på morgonen när jag gick stod det personer
å skrapade febrilt, varenda en ville ha drömvinsten
gick genom dimman, ville komma fram först
säkra att man inte bli utdragen från den sköna drömmen
men som alla vet är det kallt
när frost uppenbarar sig
vilket gjorde så att kylan bet
loss masken som de alla
bar och de visste med ens att
de var tvungna att jobba
ännu en dag för att kunna köpa
mat och fortsätta att leva
detta var den första dagen det kändes som att det var kväll
när jag gick hem, det var så mörkt att jag knappt
visste vem jag var, för jag såg knappt vägen jag gick eller
något av min kropp - men, så som kylan känns -
trång då den trycker ihop, sjunger högt, så tyckte jag att jag
såg ett ljus, en ensam varg
som ylar mot månen
och jag behövde inte tänka
utan slöt ögonen och
följde tonen som ekade genom
norra promenaden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar