för många kuddar
höll upp huvudet
natten precis som
svartklädda män
bärandes på en grav
"det är jag, det är jag!
i runstenen ungdomarna
ritar på - jag lever fortfarande!
jagar ännu efter alla djur, står
för alla ord jag sagt om
mina förfäder"
litet utrymme, trångt, känner
hur kroppen ställs
in i en viss ställning för gott
hur de låser och "glömmer" kod
nyckeln kastar de
genast bort, vill inte komma ihåg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar