13.9.10

utdraget skinn (svårare att ta sig in)

en lång väg tillbaka, stegen ekar mellan väggarna
där han går ensam på gatan, släpandes på säckarna

liken livlösa, tyngre än när allt cirkulerade
djupa spår i den första av snöskopor slängda
på matsalstallriken nyss diskad, ser smutsig ut
men är egentligen bara sliten, aldrig fått ledigt
kasta iväg som frisbee - destination mot fönster
krossa tinning med en blick, ett ljud, ett slag
krossa alla ideal, släng ut teven från högsta
våningen, sänd alla program på ett jämnt plan

framme vid havet, det är täckt av tunn is
nyss pålagd ost på pizzan redo att smälta in
skydda kärnan alla, ja, precis alla vill åt

kastar ner liken, inte riktigt döda vilket
han då inte visste
kommer vakna upp i det stora havet, inte
se land - vågorna
täcka syn, de är kullar som ljudvågor, hör
inte vad människorna som ringer säger
andra står och pratar emellan medan
de glider ifrån varandra mer och mer
möter ett nytt liv - jesus ljög, inte alls
som informationen sade, kunde lika
gärna gjort vad de velat, när de
"goda" handlingarna inte
verkade spelade
någon roll

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar