17.9.10

vi är små

(livet) är bitterljuvt, sorglustigt, tragikomiskt
allt på en gång, för allt betyder samma sak
så vackert att tårar släpps, släpar på säck, bildar
spår i huden, gör skyttegravar för att skydda
sig mot normen och sikta in när chansen kommer

inget är någonsin rätt eller fel
livet är skönt på ett smärtsamt sätt
inte tillräckligt, når inte topp
aldrig mellan hungrig och proppmätt
jag är född i stenbockens vändkrets
vid en återvändsgränd doppad som döpt
i kyrkan av akustik, liknar rymden
stjärnorna likt de levande ljusen skriver
mönstret på kaffekoppens porslin
spiller innehållet på golvet, moppen suger
upp likt köttätarna äter å släpper
sedan ut, får allt att börja om, gå runt

(livet) är en vacker sorgesång, en röra av blåa toner
dränkt i ögonens svett, de vara så exalterade
över allt de ser att allt inte kommer in
utan de behåller dem istället för
sig själva - leker med
vi kommer aldrig längre - vi är inte tillräckligt smarta -
världen styr bollen, passar runt så mycket
att vi blir alldeles yra - gör sedan med
lätthet mål utan att riktigt
anstränga sig

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar