riv ned-gå vid

du

vill att jag ska gå över gränser, men

hur kan jag lita på att mitt hjärta håller om

jag brister ditt i syfte att göra öppningen större?

du är som en spegel för mitt inre,

en abstrakt expressionistisk målning med djup;

innan var mitt hjärta som en deg, men ditt

var kakformen som berättade att

man

skulle

ta del av de små ögonblicken för

att få ut det mesta av livet, dela på gren,

dela med sig, få två facklor, göra vikten jämn så

en balans ske och de små stigarna

bli som breda motorvägar, men utan asfalten -

för om det är asfalt är det ett tecken på

att det inte är tillräckligt utdraget

och

att det finns något mer,

kanske ska göra som du vill,

gå dit, där det finns ljus, skriva i sprickorna istället

för i sand och de inristade

bokstäverna i gravsten