träblåsare

tänker orden som en melodi med nedstamp här och där,

historien, allt går runt, svänger, ändrar färg -

ingen fast takt, men en rytm, inga bestämda bokstäver,

men de ska vara synliga för att kunna tyda;

alla tänker olika, låt oss pyssla, få alla bitar på samma yta

och därigenom ett djup, trots att vi tagit allt

direkt från våra hinnor, men, som sagt, olika vinklar,

mina ögon är blåa precis som havet som flödar,

ingen betänketid, isen som fryser, utformar rörelsen

till en staty, det stela samtalet till ett skämt;

vrid på den blåa kranen och känn själv, observera alla de

tankar som dyker upp först, utgör spricka i

hy, skriver i pannan hur gammal du är och hur långt det

är kvar innan du är färdiglagad för andra

att ta in, äta av, smälta i magen, bli en del av kretslopp