handlar mer om hur han beter sig,
om han hjälper genomsnittet att bli bättre,
sminkar ansiktet utåt likt en geisha
fläktar, får luften att röra på sig, lättar på
stanken, om den lägger sig blir det för mycket
för fasaden - en papperskarta
över himlen hängandes iför den svarta tavlan -
klarar inte av tyngden, utan faller på knäna,
ber, men det finns ingen att hålla i
handen - det är inte så att ingen ser, alla kan
se, men det finns ingen som vill ge
ett handtag då alla förstår vad de är ute efter
men än så länge
faller endast regnet,
vittrar sakta sönder
dessa statyer
med svavel och koldioxid från staden
och dess utsläpp som blivit en del av luft,
följer med i luftmassornas väskor upp
till molnen och när de väl är inne hoppar
de ut, med vapen får de som de vill
slipar, den enda rynkan de har är ett
stelt leende - inte för stort, då är det hårt,
inte för mjukt, då syns det ej för folket,
men eftersom det gäller alla, blir han en i
mängden, kavlar ut degen, får honom
att tro att själen
kommer att ta sig ur
kroppen, greppet, bli
fri, men istället
smälter den in - blir anonyma
för mig, anonyma för sig själva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar