stirrade tills blicken gick ut ur fokus
dök under havsytan, kopplade bort
ljud och lukter, hunden fri, fick ta
den tid den ville, det fanns inga
hinder som kunde stoppa dess
vilja, oberoende av livet gick
den igenom alla murar
var kvar på scenen när alla hade gått
och strålkastaren hade slocknat
kände hur snabbt allt kunde tömmas
hur glädje kunde bli sorg, hur
gänget kunde försvinna å lämna kvar
honom ensam, bara för att han
inte var som dem - var likt den starka
solen begravs bakom tunna moln
utnyttjar inte sin fulla form för att den
känner att det inte finns någon
mening att ge ljus och värme till de som
inte ger något gott tillbaka, men
fortfarande kräver en het tillställning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar