det råkar vara att inte passa in, gå egen väg

vare sig vilja finns eller ej

bytte om

fotbollsspelaren filmade,

hade ett så stort ego -

eller kanske tvärtom,

ett litet ego men

flera olika personligheter

fast bara en person synlig,

det var därför han

ramlade - en bubbla runt sig,

flera lager skinn

ingen skugga, flera färger

utblandade

med vatten,

de såg inte stackaren - och

han var inte beredd

låt dig inte luras

huvudet jobbat mer än vanligt,

så otränad att när den sprang

var det som om den joggade

hann inte med - de stängde av

väg, bara de bästa skulle få

göra upp i final - var helt

enkelt inte tillräckligt

smart, tog inga genvägar,

utan gjorde precis som de sa,

följde varje fotspår, läste varenda

rad i instruktionsbok

minst två gånger om

gör aldrig som någon vill -

om någon vill dig något,

vill han/hon antagligen att

det ska bli så bra som

möjligt

alltså på ditt sätt, på det

sätt det känns rätt, mest

bekvämt, att du får

improvisera å inte behöver

läsa innantill, kan titta upp

och läsa

mellan rader

då det är meningen

ÅRETS EP 2010

5. OWEN PALLETT - A SWEDISH LOVE STORY

4. JAMES BLAKE - THE BELLS SKETCH EP / CMYK EP / KLAVIERWERKE EP

3. SUFJAN STEVENS - ALL DELIGHTED PEOPLE EP

2. GIRLS - BROKEN DREAMS CLUB

1. THE TALLEST MAN ON EARTH - SOMETIMES THE BLUES IS JUST A PASSING BIRD

____________________________________

Som ni som tittar förbi ser har jag listat min favoritmusik som släppts i år. Jag ska ta med mig erfarenheten att skriva upp mina favoriter för nästa år direkt när de släppts (och jag har lyssnat) - så jag slipper komma ihåg, för nu har jag troligtvis glömt massvis... I alla fall! Detta var det sista och enda inlägget av denna typ (för i år åtminstone) - nu ska jag lyssna på tystnad, för att sedan njuta av musik igen i morgon (då detta blev så koncentrerat - gav mig huvudvärk...), och återgå till mina tankar om ingenting, i fri vers.

(en rätt så, i slutändan, improviserad lista av...) ÅRETS ALBUM 2010

100. I AM KLOOT - SKY AT NIGHT

99. THE SOFT PACK - THE SOFT PACK
98. THE MAGIC NUMBERS - THE RUNAWAY
97. MICAH P. HINSON - AND THE PIONEER SABOTEURS
96. GOGOL BORDELLO - TRANS-CONTINENTAL HUSTLE
95. SHARON VAN ETTEN - EPIC
94. EDWYN COLLINS - LOSING SLEEP
93. KANYE WEST - MY BEAUTIFUL DARK TWISTED FANTASY
92. ZOLA JESUS - STRIDULUM II
91. MOUNTAIN MAN - MADE THE HARBOR
90. JAGA JAZZIST - ONE-ARMED BANDIT

89. BROKEN SOCIAL SCENE - FORGIVNESS ROCK RECORD
88. RÖYKSOPP - SENIOR
87. BAND OF HORSES - INFINITE ARMS
86. MIDLAKE -THE COURAGE OF OTHERS

85. WOODS - AT ECHO LAKE
84. OLÖF ARNALDS - INNUNDIR SKINNI
83. BADLY DRAWN BOY - IT’S WHAT I’M THINKING
82. SHE AND HIM - VOL.2
81. RADIO DEPT. - CLINGING TO A SCHEME
80. BONOBO - BLACK SANDS

79. TEENAGE FANCLUB - SHADOWS
78- FIRST AID KIT - THE BIG BLACK & THE BLUE

77. HOLLY MIRANDA - THE MAGICIAN’S PRIVATE LIBARY

76. DANGER MOUSE & SPARKLEHORSE - DARK NIGHT OF THE SOUL
75. LIARS - SISTERWORLD
74. CRYSTAL CASTLES - CRYSTAL CASTLES (II)
73. SWANS - MY FATHER WILL GUIDE ME UP A ROPE TO THE SKY
72. GOLD PANDA - LUCKY SHINER
71. ED HARCOURT - LUSTRE
70. TITUS ANDRONICUS - THE MONITOR

