täcks, de klistrar sig fast
deras mönster och färg
ger efter sig - ny hud till
ny tid bortom mig
mantel sveper över
å jag är en av stjärnorna
en av vattnets bubblor
utsidan orörd, insidan tidlös
av alla droppar kryddad
flyger jag iväg utan att flytta
längs vattnet som är hud, så tunn
lik nedkastade, blivit rånade
rensat deras skinn - nu - vatten som
flyter omkring, gör sitt slav-
arbete
skelettet bli till stenar på botten
kalkstenar från det yttersta, andra
mörka från djupet av kärnan, slipas
gör en staty som bevarar känslan av
intet
vara vilsen
i en folkmassa
tränga sig förbi
titta från sida till sida
men bara komma
längre ifrån, varje
fingrar dras bort
från varandra
öppnar luckor
ger plats till
andra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar