15.9.10

om jag skulle gå bort på vägen hem

går igenom lövets regn
täcks, de klistrar sig fast

deras mönster och färg
ger efter sig - ny hud till

ny tid bortom mig
mantel sveper över

å jag är en av stjärnorna

en av vattnets bubblor
utsidan orörd, insidan tidlös
av alla droppar kryddad
flyger jag iväg utan att flytta

längs vattnet som är hud, så tunn
lik nedkastade, blivit rånade
rensat deras skinn - nu - vatten som
flyter omkring, gör sitt slav-
arbete

skelettet bli till stenar på botten
kalkstenar från det yttersta, andra
mörka från djupet av kärnan, slipas
gör en staty som bevarar känslan av

intet

vara vilsen

i en folkmassa
tränga sig förbi

titta från sida till sida

men bara komma
längre ifrån, varje

fingrar dras bort
från varandra

öppnar luckor
ger plats till
andra

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar