ett under att det inte är is
och jag som är här i -
glas i frys, det annars
öppna rummet dras
sakta för med draperi
dusch, hjärntvätt
ingen ska kunna skåda
å sprida rykten
som sätta
panik i de som
står i led
magen sugs automatiskt in
vill fly, slå igenom
krypa bakvägen så ingen ser
men samtidigt känns
det som att man är tjockare
än någonsin
dräktens tyg är spänt, knappar
nära att avfyras - rädsla
trycka av tyckte att man hörde
något som gick bakom
tyckte att man såg en sugga bli
större framför
förberedde sig på att tappa syre
gick in i sig själv, bevarade
det som fanns, andades in, men
aldrig ut, stupade i den
tjocka ångans hårlockar till fingrar
fördes upp
för mycket på en gång
vad är vi här för
om vi inte klarar av att
nå topp och få ta
del av det extrema men
enkla, ska vi bara
längta och kämpa utan
att få gästa rummen
de har sina fester i, ska
vi bara få resterna
de lämnar efter sig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar