(fotoanalyser) "Lily och Rosenkavaljeren" av Anders Petersen // ”Blomning 12” av Romualdas Rakauskas

Bilden var den första jag såg när jag kom in och också den som stannade kvar längst. Dels för att det är omslaget till Tom Waits album ”Rain Dogs” (vilket han, utifrån titeln, beskriver kort och gott som uteliggare), dels för att den är intressant och svår att tolka.
Det är ett porträtt av två personer - en kvinna (Lily) och en man (Rosenkavaljeren). Kvinnan håller om mannen, som ser sårbar/rädd ut, medan hon ser ut att skratta ondskefullt. Mannen blundar, precis som om han inte vill se verkligheten - utan istället drömma sig bort.
Det är starka kontraster: hon har huvudet högt, medan han har det lågt. Hon skrattar tydligt/öppet, medan han har mer åt det ledsna/neutrala hållet.
Jag får intrycket av ”världens undergång” - han är rädd och vill ha närhet, hon skrattar för att livet ändå är meningslöst och därför är det okända det enda som lockar.

_______________________________________________________________________

En gammal kvinna från balkantrakterna står under ett träd, som förmodligen är ett körsbärsträd, vars blad dalar ner och tar deras händer för gräsets ögon samtidigt som mor Sommar försvinner. Kvinnan har en vit sjal virad runt huvudet, medan resten av kroppen är klädd i svart. Blombladen blir vita när den svartvita rullen får bestämma och det får mig att tänka på konfetti och snö, vilket leder tankarna till självaste döden. Varför? Åter igen - kontraster: Hon är klädd i svart och är gammal. Hon står där helt stilla, precis som om hon väntar på något. Hon har ett uttryckslöst ansiktsuttryck, vilket tyder på att masken börjar släppa taget. Och bladen som är vita påminde mig om 1) konfetti - den sista vinsten, den sista festen. Konfetti som reflekterar ljuset - tiden - likt speglar som väggar som isolerar egot, 2) snö - faller och täcker de smutsiga gatorna (vilket i det här fallet blir en gräsmatta), gubbar som hämtar soppor och sopar rent, så rent som det kan bli… Bladen är pusselbitar, hon har genomfört sitt liv och det rasar nu samman för att göras om igen.