du ler, men du är inte glad
du skrattar nervöst, viftar bort -
låter dina tänder skina, dölja gommens
djup, rop på hjälp -
ankaret till tungspene har inte släppt...
inte rört en fena, utan du har
krockat in i ett isberg och
tagit efter dess kyla, dina andetag formas till ånga
synligjord av vattendroppar i dimman -
pressat ut varenda droppe, lever på drömmen, sjunker
bara djupare in i sömnen, när du vaknar
nästa gång vaknar du inför mardrömmen - fulländat,
den nya verkligheten; kopplas ifrån, slutskeendet sker
med blixtnedslag, brak och dån, bränner
upp de gamla kablarna, suddar ut alla spår från stegen
du tog men nu inte vill stå för, men inte
heller krypa tillbaks till dess start, var det hela tar och
tog sin början - rädd för att det kommer att bli likadant,
om och om, men om du aldrig slutför,
kommer rester att ta från din framtid, riva upp dina
byxor, tomma luckor när du öppnar,
faller in i en rymd, springer men kommer ingen vart ...
likt fingrar på en jordglob i miniatyr, hinner besöka alla
världsdelar på mindre än en kvart, men
kan inte fördjupa sig, allt är platt, finns bara yta, som i
de ytligas värld är djup - med lite fantasi
verkar de kunna komma längre, men vart är de på väg?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar