att känna sig blå handlar
inte om att gå under
en blå himmel som för
med sig frisk luft
nej, det är att drunkna
i sin egna skugga å
torka ut på dess botten
av mörka tankars
illusioner
som speglar i öken, så
tydlig bild att varje detalj
syns, att varje ord
man sagt, varje gärning
man gjort kommer
fram och omringar, säger
"tänk vad du har ställt
till med, tänk vad du skulle
kunnat gjort istället"
att bli fångad av barndomens
blick när man tittar i bakspegeln
köra in i en vägg, allt komma
ifatt, sätta på handbojor och kasta
in i en cell likt ö byggd på allt
negativt man gjort - än så länge
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar