krävs att man har (alla med sig)

himlen över, vi är dess rötter

från alla olika vinklar,

beroende på hur vi känner

blir det hur det växer,

kanske inte i storlek, men i

utveckling i form av

färg, olika nyanser - sådant

som breddar rösten,

ger säkerhet i ursprungliga

kroppen, kan börja

växla roller och improvisera

utan att snubbla över

alla möjliga sladdar och på

så sätt sabotera hela

elektriciteten - inget ljus,

trots all energi och

alla idéer man har i sig för

tillfället

likt ett isberg är lika stort under som över, är

"molnet" lika mjukt som det ser ut för ögat... inom

som utom, utom som inom, inget komplicerat