69. GOLDMUND - FAMOUS PLACES
68. TEEBS - ARDOUR
67. DUNGEN- SKIT I ALLT
66. DOLEREAN - SUBIZA
65. THE MORNING BENDERS - BIG ECHO
64. HÅKAN HELLSTRÖM - 2 STEG FRÅN PARADISE
63. NINA NASTASIA - OUTLASTER
62. KAREN ELSON - THE GHOST WHO WALKS
61. ISOBEL CAMPELL & MARK LANEGAN - HAWK
60. THE DIVINE COMEDY - BANG GOES THE KNIGHTHOOD

59. JUNIP - FIELDS
58. MATTHEW DEAR - BLACK CITY
57. HARLEM - HIPPIES
56. CORINNE BAILEY RAE - THE SEA
55. JAMIE LIDELL - COMPASS
54. GRINDERMAN - GRINDERMAN 2
53. LAUREN ANDERSON - HOMELAND
52. MARNIE STERN - MARNIE STERN
51. BROKEN BELLS - BROKEN BELLS
50. BLACK KEYS - BROTHERS

__________________________

49. AVEY TARE - DOWN THERE
48. MASSIVE ATTACK - HELIGOLAND
47. CocoRosie - GREY OCEANS
46. PHILIP SELWAY - FAMILIAL
45. DEER TICK - THE BLACK DIRT SESSIONS
44. BLACK REBEL MOTORCYCLE CLUB - BEAT THE DEVILS TATTOO
43. GIL SCOTT HERON - I’M NEW HERE
42. TAME IMPALA - InnerSpeaker
41. JÓNSI - GO

40. ARIEL PINKS HAUNTED GRAFITTI - BEFORE TODAY

39. KELE - THE BOXER
38. TWIN SHADOW - FORGET
37. MGMT - CONGRATULATIONS

36. EMERALDS - DOES IT LOOK LIKE I’M HERE?

35. PANTHA DU PRINCE - BLACK NOISE
34. VILLAGERS - BECOMING A JACKAL
33. OK GO - OF THE BLUE COLOUR OF THE SKY
32. LUKE ABBOTT - HOLKHAM DRONES
31. MAX RICHTER - INFRA
30. WILD NOTHING - GEMINI

29. GLASSER - RING
28. NATIONAL - HIGH VIOLET
27. OWEN PALLETT - HEARTLAND
26. ADAM GREEN - MINOR LOVE
25. BRIAN ENO - SMALL CRAFT ON MILK SEA
24. RUFUS WAINWRIGHT - ALL DAYS ARE NIGHTS: SONG FOR LULU
23. ANNA VON HAUSSWOLFF - SINGING FROM THE GRAVE
22. WILDBIRDS & PEACEDRUMS - RIVERS
21. ONEOHTRIX POINT NEVER - RETURNAL
20. ANTONY AND THE JOHNSONS - SWANLIGHTS

________________________

19. LAURA MARLING - I SPEAK BECAUSE I CAN
18. GORILLAZ - PLASTIC BEACH
17. CARIBOU - SWIM
16. ERYKAH BADU - NEW AMERYKAH PART TWO: RETURN OF THE ANKH
15. WALKMEN - LISABON
14. ARCADE FIRE - THE SUBURBS
13. THE ROOTS - HOW I GOT OVER
12. LCD SOUNDSYSTEM - THIS IS HAPPENING
11. THE DEAD WEATHER - SEA OF COWARDS

10. DEERHUNTER - HALCYON DIGEST

9. BEACH HOUSE - TEEN DREAM

8. BLONDE REDHEAD - PENNY SPARKLE

7. SUFJAN STEVENS - THE AGE OF ADZ

6. WOMEN - PUBLIC STRAIN

5. FOUR TET - THERE IS LOVE IN YOU

4. THE TALLEST MAN ON EARTH - THE WILD HUNT

3

2

1