gnisslande grindar, fastlimmade fingrar
en pust, ett plåsterryck och all mat genom kjolen flöda ut
kvinnan tappa alla kläder - bli för smal å svag
för att kunna bära publikens applåder
ylande kanoner som fäller skogar av människor gjorda
hon har inte ens handtag till sig själv, hur ska hon
ta tag i deras, de som klappar - skriker - efter
hjälp att öppna upp dem själva, då hon har tappat sin
egen identitet - hon om någon skulle vetat bättre
det var en tidsfråga som hon ställde fel - en
timme efter, hon gick på möte med deras
djävul istället för deras gud, hon
visste inte hur de såg ut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar