om jag bara visste, om jag bara kunde göra
det jag hör genom väggar till bilder så jag trodde att det
var på riktigt, eller, inte trodde utan visste
för visst kan jag, men då är det min fantasi och det
stämmer aldrig in - får jag skylla mig själv
att jag inte tänker som andra, att livet på deras sätt jag
inte andas (går in i ena örat, ut ur andra);
har jag straffat mig själv genom att inte följa grupptryck?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar