kan jag gå ut ur denna ram
som fotot på mitt liv har?
kan jag gå djupare, in mellan
raderna där de oslipade
diamanterna ligger?
fotot å texten på papper så tunt
är det därför jag glömmer så fort?
vitt papper likt en flagga i vinden
vädrar bort alla mina minnen
och värmen jag hade försvinner
nu kall: skakar, precis som om jag
vore rädd, det vita pappret likt
flaggan - jag har gett upp, utan att
jag har hissat upp eller sagt att jag vill
vem är jag, hur är jag? kan jag vara
flera på en och samma gång?
för känslorna är alltid blandade
tankarna motsäger varandra
det är aldrig en, utan hela tiden flera
så jag undrar om jag är fler än en
jag undrar om du är min, att vi hör till
trots att vi har motsatt färg på
hår, hy, ögon, olik personlighet å kön
inte alls från samma familj, trots
det känner jag min puls bära min båt mot
ett hem, men det verkar som om
det hela tiden flyttar på sig då jag aldrig
verkar komma fram
då jag aldrig kan stanna nuet
bygga en hamn av en tand -
varje tugga bli en
kvadratmeter
mark
och vi tillslut mötas i mitten
där huvudstaden växa fram
utan att använda huvudet
istället hjärtats slag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar