Atmosfären som kaffe och bulle skapar
får en att vakna, det är nästan som att
man kan ta och se lukten som snirklar
sig in i näsborrarna och borrar, spikar,
sätter fast tavlan på vägg, en tavla med
ett motiv föreställandes den nya världen.
Ett perspektiv så djupt att man sugs in,
åker kana nerför ett stålrör som speglar
alla minnen och med dess hårda mjukhet
gör dem till något fint... åker ner till deras
sopptipp som är likt vårt föreställda paradis.
tycker om rubriken.
SvaraRaderaoch slutet, att någonting är något annat, för andra. individuella synsätt.
sv: kanske var det lite så jag tänkte med. om jag nu tänkte alls. allting tar ju slut.. om man nu ska tänka så. men ingen bestämmer ju vad man ska tänka eller inte tänka. åh.. nu väver jag in mig i orden bara..