ärmar och ben likt grenar
en overall vädras
alldeles ensam i det fria
löven där nere
deras öde beslutat
sitter på knä och bugar
knapparna slutna
försöker hålla värmen
när varken väggar eller tak
finns kvar
ingen kan längre
hjälpa till att
dölja en hemlighet
ingen kan längre
stå emot
sanningen om att
vara tom
en konservburk
blir till trumma
alla tänder slås ut
inga taggar i behåll
ingen trappa upp
bara rosens blomma
tvekönad i tunneln
luften finner ut
fyller overallen
vars nivå höjs
tills den står öga
mot öga med
ljuset
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar