* magnet

lock för öronen

hindra ånga att komma ut

verklighet tycker

att drömmar odlar för

mycket frukt, tekanans ljud

det enda som kan rädda

sticka hål, peka åt hållet

man ska ta för att lyckas fly

smaskar, fruktsaften

lämnar lödder

bubblor vid bergskanten

stenarna på botten blir tomma

dallrar, trafiken i hettan likaså

skakas för att bli utan klumpar

något att tro på

vid mungiporna, skvätter

ballongen pyser bort

slalom i luftens backe

och det är öron med lock

vad kan man höra när

de inte längre steppar med klack

bara glider på is, vit som

docktorn och professorns rock

båda som tror att de kan

få reda på allt med ett par hack

i kropp, jord eller berg

stack hål i ballong, slänger skjortan

på golvet, sträcker ut sig

båda sidor från varandra, helöppen

visar alla medaljer

han åt av ett dött djurs kött

för att fortsätta leva

sade att det var saftigt och rött

som om blodet i det

pulserade, tänkte: "sådana som

honom går aldrig vidare

bygger på levande kött med dött

ställer blomma i skugga

vissnar inom dygn krympta till timmar

gör känslor kallare, strupe

smalare, vill säga mer än vad de kan

alla ord smälter ihop

bara en rand - mordförsök

misslyckat, kniven

skar endast tyg

vägg mellan hav och land

distans att gå

trappa gjord av moln

finns alltid hål

kommer aldrig fram

ramlar igenom

och får börja om

intellektuella

är intets

tappra nämnare

det känns så...

för andra (om är bortom sig själv borde man inget känna)

kan man veta...

kan man känna riket

när bara livet

är helt främmande?